Dagens Medicin Debatt: ”Gemensam sjukvård raseras på falska grunder”

Nyligen beslutades att det parallella sjukvårdssystem som skapas via privata försäkringar får fortsätta att växa helt okontrollerat. Tyvärr präglades riksdagsdebatten 25 januari av grova missuppfattningar. Redan i första anförandet framkom att Sverigedemokraternas Linda Lindberg inte visste vad de privata sjukvårdsförsäkringarna syftar till, för hon sa:

”Det finns således inga tydliga skäl att misstänka att de privata vårdgivarna gör orättvisa eller felaktiga bedömningar gällande den etiska plattformens rangordning som utgår från att den som är i störst behov av vård också ska prioriteras vid vård.”

Läs mer: Privatvårdens lönsamhet uppe på rekordnivåer

Varför vänder Lindberg upp och ner på sanningen? Själva temat för debatten var ju det faktum att hundratals privata vårdgivare gör bedömningar som strider mot hälso- och sjukvårdslagens princip om vård efter behov. Detta genom att sluta en sorts avtal med försäkringsbolagen och en annan sorts avtal med regionerna. Något som skapar två olika ingångar till vårdinrättningar i alla landsändar och på alla vårdnivåer. En snabbkö för de 700 000 personer som har försäkring och en långsam kö för alla andra.

Sverigedemokraterna är inte ensamma om att spela dumma när det gäller privata sjukvårdsförsäkringar. Camilla Waltersson Grönvall (M), Jesper Skalberg Karlsson (M), Acko Ankarberg Johansson (KD), Dan Hovskär (KD), Lina Nordquist (L) och Anders W Jonsson (C) argumenterade alla på liknande sätt, såväl i riksdagsdebatten som i de motioner som yrkade avslag på Socialdemokraternas blygsamma förslag att regionerna ska efterfråga vård på lika villkor när de sluter avtal med privata vårdgivare.

Centerpartisten och läkaren Anders W Jonsson påstod rent av i sin motion 2022/23:8 att ”Det finns inga belägg för att privata sjukvårdsförsäkringar leder till att patienter med mindre behov går före patienter med större behov”.

Var får Anders W Jonsson dessa dumheter ifrån? Det upprörande svaret är att han får dem, ordagrant, ifrån en statlig utredning, SOU 2021:80. En utredning som förde obegripliga resonemang om behovsprincipen och förnekade syftet med de försäkringar som den var satt att granska. En utredning som litade blint på de privata vårdgivarnas utsagor om att de bedriver vård på lika villkor, vårdgivare som på sina egna hemsidor förklarar att de har olika ingångar till sina kliniker.

Varför orda om en statlig utredning från 2021 i en artikel 2023? För att dess missvisande slutsatser fortsätter att användas som murbräcka för en tudelning av det svenska sjukvårdsystemet. Därför vore det bra om de ansvariga medgav hur fel det blev. Det gäller inte bara utredaren Karin Lewin, utan i lika hög grad alla experter och sakkunniga och professorer som bidrog till utredningen.

Endast 2 av dessa 27 personer har tagit avstånd från haveriet. I ett särskilt yttrande sågade LO:s Ulrika Lorentzi och Svenska läkaresällskapets Mikael Sandlund hela utredningen, detta efter att förgäves ha ”försökt påverka arbetets inriktning”. Allt medan en annan medlem i expertgruppen, Svensk Försäkrings Eva Erlandsson, uppenbarligen hade stort inflytande över alltihop.

Den privata vårdindustrins växande inflytande är huvudtema i den nyligen utkomna boken Den sjuka debatten: Bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner. Där pekar jag på det demokratiskt problematiska i att vi rör oss mot en tudelad sjukvård utan att någon öppet argumenterar för den. I stället talas ett nyspråk som syftar till att skapa allmän förvirring. Det är ohederligt och ovärdigt. Men så länge en stor majoritet av medborgarna sympatiserar med idén om vård på lika villkor, är det ändå den taktiken som privatiseringsivrarna finner mest lämplig.

John Lapidus, forskare i ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet