Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Har psykiatrin fikat upp pengarna?

Publicerad: 23 augusti 2007, 05:00

REPLIK Nej, vi har inte fått de miljoner som skulle skjutas till av staten, skriver Herman Holm.


Efter den senaste tidens debatt och uttalanden kring psykiatrins misslyckanden finns anledning att fråga vad psykiatrin sysslar med. En bekant till mig frågade om vi har fikat upp pengarna efter att ha läst en rubrik i Skånska Dagbladet ”Psykvården brister – 700 miljoner kronor har inte förbättrat situationen för patienterna”.

Nu skriver Dagens Medicin i princip samma sak i sin ledare i nr 33/07.

Jag arbetar som ansvarig för den samlade psykiatrin på Universitetssjukhuset Mas som har 270 000 invånare i sitt upptagningsområde med allt från barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri och missbruksvård till rättpsykiatri. Jag har inte sett några miljoner i tillskjutna medel från statens sida.
Förra året var mitt sparbeting fyra miljoner kronor och detta år ska jag spara 13 miljoner kronor vilket är liktydigt med 20 färre medarbetare i psykiatrisk öppenvård. Inom slutenvården har vi lagt ner en avdelning och situationen är så pass ansträngd att den inte tillåter några ytterligare besparingar.

De miljoner man skriver om som har avsatts till psykiatrin har inte alls avsatts till psykiatrin. De har varit tillfälliga medel under två år till psykiatrisk verksamhet och primärkommuner. Ett krav för att överhuvudtaget få söka pengar var en gemensam ansökan från landsting och primärkommun. Mest pengar har gått till inventering av patientgrupper, utbildning av personal (främst inom primärkommunerna) samt till tidsbegränsade satsningar på vissa grupper. Med tillfälliga projektmedel byggs ingen stark och slagkraftig psykiatri.

Jag håller med kritikerna om att det behövs krafttag när det gäller att få upp produktiviteten och kvalitén inom den psykiatriska vården. Dessa brister är inte unika för den psykiatriska vården. Jag skulle vilja hävda att den sjukvård vi har i dag har en generellt sett låg produktivitet och skulle kunna effektiveras mer än vad de flesta tror är möjligt. I den verksamhet jag är chef över har vi tillsammans de senaste tre åren en 10-procentig ökning i antalet vårdpoäng (produktion av besök samt vårddygn) per anställd medarbetare. Detta har skett utan att vi över­skridit budget.

Jag tror på kompetensutveckling och utbildningssatsningar, som nämns i ledaren, men inte som ett verksamt sätt att ta oss ur den nuvarande situationen. Vi har sett nog av sådant som ibland används som universalmedicin för system som fungerar dåligt.

I samband med den förra stora översynen av psykiatrin, (”Psykiskt stördas villkor”, 1993/94 SOU 28), fanns en bred politisk enighet från vänster till höger kring materialet. Människor med psykisk ohälsa hade på alla livets områden sämre villkor i allt från tandvård och sjukvård till boende, sysselsättning och materiella villkor. Det hela mynnade ut i en förändring av framför allt kommunernas uppdrag samt en skatteväxling mellan landsting och kommun.

En statlig miljard gavs till huvudmännen i tillfälligt stöd för att underlätta det hela. Jag fascinerades då över att man genom en skatteväxling trodde att man kunde lösa knuten utan att tillföra några extra långsiktiga resurser. Stunden innan har man i det digra materialet slagit fast att det är just det som skulle behövas. Senare uppföljningar av Socialstyrelsen samt länsstyrelsen har konstaterat att det inte fungerat så bra; ingen är överraskad. Jag minns många utbildningssatsningar och kompetensutvecklingsplaner som köptes för dessa medel. Men det blev inte en enda vårdplats mer.

Kanske jag missförstår ledaren, och det kan hända att meningen med denna och också Socialstyrelsens kritik i slutänden är att peka på de skriande behov som finns hos våra patienter. Den nationella psykiatrisamordningens rapport ”Ambition och Ansvar”, SOU 2006:100, talar om behovet av långsiktiga resursförstärkningar samt behov av ”en nationell styrstrategi för det psykiatriska området”.

I vårt grannland Norge har man genomfört detta med önskat resultat. Det har inte skett gratis och vid en kostnadsjämförelse skulle svensk psykiatri behöva tillföras cirka åtta miljarder kronor på årsbasis för att kunna mäta sig med vår granne. Då talar vi inte längre om ”punktinsatser” utan om en gemensam nationell plan med bred politisk förankring.

Att som nu skylla otillfredsställda behov till största delen på oss som arbetar i ett system som under de senaste decennierna kännetecknats av kraftiga nerdragningar känns okunnigt.

Herman Holm
är divisionschef inom division psykiatri på Universitetssjukhuset Mas i Malmö.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev