Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag18.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Håll politikerna på avstånd från vårdverksamheten”

Publicerad: 6 Mars 2015, 06:00

Sammanträdeshysteri har ersatt sjukvårdens förmåga att fatta beslut, skriver Kenneth Svanberg.


Svensk sjukvård är i kris. Inte resurs- och bemanningsmässigt utan organisatoriskt. En paralyserad politiskt styrd organisation med total avsaknad av egentlig styrning är på väg mot sammanbrott. Fastvuxen sedan årtionden i en återvändsgränd.

Det räcker att titta på ett organisationsschema. Exempelvis i Region Skåne så ser man ett komplex av rutmönster som inte ger klarhet i styrning och ansvar utan i stället markerar rutor för alla som vill ha en position för att visa sin betydelse – inte för att ta ansvar och uträtta något. I Stockholm har man konstaterat att man de senaste åren har fått mer resurser, fler läkare och vårdpersonal men utför mindre vård.

Lösningen handlar emellertid inte om traditionella försök att omorganisera och rita nya rutor. Nej, det krävs radikalare insatser där politiker intar sin rättmätiga plats utanför vårdorganisationen och därmed även besparar vården dessa mängder av tjänstemän som skapar byråkrati och en sammanträdeshysteri som ersätter förmågan att fatta beslut.

Man måste förstå hur politiskt styrda organisationer fungerar för att inse hur allvarlig krisen är. Från begynnelsen avsåg man att de förtroendevalda med politiken som fritidsengagemang var tvungna att ha stöd av tjänstemän som kunde bereda ärenden och sköta sammanträdena. Det var naturligt att tjänstemännen innehade chefskapet i organisationen. För att göra historiebeskrivningen kort kan vi konstatera att i dag har vi heltidsanställda politiker som företrädare för hela verksamheten och där tjänstemannaansvaret därunder blivit diffust och alltmer politiserat. Följden är helt naturligt att ansvariga chefer inte vågar ta ställning och beslut i ens verksamhetsfrågor utan att känna av den politiska vinden.

Tjänstemannainställningen har därför blivit att ligga lågt, inte bli kontroversiell och därmed råka illa ut. Därför råder tesen att ”gör du inget och inte tar några initiativ så slipper du bli utsatt om det inte blir till belåtenhet och om det skulle bli bra så tar politikerna ändå åt sig äran”. Detta innebär att de tuffa beslut som ibland måste till i löpande verksamheter inte fattas. Ingen vill sticka ut, alla passar och skyller på någon annan eftersom organisationen styrs av tre system med olika mål: politiker, tjänstemän/fack och själva verksamheterna. Vi har en ledarlös jätteklump.

För en högprofessionell verksamhet som sjukvård är detta katastrof. Man får en jätteorganisation utan beslutskraft där vårdpersonalen som tur är tar hand om sina patienter i vanlig ordning. De som i årtionden byggt upp sina budgetar och sitter resursstarka har lärt sig att tiga även om det ibland kan finnas överkapacitet. De kollegor som är i andra änden av skalan ger hals för sina problem, och för att det handlar om patientsäkerhet med mera, för att spela på de politiska strängarna. Ingen har det övergripande totala prioriteringsansvaret. Man bygger bara på med en allt mer ohanterlig organisation.

För att spränga denna klump måste man skilja bort den politiska nivån. Då försvinner även deras tjänste­mannastaber. Och för att göra detta behöver man inte vänta två mandatperioder för att skrota landstingen. Låt dem vara kvar men helt frånskilda verk­sam­heterna. Bäst gör man det genom att bolagisera sjuk­husen och sätta dit professionella företagsledare och styrelser utan politiker. Man behöver inte privatisera för att bolagisera. Ge beting för effektiviseringar genom att bolagen får behålla vinster till investeringar, extra lönehöjningar, utbildning med mera. Då kanske vi av bara farten också får ordning på låglöneprofilen inom sjukvården utan särskild fokusering på denna.

KENNETH SVANBERG

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev