”Ge patienter samma rätt som intagna”

Det lönar sig att investera i hälsofrämjande gröna vårdmiljöer. Men för full valuta för pengarna måste utemiljön finnas med i byggplaneringen från start. 

Alltför ofta reduceras gröna vårdmiljöer till något som får fixas när husen redan står på plats, och i mån av vad budgeten då tillåter. Därmed missar vi möjligheten att utnyttja grönskans fulla hälsopotential. Det har vi inte råd med i tider av skenande ohälsotal och knappa resurser inom vård och omsorg. 

Läs mer: SKR kritiska mot att låta staten styra över sjukhusbyggen

De hälsofrämjande effekterna av väl utformade gröna vårdmiljöer är betydande och väl belagda. Vi vet att de gynnar såväl patienter som personal på ett högst påtagligt sätt. Det framgår exempelvis av forskningssammanställningen Evidensbaserad design av utemiljö i vårdsammanhang från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, 2018.

En viktig faktor är att inne- och utemiljön bildar en helhet. Det betyder att de också måste planeras som en helhet. Så ser det alldeles för sällan ut i dag. 

Nu måste huvudmän och beslutsfattare ta till sig av den kunskap som finns inom området och tänka om. Vi föreslår också att patienter och omsorgstagare får rätt till daglig utomhusvistelse. Det skulle vara en investering med säker avkastning.

Människan är anpassad till ett liv i naturen. Därmed är det vilsamt och kravlöst för oss att vistas i naturliga och gröna miljöer. I grönskan får hjärnan återhämtning från stress och överbelastning. Just vad vi behöver för att hålla oss friska och för bästa läkning vid ohälsa.

Värdet av utevistelse och naturkontakt är generellt stort för människors hälsa och välbefinnande. Men det är särskilt betydande för den som är sjuk eller stressad. Ju sämre man mår desto tydligare är de gröna miljöernas läkande effekter. Därför ger grönska så stora vinster i just vård- och omsorgssammanhang, både mänskligt och ekonomiskt. 

Den amerikanske miljöpsykologen Roger Ulrich konstaterade redan 1984 att en så till synes obetydlig sak som vad patienter ser genom sjukhusfönstret påverkar deras mående och tillfrisknande. Det Ulrich visade var att de som efter operation blickade ut över trädkronor hade mindre behov av mediciner och lämnade sjukhuset snabbare än patienter som såg en tegelfasad. 

Sedan 1980-talet har omfattande forskning, inte minst här i Sverige, gett oss gedigna kunskaper om vad som är viktigt vid utformning av vårdmiljöer. Vi vet att utemiljöerna spelar en avgörande roll för vårdens resultat och kvalitet. Vi vet också att vi behöver se inne- och utemiljön som en helhet, utformad utifrån de aktuella patienternas eller omsorgstagarnas behov och förmåga. Dessutom har vi djupa kunskaper om vad som krävs av den gröna miljön för att den ska främja respektive målgrupps hälsa på bästa sätt. 

Närhet och lättillgänglighet är i många fall nyckelord. För de svagaste personerna kan det handla om att se ut över naturlika miljöer eller omslutas av grönska på en lugn uteplats. Den platsen behöver vara synlig från och förbunden med inomhusmiljön, lockande och lätt att ta sig ut till. För de sängbundna ska det gå smidigt att rulla ut sängen i grönskan. Patienter och omsorgstagare med högre funktionsförmåga gynnas generellt av stimulerande, större ytor som lockar till sociala och fysiska aktiviteter. 

Vinsterna av rätt utformade utemiljöer i vårdsammanhang är betydande och kommer såväl vård- och omsorgstagare som personal och skattebetalare till godo, till exempel genom:

• friskare patienter och omsorgstagare

• minskat behov av medicinering och därmed mindre biverkningar och lägre kostnader

• kortare vårdtider

• lägre smärtupplevelser och högre smärttolerans

• bättre koncentrationsförmåga och korttidsminne hos åldringar

• färre fallolyckor

• bättre sömn och sömnmönster

• lägre stressnivåer hos såväl vård- och omsorgstagare som personal

• bättre hälsa och färre sjukdagar för personal

Vi vet också att grönska och natur skapar trivsel och ökar empatin mellan människor. Ökad empati underlättar samspel och minskar konflikter, vilket i sin tur sänker stressnivåerna och ökar effektiviteten i exempelvis vårdsammanhang.

Vi vill tro att intentionen hos landets beslutsfattare inom vård och omsorg är att arbeta evidensbaserat. Men i förbluffande många fall tycks det saknas insikt i vad evidensen säger. Något som resulterar i att planering och byggnation av sjukhus och vårdboenden hinner komma alldeles för långt innan utemiljöerna tas med i processen. Därmed försitter man chansen till optimal nytta av de gröna miljöerna.

Vi har inte råd, varken mänskligt eller ekonomiskt, att bortse från den viktiga, hälsofrämjande resurs som genomtänkt utformade utemiljöer utgör i vårdsammanhang. En förändring i förhållande till nuläget måste komma till stånd. Vi ser tre avgörande förutsättningar för att det ska ske:

1 Att huvudmän och beslutsfattare inom vård och omsorg tar till sig av den kunskap som finns om hälsofrämjande utemiljöers enorma potential i vårdsammanhang.

2 Att helhetsperspektivet beaktas vid byggnation av sjukhus och vårdinrättningar och att såväl inne- som utemiljöer finns med i planeringen från start. 

3 Att patienter och omsorgstagare ges rätt till daglig utomhusvistelse efter förmåga, på motsvarande sätt som gäller inom till exempel kriminalvården.

Anna Bengtsson, lektor i landskapsarkitekturens miljöpsykologi med inriktning hälsofrämjande design, SLU

Helle Wijk, professor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, samt gästprofessor vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers

Robert Burman, landskapsingenjör, ansvarig för mark, Region Jönköpings län

Berit Haggren för projektet Green Cities i Sverige, som drivs av intresseorganisationen LRF Trädgård