Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Hög tid att vårdpersonal får delta i utveckling av IT-miljön

Publicerad: 5 maj 2010, 13:12

För att vårdens IT-system ska bli bra måste läkarna engageras i utformningen, skriver tre tunga representanter för läkarkåren.


De senaste åren har vi kunnat ta del av flera alarm­erande rapporter när det gäller felförskrivningar av läkemedel i vården, fel som till stor del har sin grund i dåligt anpassade IT-system. Patientsäker­heten hotas, men IT-systemen stjäl även tid från andra viktiga vårdåtgärder. För att komma till rätta med de om­fattande bristerna måste sjukvårdspersonalen kontinuerligt utbildas och uppdateras samt involv­eras i anpassningen och utvecklingen av systemen. Målsättningen måste vara att de är uttalat användarvänliga.

Att dagens journalsystem till största del är IT-baserade borde innebära att de är bättre upp­daterade, stödjande och säkrare. Så är dock inte alltid fallet. I en ny undersökning, genomförd av Users Award, visar det sig till exempel att vårdens IT-system beräknas stjäla upp till 56 minuter per dag för olika personalkategorier.

Som ett exempel är läkemedelsmoduler ofta dåligt uppdaterade, ologiskt upplagda och ger ingen återrapportering från apoteket om patienten hämtat ut sitt läkemedel eller besökt en annan vårdinrättning. Ett konkret exempel är det nyligen uppmärksammade fallet med ett flertal feldoseringar av morfin i Västmanland, där nu läkarna inte längre törs använda funktionen för läkemedel i journalsystemet Cosmic.

Det satsas i dag stora ekonomiska resurser på att anpassa dåligt fungerande, eller bygga nya, IT-system – ett arbete som sker utan att de som är användare av systemen involveras på ett adekvat sätt. Naturligtvis måste man även i vården undersöka vad ”slutkunden” behöver och sedan stödja en fortlöpande utbildning i systemet. Därför – för att skapa en natio­n­ellt fungerande och säker IT-miljö – måste enskilda förskrivande läkare samt, åtminstone initialt, deras företrädare från centrala organisationer inom läkemedels- och IT-området, konkret engageras i anpassning och utveckling.

Utifrån ett nationellt perspektiv måste nu arbetet med läkemedels- och IT-frågorna fokusera betydligt mer på informationsinnehåll, samverkan, kunskapsbyggande och utformning. Vi ser framför allt fyra områden som måste ges ytterligare fokus framöver:

■ En samlad information om patientens alla läke­medel. För att läkemedelsbehandlingen ska vara effektiv och säker måste patienten och vårdgivaren – oavsett när och var patienten möter vården – veta vilka läkemedel som ska tas, i vilka doser och varför. Alla åtgärder med relevans för den aktuella ordination­en måste framgå och den samlade läkemedelsdokumentationen måste vara integrerad med övrig dokumentation för patienten.
   ■ Professionell samverkan och utbildning. Det behövs breda, men målmedvetna, diskussioner kring ansvar, roller och samspel kring den samlade informationen om patientens läkemedel. Resultatet ska fortlöpande föras ut i återkommande utbildningsinsatser för att undvika patientsäkerhetsrisker.
   ■ Bättre beslutsstöd och kunskapsbyggande. Förskrivaren ska vid ordinationstillfället ha ögonblicklig tillgång till ett brett elektroniskt förskrivarstöd utan att behöva lämna den ordinationsmiljö där hon/han arbetar. De elektroniska journalsystemen, inklusive ­ordinationssystemen för läkemedel, måste ha tillräckligt enhetlig och strukturerad information för att det ska gå att följa upp effekterna av läkemedelsterapi på både individ- och gruppnivå.
   ■ Utformning och deltagande. För att tillgodose behovet av patientsäkerhet och kunskapsuppbyggnad när det gäller läkemedelsbehandling måste IT-stöden utformas i samspel med slutanvändarna – de enskilda förskrivarna – samt åtminstone initialt deras företrädare från centrala organisationer inom läkemedels- och IT-området.

För att komma vidare och förbättra IT-systemen måste ekonomiska resurser satsas på ovanstående. Det enskilt viktigaste området är att se till att vårdpersonal får tid avsatt för att delta i utformning, prövning och justeringar av systemen.

Lars Lööf
är ordförande i Nätverket för Sveriges läkemedelskommittéer.

Margareta Troein Töllborn
är ordförande i Svenska läkaresällskapet.

Eva Nilsson Bågenholm
är ordförande för Sveriges läkarförbund.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev