Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Helhetssyn på vården - en omöjlighet?

Publicerad: 17 oktober 2007, 04:43

Med fler specialistutbildade sjuksköterskor skulle den förebyggande vården
fungera bättre och avlasta akutmottagningarna, skriver Ann-Cathrin Jönsson.


Dagligen rapporteras om brist på pengar och bristande tillgänglighet i sjukvården trots högkonjunktur. Varför satsar Sverige mindre andel av BNP på sjukvård än många jämförbara länder? I den senaste sammanställningen av 22 länder (2004) ligger Sverige på 15:e plats – och ändå ska vi fortsätta med nedskärningar. Nyligen fick vi också höra att även om vi i Sverige är kompetenta inom sjukvårdsområdet, så ligger vi bland de sämsta när det gäller tillgänglighet.

Sedan ädelreformen 1992 har Socialstyrelsen rapporterat om de problem som uppstår när människor bollas mellan sjukhuset, primärvården och kommunen. Äldreuppdragets slutrapport, publicerad av Socialstyrelsen år 2000, summerar:

”I dag saknas fortfarande nödvändiga resurser, kompetens och organisation för ett bra omhändertagande i det särskilda boendet. Ett annat exempel är vården av de strokedrabbade där insatser efter det akuta skedet inte alls står i paritet med behoven. Med tanke på de förluster detta innebär beträffande livskvaliteten för den enskilde och möjliga merkostnader för samhället är det angeläget att identifiera bortglömda vård- och omsorgsbehov bland äldre.”

Den rapporten kunde ha varit skriven i dag. Vi vet hur omhändertagandet bör ske enligt nationella riktlinjer. Riksdagen lämnade över en stor andel av sjukvården till det kommunala självstyret utan att samtidigt överföra sjukvårdskompetens i ledningen av verksamheten. Det leder också till att människor får olika kvalitet på vården i olika kommuner. Men kommunerna ska inte utpekas som syndabockar – de fick ett bristfälligt formulerat uppdrag. Felet ligger i att de som arbetar enligt hälso- och sjukvårdslagen i kommunen är underställda en ledning som arbetar enligt socialtjänstlagen.

Det som i dag kallas äldreboende motsvarar ofta det som tidigare kallades sjukhem. Strax efter Ädelreformens införande var äldreboenden/sjukhem bemannade med sjuksköterskor dygnet runt med minst en per avdelning dagtid och en sjuksköterska på ett par avdelningar nattetid. I dag finns det ofta endast en till två sjuksköterskor per äldreboende kontorstid och en jourtjänst över en stor del av kommunen på kvällen och natten.

Akutmottagningarna är i dag ofta överbelastade relaterat till att sjukvården och omsorgen inte arbetar hälsofrämjande i enlighet med riksdagens uppdrag som beskrivs i Folkhälsoinstitutets rapport På väg mot en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Sjuksköterskeutbildningen är bland annat inriktad på att arbeta hälsofrämjande och förebyggande, men detta hindras framför allt av följande orsaker:

- Ökande andel äldre i befolkningen.

- För få sjuksköterskor i äldreomsorgen.

- Bristande sjukvårds-/medicinsk kunskap i ledningen i såväl äldreboenden som hemsjukvård.

- Bristande tillgänglighet bland annat relaterat till för få sjuksköterskor i primärvården.

- Socialstyrelsens påpekanden lämnas utan åtgärd.

Det är ganska svårt att förstå varför kommunerna kan tillåtas blockera akutvårdsplatser på sjukhusen genom att underlåta att skapa eller rentav minska på antalet platser i särskilt boende. Det finns även studier som visar att förebyggande sjuksköterskemottagning och hemsjukvård kan ge positiva effekter ur såväl individ- som ekonomiskt perspektiv. Kommunernas ambition att hålla nere vård- och omsorgsbudgeten kan förväntas leda till större kostnader i sjukhusvården än kommunerna sparar – här behövs en helhetssyn.

Hjärt- och andra kärlsjukdomar såsom stroke, tillhör de största diagnosgrupperna och orsakar flest vårddagar i vårt land, men även vid andra långvariga sjukdomar har förebyggande insatser stor betydelse. Med fler specialistutbildade sjuksköterskor i äldrevården, primärvården samt sjukhusens öppenvårdsmottagningar skulle människor med dessa sjukdomar kunna få bättre förebyggande vård och därmed i lägre grad belasta primärvården, akutmottagningarna och kommunerna. När kan vårt lands ledning tänkas ta tag i problemen?

Ann-Cathrin Jönsson

Ann-Cathrin Jönsson
är sjuksköterska, fil mag i stats­vetenskap, medicine doktor.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev