Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Inga belägg för att vårdval skulle förbättra kontinuitet”

Publicerad: 5 mars 2020, 13:59

Johan Sand, legitimerad sjuksköterska, Stockholm.

Foto: Adam Wrafter/Bildbyrån, privat (montage)

Det finns egentligen inga fördelar alls för de flesta patienter med vårdvalsmodellen, skriver sjuksköterskan Johan Sand.


Ämnen i artikeln:

Region Stockholm

Anna Starbrink menar i en debattartikel i Dagens Medicin att det är dags ”Vårdval med LOV bör vara utgångspunkten i hela landets vård”. Mot bakgrund av den försämring av vården som orsakats av införandet av den i många avseenden helt oönskade vårdvalsmodellen är det en fullkomligt häpnadsväckande ståndpunkt.

Det finns egentligen inga fördelar alls för de flesta patienter med vårdvalsmodellen. De enda som tjänar på denna modell är de vårdföretagare som kan plocka ut höga vinster. Det visas inte minst av att Region Stockholm har högst kostnad för vård per capita i hela landet utan att för den skull ha bäst vårdkvalitet (Källa: SKL, citerat i Dagens Medicin 7/9 2017). Något effektivt användande av skattepengar verkar vårdval inte utgöra blir slutsatsen av det stockholmska exemplet.

Det är redan välkänt att Sverige har lägst antal vårdplatser på sjukhus per capita i hela EU, och antalet vårdplatser fortsätter att sjunka sedan många år, så i det avseendet innebär inte vårdvalsmodellen någon förbättring. Senast förra helgen tvingades Södersjukhuset i Anna Starbrinks ansvarsområde Region Stockholm att gå upp i stabsläge pga vårdplatsbrist – utan att någon som helst extraordinär händelse inträffat. Då hade ännu inga fall av coronavirus rapporterats i Sverige. Vädret var milt med barmark och ingen halka, inga större olyckor inträffade och säsongens influensa var långt ifrån den värsta vad gäller antalet insjuknade. Somliga patienter tvingades trots detta att vänta mer än 24 timmar på akutmottagningen på plats på vårdavdelning efter inläggningsbeslut.

Skälet till vårdplatsbristen är främst att sjuksköterskor inte orkar arbeta kvar under de förhållanden som Anna Starbrinks styre av Region Stockholm innebär. Tung arbetsbörda med ständiga överbeläggningar och dålig eller obefintlig löneutveckling. ”Vårdens medarbetare är inte alltid nöjda med regionerna” konstaterar Anna Starbrink helt korrekt men missar den självklara slutsatsen: Att regionerna i så fall måste skärpa till sig och ta sitt ansvar som arbetsgivare. Det vägrar Region Stockholm än så länge: av de cirka 345 extra statliga miljoner som Region Stockholm får blir det inte ett öre till en förbättrad arbetsmiljö på akutsjukhusen – och därmed inga fler vårdplatser heller. Istället ligger det sparbeting som kommer att minska antalet anställda och därmed öka pressen på de kvarvarande fast.

Anna Starbrink påstår i sin debattartikel att ”kontinuiteten har förbättrats” med vårdvalsmodellen, trots att den statliga utredningen om Vårdval i primärvården (SOU 2019:42) påpekar att ”samordning och kontinuitet är en av den svenska sjukvårdens verkliga akilleshälar i en internationell jämförelse”. Samma utredning visar också att kontinuiteten faktiskt försämrats en aning under tiden då vårdvalsmodellen varit lag (SOU 2019:42, sid 181). Här har alltså Anna Starbrink fel. Det finns inga belägg alls för att vårdval skulle förbättra någon kontinuitet, istället talar erfarenheten för att den blir något sämre.

Erfarenheterna från Region Stockholm, där kostnaderna för vård inom ramen för vårdvalet har ökat kraftigt samtidigt som tillgängligheten till vård för de akut sjukaste, dvs de som behöver inläggning på sjukhus, minskat talar helt och hållet mot en utvidgning av en modell som driver både kostnader och ojämlikheter samtidigt som patientsäkerheten offras av ideologiska skäl.

JOHAN SAND

Ämnen i artikeln:

Region Stockholm

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev