Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Ge oss möjlighet att hjälpa”

Publicerad: 2 April 2015, 05:00

Jörgen Vennsten, ordförande, Hanna Spangenberg, vice ordförande, Anna Malmqvist, ledamot, samtliga från Sveriges läkare under utbildning i psykiatri, Slup.

Låt oss arbeta för att ge människor med psykisk sjukdom en bättre verklighet, skriver tre debattörer.


En kvinna ligger på gatan och kvider. Allt hon uttrycker går inte att höra men med bestämd röst säger hon att det ”inte finns någon hjälp att få i det här jävla landet”. Hon fryser, hon vädjar om hjälp. Hon har just blivit utburen från häktet av fyra poliser; meddelats att hon inte kan stanna kvar där liksom hon tidigare under dagen meddelats att hon inte kan läggas in på psykiatriska kliniken dit hon sökt för att få hjälp.

Inledningsscenerna till Uppdrag Gransknings reportage den 18 mars i SVT är omskakande. Vi tv-tittare får inte veta något om kvinnans bakgrund. Hennes sjukhistoria och livshistoria förblir okända – och därmed är det svårt att dra några specifika slutsatser – men den ögonblicksbild som förmedlas räcker för att konstatera att vi alltför väl känner igen den verklighet som beskrivs.

Vi företräder Sveriges läkare under utbildning i psykiatri, Slup, vilken är en landsomfattande förening som representerar fram­tidens specialistläkare i psykiatri. Därmed har vi medlemmar som bemannar psykiatriska akutmottagningar över hela Sverige och det är med sorg som vi konstaterar att den kvinna som skildras i Uppdrag Granskning inte är ensam i sin utsatthet. Vår bild är att denna grupp av individer, som hamnar ”mellan stolarna” i samhällets säkerhetssystem, är stor då vi ofta möter denna grupp i arbetet.

Som läkare känner vi stor uppgivenhet inför att inte kunna erbjuda alternativ att vända sig till när psykiatrisk slutenvård inte är rätt instans.

Det är välkänt att psykisk ohälsa ökar i Sverige samtidigt som antalet vårdplatser inom psykiatrin är färre än någonsin. Det är en ekvation som inte går ihop. Psykiatrin som medicinsk specialitet måste prioriteras, liksom andra samhälleliga resurser som våra patienter är i behov av. Det behövs fler behandlingshem, stöd­boenden, kontaktpersoner liksom möjligheter till meningsfull sysselsättning till exempel genom skyddade anställningar. De instanser som finns att vända sig till räcker helt enkelt inte för att möta föreliggande behov.

Som Åsa Regnér (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister, beskriver för Janne Josefsson i repor­tagets efterföljande intervju finns beslut om samverkan mellan kommuner och landsting: Varje patient ska ha en samordnad plan för insatser och samarbeten i öppenvård. Vi menar dock att detta samarbete i mycket inte fungerar optimalt och att konsekvenserna därav kan bli ödesdigra, såsom skildras i SVT:s reportage.

Vi välkomnar reformer som eliminerar utrymmet ”mellan stolarna”, där samarbetet mellan landsting och kommun faktiskt fungerar och stödjer varje individ att få den hjälp hen be­höver för att leva ett meningsfullt och värdigt liv utifrån sina förutsättningar. Vi efterfrågar utökade satsningar på psykiatrin på flera nivåer och en kontinuerlig utvärdering och granskning av den vård som bedrivs i dag. Vi vill bidra till diskussionen om hur vi ska forma framtidens psykiatriska vård och skulle gärna se fler forum för dialog mellan patienter, politiker och personal inom psykiatrin gällande detta.

Någon lär ha sagt att ett samhälles storhet kan mätas genom hur dess svagaste medborgare behandlas. Människor som drabbats av psykisk sjukdom med svåra sociala konsekvenser hör till de mest utsatta grupperna i Sverige: Låt oss arbeta för att ge dem en bättre verklighet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev