”Hjärtsjuka får inte livsviktig eftervård”

Varje år drabbas 30 000 personer av hjärtinfarkt och 1,8 miljoner lever med någon hjärt-kärlsjukdom i Sverige. Det akuta omhändertagandet vid en allvarlig hjärtsjukdom fungerar bra. Det visar inte minst internationella jämförelser. Men där tar det goda exemplet slut. Eftervård och rehabilitering har inte hängt med i den fina utveckling som akutvården haft.

Detta trots kunskap om värdet av goda levnadsvanor och att Socialstyrelsens sätter rökstopp och motion som högsta sekundärpreventiva åtgärder vid hjärtsjukdom. Hälso- och sjukvården har inte tagit på allvar värdet av att till exempel informera om motion och anpassad fysiskt aktivitet. Detta är särskilt viktigt för gruppen hjärtpatienter, där många lämnar sjukhuset med en stark rörelserädsla.

Socialstyrelsen har nyligen presenterat förslag till nya nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. I rikt­linjerna rekommenderas starkt värdet av fysisk träning inom hjärtrehabiliteringen efter hjärtsjukdom. Fysisk träning vid sådana tillstånd har ett starkt stöd i forskningen och träning är en mycket kostnadseffektiv åtgärd som kan förbättra förutsättningarna för att normalt liv för upp till 25 procent av dem som haft en hjärtsjukdom. Trots denna kunskap underutnyttjas insatsen kraftigt i hela Sverige i dag.

Tillgången är även ojämlikt fördelad och det syns tydliga skillnader beroende på var i landet du bor. Ofta beror det på just närheten till ett sjukhus eller center med utbyggd och anpassad träningsverksamhet. Fysioterapeuter är en profession som har specifik kunskap om hur personer som drabbas av olika hjärtsjukdomar kan förbättra sin hälsa och återgång till ett normalt liv.

Inom hjärtrehabiliteringen kan fysioterapeuter ta fram ett skräddarsytt träningsprogram för var och ens särskilda behov och insatsen är mycket kostnadseffektiv då den huvudsakligen ges i grupp.

Likafullt får inte alla patienter tillgång till en fysioterapeut. För personer med kranskärlssjukdom får endast 40 procent hjärtrehabilitering och för personer med kronisk hjärtsvikt får enbart 3 procent livsnödvändig träning.

Aktuell forskning visar att dödligheten efter kranskärlsjukdom minskade med hela 26 procent då patienten fick adekvat rehabilitering med fysisk träning. Andra studier har visat att för hjärtsvikts­patienterna minskade återinläggningarna flerdubbelt efter anpassad fysisk träning. Till detta ska naturligtvis faktorer som förbättrade blodfetter och blodtryck tilläggas likväl som ökad livskvalitet. Dessutom finns det i dag alldeles för få specialistutbildade fysioterapeuter inom hjärtrehabiliteringen.

Vi uppmanar därför hälso- och sjukvårdens huvudmän att se över förutsättningarna för att erbjuda alla personer med hjärtsjukdom en livsnödvändig hjärtrehabilitering.

Regeringens satsning på en kommission för ”En samling för jämlik hälsa” bör lyfta frågan om en förstärkt och jämlik hjärtrehabilitering för alla hjärt­patienter.