Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Inget annat uppnår den mängd hälsofördelar träning ger”

Publicerad: 27 Februari 2020, 06:00

Foto: Photos.com

Henrik Widegren förvränger det som skulle kunna rädda många från sjukdom och därmed i det långa loppet minska vårdbelastningen till att vi har tomtar på loftet, skriver läkarstudenten Charlotta Kjällquist.


Det händer ganska ofta att jag läser både debattartiklar och krönikor utan att jag lägger någon större energi på vad de försöker förmedla. Ibland är innehållet både intressant och betydelsefullt och kan lyckas väcka känslor som ofta ändå inte landar i mer än ett litet ”mhm ...”, ett litet ”just så ...” trots sin relevans. Jag bläddrar förstrött vidare utan att lägga någon större vikt vid vad jag precis läst. Den här gången lyckades dock Henrik Widegren med att skapa så pass stora känsloyttringar hos mig att jag inte kunnat släppa krönikans innehåll; jag kände mig därför nödgad att ge replik.

I sin senaste krönika Ett fängelsestraff är mer stimulerande än träning i Dagens Medicin framför Henrik Widegren sina tankar om träning och om dem som tränar.

Jag har full respekt för att vi alla har personliga åsikter och att man har rätt att uttrycka dessa. Det som gör mig ledsen och bekymrad är att Henrik Widegren i rollen som läkare och skribent ger uttryck för detta med allt vad det innebär. Att påstå att träning är tråkigt och att vi som tränar närmast kan likställas med tragiken kring att ha ett substansberoende är en ganska trångsynt liknelse.

Träning i sig är helt unikt! Precis som Henrik Widegren nämner bidrar fysisk aktivitet till förbättrad hälsa. Inget annat uppnår den mängd hälsofördelar träning ger. Nämn något annat som skulle kunna verka både förebyggande, som underhållsbehandling och till och med som botemedel för en stor del av de sjukdomar som belastar vården i dag, dessutom fritt från biverkningar om man nu inte räknar träningsvärk som eventuell sådan. Jag tror att det är mycket svårt att finna.

Att indirekt kalla oss som nyttjar denna form av nöje för tråkmånsar, kanske för att man själv inte lyckas hitta det som ger glädje och lugn i tillvaron, ger uttryck för en ganska nedsättande syn. Om Henrik Widegren verkligen gav sig tid skulle han inse att träning är meditativt, utvecklande, stärkande, inspirerande och framför allt roligt. Annars hade inte så många tränat och fyllt upp gymmen som de gör, det kan jag lova. Träning ger en tid för sig själv, tid för att umgås med andra, tid för eftertanke, tid för utveckling. Att det vissa dagar kommer att ta emot, att vara jobbigt, det är en del av grejen. Människan är lat till sin natur varför det är än viktigare att man faktiskt tycker det man gör är kul. Om man sedan hittar lyckan som Friskis-motionär, genom dans, i löparspåret eller när man kämpar med vikterna på gymmet spelar mindre roll. Det viktiga är att man har roligt och att träningen blir av.

En bättre vinkling på krönikan hade väl ändå varit att Henrik Widegren hade visat vilja att förstå varför vissa av oss tycker att det är så roligt och givande att träna, istället för att berätta för oss att vi närmast hör hemma inom psykiatrin.

Ja, Henrik Widegren lyckades trampa på en öm tå, men att förvränga det som skulle kunna rädda många från sjukdom och därmed i det långa loppet minska vårdbelastningen till att vi har tomtar på loftet är ganska vanskligt.

Därför ger jag dig, Henrik Widegren, härmed en utmaning: Att under 2020 hitta en träningsform du inte tycker är tråkig och gör bot genom att skriva en uppföljningskrönika. Gott nytt år på dig med och välkommen till klubben Henrik!

Charlotta Kjällquist, träningsfantast och läkarstudent termin 10, Sahlgrenska akademin.

Jäv: Tränar alldeles för mycket och tycker det är fantastiskt roligt, med eller utan endorfinpåslag.

CHARLOTTA KJÄLLQUIST

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev