Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Hitta rätt vårdnivå för dagkirurgi”

Publicerad: 10 februari 2016, 06:00

I praktiken har vi belagts med yrkesförbud, skriver två privat verksamma läkare.


Ämnen i artikeln:

Stockholms läns landsting

Sjukvården i Stockholms läns landsting saknar pengar. I syfte att optimera vården har man från politiskt håll framfört önskemål om att från storsjukhusen flytta ut sådan vård som inte be­höver sjukhusets alla resurser, till vård­inrättningar som kan utföra samma vård, men till en lägre kostnad.

Därtill adderas en ännu viktigare vinst, nämligen att den enskilde patienten får en kortare väntetid, ett snabbare omhändertagande och möjlighet till en bi­behållen vårdkontinuitet.

Denna åtgärd – att förflytta vård – har mötts med stort intresse av entreprenörer som bland annat startat upp enheter för dag­kirurgiska ingrepp. Ur sjuk­hus­perspektiv utgör dessa vård­enheter en tacksam möjlighet att slussa patienter bort från långa väntelistor.

De möjligheter som i dag finns för denna typ av vårdinrättningar bygger på avtal, så som nationella taxan. Idéerna och tankarna bakom detta öppen­vårds­kirurgiska system är mycket kloka, för utöver kostnadsminskning, bibehållen kvalitet, kort handläggningstid, ökad patientnöjdhet och ökad läkarkontinuitet finns även fördelar med minskade sjuk­hus­relaterade infektioner.

Man kan gott säga att detta är essensen av Leon, Lägsta effektiva omhändertagandenivå, som av politiker framhålls som den enda möjliga vägen för framtidens sjukvård.

Flera av de kirurger som fått möjlighet att verka i öppenvården (primärvården) har lång och stor operationserfarenhet.

Till dessa remitterar gärna sjukhusens läkare de patienter som de själva inte kan handlägga inom stipulerad väntetid. Förutsättningarna är att de ersätts för de kirurgiska omkostnaderna men inte för narkosen.

För den enskilde patienten blir konsekvensen en lång väntan.

I linje med SLL:s ambition att möjliggöra utflyttning av vård antogs därför att dylika narkosavtal skulle bejakas om man ansökte. Men detta har landstingets tjänstemän avslagit med motiveringen ”uppdraget är inte prioriterat”.

Vi har gjort en ansökan om ett belopp som är så litet att det enligt lagen om offentlig upphandling, LOU, inte ens skulle behöva bli föremål för upphandling. Med denna summa skulle vi dock kunna fortsätta att avlasta sluten­vården med våra öppen­vårds­operationer i narkos men detta har man alltså avslagit trots att det är prioriterat för politikerna, storsjukhusen, patienterna, skatte­betalarna och förstås, oss.

Konsekvensen blir att patienterna återremitteras till akutsjukhusen. För den enskilde patienten blir konsekvensen en lång väntan. Ekonomiskt för samhället blir kostnadsökningen påtaglig. Och kanske än mer anmärkningsvärt är att man kommer att ta i anspråk operationssalar, personal och andra resurser som så väl behövs för den högspecialiserade vården.

Samtidigt står våra salar tomma. Vi har svårt att förstå att begärda avtal, som är mycket begränsade, avslås när konsekvensen av detta blir en betydligt högre kostnad.

För oss inblandade, specialistkompetenta läkare med lång och stor erfarenhet, infinner sig en känsla av att kirurgerna och narkosläkarna i praktiken beläggs med yrkesförbud trots att det finns medel avsatta för kirurgerna att operera men det omöjliggörs, då inte narkosläkarna får avtal för narkoskostnaderna.

OVE LUNDMARK OCH FARIDA FAHMY

Ämnen i artikeln:

Stockholms läns landsting

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev