”Inför ett system med en fast läkarkontakt”

Alla bör ha möjlighet till en fast läkarkontakt – en personlig läkare. Det är därför bra att Socialstyrelsen har planer på att ta fram ett nationellt, icke-tvingande stöd för fast läkarkontakt. I Norge finns ”fastlegesystemet”. Det är hög tid att ett motsvarande system införs i Sverige. Kontinuitet i sjukvården är den stora vinsten och den är särskilt viktig för barnfamiljer och äldre, men den behövs i alla åldrar. 

Patienter ska inte, som i dag, tvingas möta nya läkare gång efter gång som på nytt ska sätta sig in i sjukdomsbilden. Det är också en patientsäkerhetsfråga.

Läs mer: ”Det behövs en nationell handlingsplan för ST i allmänmedicin” 

Arbetsbördan är i dag orimlig för många allmänläkare och därför slutar många, eller väljer att arbeta deltid för att orka med. I en enkät som redovisades i Läkartidningen 2020 framförde en stor majoritet av de över 800 läkarna som svarade på enkäten, önskemål om en personlig patientlista, rimligen omfattande 1100–1200 individer per heltidsarbetande läkare. 

För att alla medborgare ska kunna ha en fast läkare och erbjudas hög kontinuitet krävs det dubbelt så många specialister i allmänmedicin som de cirka 11000 som finns i dag. Det kan synas vara en provocerande siffra men ger en täthet av läkare i paritet med många europeiska länder. Där har man insett att en fungerande allmänmedicin också är lösningen på många av sjukhusens problem, både medicinska och ekonomiska. 

Nätläkarverksamhet riskerar att slå sönder idén med listning och en långvarig personlig relation med patienten vilket är en förutsättning för adekvat läkemedelsförskrivning och för att motverka överdiagnostik och onödig vårdkonsumtion. 

Inom sjukvården är det bara vårdcentralens generalister som arbetar med människans alla tänkbara hälsoproblem utan avgränsning och i ett kontinuerligt, livslångt perspektiv. Alla bekymmer som inte passar in någon annanstans ska fångas upp av primärvårdens skyddsnät. Sviktar primärvården uppstår luckor i det skyddsnätet. 

Som ”personlig” läkare har man en lista med egna patienter, och kontinuiteten har därigenom säkerställts. Man har närhet till dem som finns på listan, man har ansvar för dem, och ett formellt åtagande att bistå dem. Man har en fast arbetsplats, och man har en god översikt över patientens sjukdomar och krämpor. En personkännedom om individen har goda förutsättningar att utvecklas, och den ”personliga” allmänläkaren har en särskild förmåga att tolka ”sin” patients upplevelser.

Sveriges invånare förtjänar en god och nära vård. Våra allmänläkare och distriktssköterskor kan och vill bidra till den. 

Lars O Molin, förbundsordförande för Kristdemokratiska seniorförbundet (KD Senior)

Birgitta Södertun, förste vice förbundsordförande, KD Senior

Sonia Lunnergård, andre vice förbundsordförande, KD Senior