”Ingen beredskap av läkemedel”

Mikael, 29 år, bor i Mölndal och har varit beroende av dialys sedan han var två år på grund av en njursjukdom som innebar att hans njurar måste opereras bort i tidig ålder. Njurtransplantationer har inte fungerat på honom. Därför måsta Mikael ha regelbunden dialys som ersättning för njurfunktionen. Dialysen fungerar bra och med stöd av föräldrarna sköter Mikael dialysen själv i bostaden sex nätter i veckan.

Mikael har även en annan medfödd sjukdom som innebär att han kan drabbas epileptiska kramper om han inte får ett visst läkemedel som kontinuerligt injiceras i samband med dialysen.

För en dryg månad sedan fick familjen reda på att den svenska tillverkaren Meda utan varsel inte tillverkar det här läkemedlet i den form som Mikael behöver. Sjukvårdspersonal har sedan dess febrilt letat efter andra producenter. I England har man slutligen funnit en tillverkare. När leveransen kommer att ske är fortfarande oklart på grund av byråkratiskt krångel och tullbestämmelser.

Tillgången på läkemedel i Sverige handlar om läkemedelsföretagens goda vilja.

Situationen är nu mycket kritisk eftersom Mikael inte längre får tillräckligt med dialys på grund av att man tvingas ransonera på det lilla förråd av det livsviktiga läkemedlet som återstår i Sverige.

Mikael är inte ensam om att plötsligt stå utan ett livsviktigt läkemedel. Situationen är absurd eftersom Sverige har ett synnerligen välordnat regelverk inom hälso- och sjukvården med myndigheter som utövar tillsyn över det mesta. Dock inte allt, det finns ingen myndighet som utövar tillsyn att livsviktiga läkemedel ska finnas tillgängliga till de patienter som behöver dem. Frågan tillhör inte Läkemedelsverkets ansvarsområde, vilket säkerligen många tycks tro. Vi som är i behov av läkemedel för vår överlevnad har all anledning att vara oroliga. Tillgången på läkemedel till svårt sjuka i Sverige handlar om läkemedelsföretagens goda vilja. Något samhällsansvar tycks inte finnas. Det är mycket allvarligt!

HÅKAN HEDMAN