Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Inför en nationell väntelista för transplantationer”

Publicerad: 22 december 2016, 06:00

Marie Morell är moderat oppositionsråd Region Östergötland, ledamot av SKL:s sjukvårdsdelegation, ersättare i direktionen för Skandionkliniken, ledamot i Inera AB, och ledamot av Samverkansnämnden för Sydöstra sjukvårdsregionen.

Foto: Brita Nordholm/Bildbyrån

Organdonation borde vara ett självklart område för ökad samverkan i landet – med en gemensam väntelista, skriver sjukvårdspolitiker Marie Morell (M) i en debattartikel.


Under många år har frågorna om organdonation fått ett ökat fokus.

Kampanjer genomförs för att fler ska registrera sig som tänkbara donatorer. Frågan uppmärksammas genom kampanjer under Donationsveckan och antalet personer som registrerar sig som donatorer har också ökat de senaste åren, men det är fortsatt allt för få som registrerat sig till donationsregistret.

Fokus har alltså till stor del legat på den som ska donera ett organ – och inte så mycket på den som faktiskt ska få ett organ.

Många väntar i dag på att få ett organ, antingen från en levande, eller avliden donator. Väntan är många gånger lång och oviss. Men sjukvården har gjort väntan onödigt lång och oviss genom att dela upp landet i olika köer. Detta kan i många fall skapa helt ofattbara situationer.

En av alla de patienter som väntar på organ är en person som jag här har valt att kalla för Cicci. Efter många år med diabetes och dialys behöver hon nya organ. Cicci är en aktiv person med jobb och barn, som inte vill annat än att kunna få leva ett "vanligt" liv utan ständiga dialyser, och där livet faktiskt är i fara. Cicci har varit aktuell för transplantation i flera år, hon är utredd både baklänges och framlänges, så varför får hon då inga nya organ?

Jo, Cicci gjorde felet att flytta från en del av landet till en annan, trots sin sjukdom. Det innebar att många av de undersökningar och köplatser som arbetats upp utifrån det ena landstinget rutiner inte längre gällde i det nya landstinget. Att man dessutom har tvistat om exakt hur många organ som ska transplanteras har också inneburit att hon även då flyttats mellan olika väntelistor, eftersom olika sjukhus har olika möjlighet och rätt att genomföra transplantationer. Den oklarheten innebär att det senaste årets väntan till stor del varit förgäves eftersom hon väntat på "fel" väntelista, på "fel" sjukhus.

De ologiska regler som sjukvården byggt upp har för Ciccis del inneburit flera års fördröjning av en transplantation, något som inte är helt riskfritt eftersom dialys med mera sakta bryter ner kroppen allt mer.

Jag var under åtta år ledamot av Rikssjukvårdsnämnden, där vi återkommande diskuterade transplantationer. Frågan om en gemensam väntelista återkom regelbundet, men ingen ansåg sig ha mandat att kunna ändra de strukturer som vården byggt upp under lång tid.

2015 lämnade Anders Milton sin donationsutredning, en mycket bra utredning, men perspektivet var även här att förbättra tillgången på organ, inte främst att fokusera på situationen för den som är i behov av ett organ.

Inom allt fler områden samlar sig nu sjukvårdssverige för att samordna åtgärder och insatser. Inom exempelvis cancervården har Regionalt Cancercentrum (RCC) tagit stora steg i den riktningen. Fler områden borde följa efter och organdonation borde vara ett självklart område för ökad samverkan i landet. En gemensam väntelista, med gemensamma riktlinjer och kriterier för hur och när en transplantation ska ske borde vara en självklarhet.

Hälso- och sjukvården måste en gång för alla sätta patienten i fokus på riktigt och lämna prestigen åt sidan, det är dags för ett samlat grepp kring väntelistor, utredningar och processer för alla de som är behov av transplantation av både vävnad och organ.

Ingen ska behöva uppleva det som Cicci går igenom, att bollas mellan olika läkare, kliniker och sjukhus där alla hela tiden fattar nya beslut, som i längden bara fördröjer beslutet om att kunna återfå ett någorlunda normalt liv, där en människas liv faktiskt är satt som insats i det spel som vården ägnar sig åt.

MARIE MORELL

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev