Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Inför ett gemensamt nationellt journalsystem”

Jag vet ingen enskild fråga där vårdprofessionen är så överens med oss patienter som i önskan om ett nationellt journalsystem, skriver Calle Waller, Prostatacancerförbundet. (1 kommentar)

Publicerad: 2 november 2022, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Calle Waller, vårddebattör och vårdpolitisk talesperson Prostatacancerförbundet.


Ämnen i artikeln:

Prostatacancer

”Regeringen avser att öka det nationella ansvaret för vården.”
”En gemensam nationell digital infrastruktur genomförs.”

Citaten är hämtade från statsministerns regeringsdeklaration och lägger rejält tryck på frågor som ältats i många år. Låt det nu inte bli ett slag i luften! 

Läs mer: Fler kommuner börjar dela journalsystem med Region Västmanland

I värsta fall blir det samma uteblivna resultat som när en tidigare statsminister i sin förklaring deklarerade att de nationella vårdprogrammen skulle göras obligatoriska. 

Men låt oss hoppas. Nu handlar det om en fråga som regionerna arbetat med, eller snarare misskött, i många år: journalsystemen, eller flottare ”framtidens vårdinformationssystem”. 

Jag vet ingen enskild fråga där vårdprofessionen i hela landet är så överens med oss patienter som i önskan om ett nationellt, tryggt och lättnavigerat journalsystem, därtill användbart för kvalitetsuppföljning och forskning. Vårdfolket skulle slippa onödig tidsspillan och löpa mindre risk för misstag av olika slag. Patienterna skulle bli mer delaktiga genom att de skulle få bättre grepp om sin egen väg genom vården, och dessutom slippa ”börja om från början” på det sätt som präglar många vårdbesök.

Jag roade mig med att söka på ”journalsystem” på Dagens Medicins sajt och fick 574 träffar som sträcker sig tillbaka till 2002. En lång radda förhoppningsfulla initiativ, misslyckanden och gigantiska kostnader. Regionernas investeringar beräknades i en artikel i Dagens Samhälle 25 mars 2020 uppgå till nära 10 miljarder kronor. 

Redan 2015 kunde man läsa i en debattartikel i Dagens Medicin: ”Idén om en nationell databas är för värdefull för att kastas bort.” Året därpå skrevs i en nyhetsartikel: ”Dålig användarvänlighet och dålig kommunikation mellan redan pensionsfärdiga datasystem. Det är den bild som Läkemedelsverket ger av journalsystemen i svensk sjukvård.”

Så här såg förhoppningarna ut för sju år sedan: ”3R ska rensa upp i it-systemens zombiekyrkogård”. De tre största regionerna, Stockholm, Västra Götaland och Skåne, hade enats om att gemensamt ta fram ett system som också skulle kunna bli nationellt. Projektet gavs namnet 3R. Men efter relativt kort tid tröttnade man på varandra och bestämde sig för att gå fram var och en för sig. Skåne körde i väggen och försökte återuppta samarbetet, men för sent, så de fick fortsätta på eget spår och med sin egen miljardbudget.

2016: ”Stockholms läns landsting (SLL) och Västra Götalandsregion (VGR) har beslutat att investera totalt 4,4 miljarder i it-projektet 3R.”

Det fortsatta arbetet kantades av motgångar, misslyckanden och omtag av olika slag. Stockholm gav upp helt för två år sedan och söker nu helt nya vägar. Västra Götaland och Skåne har fortsatt men hamnat hos samma tilltänkta leverantör, ett mycket stort USA-företag med kompetenser som en gång i tiden utvecklats inom försvarsindustrin. Vägen kantas av juridiska problem, oenigheter om kravspecifikationer, uppblossande uppror från såväl enskilda som enheter i vården och andra problem, medan pengarna rullar och vårdpersonal sitter i möten i stället för att ta hand om oss patienter.

Det ledsamma är att detta jättearbete inte ens har som mål att skapa det önskvärda, ett gemensamt nationellt system. Tvärtom kommer projekten, om de mot all förmodan lyckas, att konservera den fragmenterade digitala infrastruktur som vi har. Den oerhörda frustration som vårdarbetarna känner och problemet med den tid som går till spillo kommer att kvarstå. Och som patient och skattebetalare känner man både vanmakt och ilska.

Ett statligt ingripande är därför högst angeläget. Stoppa de pågående processerna och börja om från början med målsättningen att omfamna hela den svenska sjukvården. Sök också, och lär av, de lovande lösningar som kan finnas ute i verksamheterna, men som på grund av brist på nationellt ledarskap inte lyckas nå full potential över klinik- och regiongränser. Inom cancerområdet finns till exempel ett journalstöd, Individuell patientöversikt, som väl tillgodoser de krav man kan ha i form av översikt, interaktivitet, uppföljning och forskning.

Men framför allt, inled inte en process för att förstatliga vården. Många problem i vården är alltför akuta för att få begravas i ett mångårigt utredningsarbete. Ett sådant är den digitala infrastrukturen. Fatta tyglarna men stryp inte hästen!

Calle Waller, vårddebattör och vårdpolitisk talesperson Prostatacancerförbundet

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2022-11-03

Tanken på enhetligt nationellt journalsystem som var testat och typgodkänt - jfr typbesiktning av bil - den framförde bl.a. jag redan ca 1995. Försökte påpeka att det var en typisk uppgift för SKR och Socialstyrelsen , men ”Soc” sade att vi ingriper bara när det icke fungerar. Samma sades gälla Datainspektionen. Så sent skall syndarna vakna. 

Har upplevt olika typer av datajournaler sedan 70- talet på Thorax KS och gamla Serafen. 

Mats E Nilsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Prostatacancer

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev