Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag01.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Ge tortyroffer bättre rehabilitering”

Publicerad: 5 April 2013, 07:31

I Sverige lever drygt 100 000 torterade männi­skor och fler kommer hit. Myndigheter och vårdinstanser som möter flyktingar måste därför höja sin kunskapsnivån om tortyrens följder, skriver läkaren Tuire Toivanen.


Ämnen i artikeln:

Rehabilitering

Under 2013 beräknas 54 000 asylsökanden komma till Sverige, enligt Migrationsverkets prognoser. Cirka en tredjedel av asylsökande flyktingar har vanligtvis skador efter tortyr.

Betydligt fler är krigstraumatiserade, inte minst i gruppen anhöriginvandrare.
Det behövs adekvat kunskap om tortyrens följder, till exempel hur prestations- och funktionsförmågan påverkas av tortyr och hur snabbt en torterad person kan integreras i det svenska samhället.

Det behövs genomtänkta, anpassade rehabiliteringar ur helhetsperspektiv i alla de kommuner som tar emot flyktingar. Planering av sådana åtgärder bör startas omgående.

Rehabilitering är en process i vilken tillit återskapas, vilket ibland kan ta flera år.
Röda Korsets center för torterade flyktingar i Stockholm är Sveriges första och världens tredje specialiserade rehabiliteringscenter för flyktingar som har utsatts för tortyr.

Sedan 1985 har cirka 7 000 torterade flyktingar eller deras anhöriga fått hjälp via centret. Cirka 400 patienter är årligen i behandling. Liknande centra finns i andra större städer. Sverige har möjlighet att varje år erbjuda rehabiliteringsinsatser för cirka 1 000 torterade personer, men det är bara en droppe i havet.

Redan i dag finns det enligt uppskattning drygt 100 000 torterade männi­skor i Sverige – och fler kommer. Jag har som läkare på Röda Korsets center för torterade flyktingar sedan drygt 20 år hunnit möta över 3 000 torterade män, kvinnor och även barn.

De flesta torterade patienter önskar hjälp främst med tre centrala hälsoproblem: smärtor över hela kroppen, sömnrubbning på grund av återkommande mardrömmar och nedsatt minne. Smärtor orsakar lidande, rörelse­inskränkningar och depression.

Återkommande mardrömmar skapar psykisk utmattning och intellektuella bortfall, till exempel nedsatt arbetsminne, omdöme, uppfattningsförmåga och simultankapacitet.

Tortyr ger ofta upphov till en lindrig kognitiv hjärnskada som är ett förstadium till demensutveckling. Det är svårt att hitta arbete och integreras om man inte har förmågan att lära sig bra svenska, men alla måste hitta sin plats i samhället.

Integration av torterade flyktingar i det svenska samhället är en viktig framtidsfråga. Det bör skapas kvalificerade utrednings- och rehabiliteringsresurser så tidigt som möjligt på alla de orter som myndigheterna hänvisar tortyröverlevare till.

De flyktingguider som nu planeras är ett steg i rätt riktning, men det behövs fler insatser. Det behövs ökad kunskap om tortyrens följder hos alla myndigheter, vårdinstanser och andra som kommer i kontakt med traumatiserade flyktingar.

Medicinska insatser är viktiga, men ofta inte speciellt komplicerade. Social trygghet, genuint intresse och förtroende i vårdkontakterna krävs för att nå framgång i behandlingen.

Flyktingar kan med adekvata, meningsfulla insatser hjälpas till bättre mående och till möjlighet att klara sitt dagliga liv, men alla kan inte rehabiliteras till normalt lönearbete.

Familje­återförening är rehab­iliterings­insats nummer ett: Ingen orkar leva utan sina barn. Det är en ytterst meningsfull sysselsättning att kunna ta hand om sina barn för då spänner sig de psykosociala nyttoeffekterna över flera generationer vilket bidrar till samhällsekonomiska vinster.

Förslag för att öka beredskapen för rehabilitering av traumatiserade flyktingar:

Utred omedelbart den aktuella kapaciteten för vård av krigs- och tortyrskadade ur ett socialt, kroppsligt, psykiskt och arbetslivsinriktat helhetsperspektiv. Hur långt räcker den befintliga traumavården inklusive tolkar?

Höj kunskapsnivån om tortyrens följder hos myndigheter, vårdinstanser och enskilda personer som möter flyktingar. Detta sker till exempel genom utbildning och handledning i samverkan med befintliga rehabiliteringscentra.

Effektivisera rehabiliteringskedjan till en folkrörelse. Rekrytera genuint intresserade frivilliga som kan fungera som lotsar, ställföre­trädande vänner till flyktingar. Många flyktingar berättar att de efter flera år i landet inte känner en enda svensk.

Kartlägg flyktingars arbetsmarknadsetablering för att undvika missförhållanden. Det finns risk att hamna i olämpliga arbetsförhållanden som påminner om slaveri. Det är alarmerande, eftersom torterade flyktingar mest av allt hoppas på rättvisa och upprättelse.

Ämnen i artikeln:

Rehabilitering

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev