Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Glöm inte munhälsan – den kan vara livsviktig för sjukvården

Publicerad: 28 januari 2011, 10:16

Utan en satsning på tand- och munhälsa riskerar det faktum att många äldre har kvar sina tänder att bli ett hälsoproblem, skriver flera debattörer.


Regeringens satsning på 3,75 miljarder­ kronor för de mest sjuka äldre är välkommen, med bättre kontinuitet och samverkan i vården som mål. Ett stort hälsoproblem för denna patientgrupp är tand- och munvård. Munnen är viktig. I dag talas det mycket om undernäring och nutritionens betydelse för de äldre, men intresset för hur maten lämnar kroppen verkar vara större än för hur den kommer in. Den belastning på en redan försvagad allmänhälsa som en eftersatt eller obefintlig munvård orsakar är inte heller så uppmärksammad som den enligt allt fler vetenskapliga rapporter borde vara.

De flesta äldre har i dag, till skillnad från tidigare generationer, egna tänder. Det är betydligt lättare att rengöra proteser än att hjälpa människor med egna tänder och komplicerade tandersättningar som kronor, broar eller implantat.

Polyfarmaci och sjukdom medför ofta också muntorrhet. I en torr mun växer bakterier till sig i snabb takt. Risken för att inhalera infekterat material vid dysfagi är stor och därmed att en skör individ drabbas av aspirationspneumoni. Salivens skyddande funktion saknas också och ett bett kan snabbt förstöras av karies. Gravt karierade tänder, likaväl som tandlossning, leder ofta till infektioner i käkbenet.­ Infektioner kan ha en direkt skadligt inverkan – ibland dödlig – på en multisjuk äldre individ. Forskningen pekar också på att tandförluster kan försämra de kognitiva funktionerna. I detta perspektiv är tand- och munvård ingen trivselfråga eller kosmetisk åtgärd. Det handlar om hälso- och sjukvård.

Det råder stor okunskap om munhälsan hos de multisjuka och sköra äldre som i dag lever allt längre. Samarbetet mellan tandvård och sjukvård måste utvecklas och en utökad tandvårdskompetens krävs jämfört med för 20–30 år sedan, enligt­ Socialstyrelsen. Undervisning inom tand- och munvård är så gott som obefintlig inom vårdyrkenas­ grundutbildningar, och alldeles för få tar del av den munvårdsutbildning som erbjuds inom tjänsten. Omvårdnadspersonalen har i dag även en skiftande kunskapsbakgrund då det mångkulturella samhället återspeglas även här.

Det nuvarande tandvårdsstödet för upp­sökande och nödvändig tandvård till äldre och funktionshindrade har snabbt blivit otillräckligt. Nya data för hemma­boende äldre visar att munhälsan redan hos dem med måttligt omvårdnadsbehov är avsevärt sämre än hos friska äldre. Uppsökande tandvård är konkurrensutsatt. Liknelsen med gamla tiders fattigvård och utförsäljning till lägstbjudande är slående. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, redovisar för 2009 lägre kostnader för uppsökande tandvård men kraftigt ökande för nödvändig tandvård, det vill säga den tandvård som ges enligt hälso- och sjukvårdstaxa och där vårdgivaren ersätts från landstinget. Ständigt nya vårdgivare förhindrar också att goda samarbetsrutiner upparbetas och bibehålls.

Vi föreslår ett omvårdnadsbidrag för munvård där tandvårdspersonal knyts till hemtjänst och äldre­boenden samt en obligatorisk utbildning till den personal som svarar för den dagliga vården. En samordningsansvarig tandhygienist kan med tandläkare och omvårdnadspersonal utgöra det system som fångar upp och tillgodoser munvårds­behoven i tid.

Vi föreslår även:

■ att så snart ett omvårdnadsbehov är identifierat erbjuds individen en munhälsobedömning.
   ■ att brukares och anhörigas uppfattning efterfrågas i större utsträckning.
   ■ att ett objektivt munbedömningsinstrument införs där hälsoeffekter kan utvärderas.
   ■ öppna jämförelser av munhälsa.
   ■ att riktlinjer för god tandvård fastställs av Social­styrelsen avseende mobil tandvård där kvalitets­aspek­ter, patientsäkerhet, smittskydd och vårdhygien beaktas.
   ■ ett nätverk för samlad kunskap om de äldres tandvård, tillgängligt för alla aktörer runt de äldre.
   ■ Stora satsningar ligger bakom det faktum att många äldre i dag har en stor del av sina egna tänder kvar. Det är inte rimligt eller värdigt att detta på kort tid raseras med stora lidanden, ekonomiska konsekvenser och hälsorisker som följd. ≈

Monica Nordling
tand­läkare och utvecklingschef, Folktandvården, Landstinget i Jönköpings län
Pia Gabre
docent i kariologi vid Sahlgrenska akademin, chef­tandläkare, Folktandvården i Uppsala län
Inger Wårdh
tandläkare och docent i gerodonti vid Karolinska insti­tutet, institutionen för odontologi
Lars Gahnberg
professor vid Sahlgrenska akademin, Göte­borg , övertandläkare vid Centrum för äldretandvård, Folktandvården Västra Götalands­regionen
Agneta Ekman
socialchef i Luleå kommun, doktor i odontologi
Dowen Birkhed
professor i kariologi, övertandläkare, Sahlgrenska akademin vid Göte­borgs universitet

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News