Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Ge kliniska psykologer rätt att sjukskriva patienter

Publicerad: 5 september 2007, 06:46

Psykologerna Benjamin Bohman och Ata Ghaderi ger tre förslag
som skulle kunna avhjälpa läkarbristen inom psykiatrin.


I såväl psykiatrisk verksamhet som i mediala sammanhang omtalas återkommande en brist på läkare inom psykiatrin och ständiga rop på fler psykiatrer hörs. Vi vill hävda att medan den allmänt spridda uppfattningen om läkarbrist i vissa fall handlar om en faktisk brist på läkare, är den på många håll inom den reguljära öppenvårdspsykiatrin kraftigt överdriven och att situationen snarare bör beskrivas som ett ineffektivt utnyttjande av redan befintliga resurser – av psykiatrer, men desto mer av kliniska psykologer.

Vi anser att detta missförhållande kan avhjälpas genom organisatoriska förändringar, användning av evidensbaserad behandling och annorlunda ansvarsfördelning, bland annat enligt följande.

Inom psykiatrin betraktas medicin allmänt som förstavalsbehandlingen vid ångest- och depressionstillstånd, de två vanligaste syndromgrupperna. Proceduren är i majoriteten av fall att en patient som söker vård får träffa en läkare som ordinerar antidepressiva läkemedel. Detta är ett första exempel på ineffektivt resursutnyttjande. Medicin är en evidensbaserad behandling vid ångest- och depressionstillstånd, men så är även kognitiv beteendeterapi, KBT. Faktum är att KBT är lika effektiv som läkemedelsbehandling vid samtliga ångestsyndrom. Långtidseffekten av KBT är dessutom bättre dokumenterad än den av medicin. Detta fastslår Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, i en rapport från 2005. I en annan SBU-rapport från 2004 konstateras att ingen studie som jämfört serotoninpåverkande läkemedel med KBT vid lindrig till måttlig depression har visat bättre effekt av medicin, medan flera studier har visat en fördel för KBT. En rimlig slutsats utifrån aktuell forskning är att KBT, inte medicin, borde vara förstavalsbehandling vid samtliga ångestsyndrom samt vid lindriga till måttliga depressioner. Efter medicinsk/somatisk undersökning kan patienterna, i stället för att regelbundet träffa en psykiater, få behandling av en KBT-psykolog, vilket skulle frigöra läkarresurser.

Inom psykiatrin tillämpas en modell enligt vilken en psykiater ansvarar för patientens vård, denne benämns patientansvarig läkare, PAL. Skäl till detta är naturligtvis att patienten ska ges möjlighet till en kvalitativ vård, rättssäkerhet och kontinuitet i behandlingen. I praktiken ser det dock ofta annorlunda ut. På grund av en hög arbetsbelastning träffar många patienter sin PAL alltför sällan för att denne ska kunna säkerställa en kvalitativ och rättssäker vård. Och på grund av en hög omsättning av psykiatrer på många vårdenheter byts ofta PAL, med konsekvensen att kontinuitet uteblir. I de svårare, men inte sällan förekommande, fallen är psykiatern PAL till patienter denne aldrig träffat. En slutsats är att PAL-funktionen inte sällan är ihålig och inte fungerar som avsett. Detta är ett andra exempel på ineffektivt resursutnyttjande. Psykiater kan behövas i inledningsskedet av en vårdkontakt för att utesluta somatiska orsaker till psykiatriska tillstånd samt för att vid relevanta fall sätta in läkemedelsbehandling. Till skillnad mot psykiatern träffar psykologen emellertid sina patienter i regel varje vecka och har således större möjligheter att följa patientens hälsotillstånd. Vi vill hävda att också detta talar för att patientansvarig person med fördel kan vara klinisk psykolog, vilket även det skulle frigöra läkarresurser.

Till psykiaterrollen tillkommer en skyldighet att bedöma patientens behov av sjukskrivning och tvångsvård samt att vidta åtgärder för att tillgodose sådana behov. Med nuvarande lagstiftning kan endast läkare utföra dessa uppgifter. Mot bakgrund av föregående punkter är dock detta ytterligare exempel på ineffektivt resursutnyttjande. Dels upptar sjukskrivningsförfarandet en stor del av psykiaterns tid, dels har denne att i egenskap av PAL ofta att ta ställning till arbetsförmågan hos en patient som träffats i bristfällig utsträckning. Kliniska psykologer är liksom psykiatrer utbildade i att bedöma en patients psykiatriska hälsotillstånd och funktionsnivå, två faktorer av betydelse vid bedömning av både sjukskrivning och tvångsvård inom psykiatrisk verksamhet. Psykologen har i sin bedömning även en fördel framför psykiatern då den förstnämnda träffar patienten på veckobasis. Att justera nuvarande lagstiftning till att ge även kliniska psykologer rätt att bedöma behov av sjukskrivning och tvångsvård samt att vidta lämpliga åtgärder inom psykiatrin är ytterligare sätt att frigöra läkarresurser.

Dessa förslag på åtgärder förefaller inte vara svårgenomförbara. De bör också vara ekonomiskt intressanta i och med att redan befintliga resurser omfördelas och därmed utnyttjas mer effektivt.

Benjamin Bohman, Ata Ghaderi

Benjamin Bohman
är psykolog inom Norra Stockholms psykiatri.

Ata Ghaderi
är docent i klinisk psykologi, psykolog och psykoterapeut vid Uppsala universitet

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News