Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Inget händer inom kampen mot fetman

Publicerad: 5 september 2007, 06:39

De förslag vi presenterade för tio år sedan har inte hörsammats, skriver fetmaforskaren Stephan Rössner.


Sommaren är en bra tid att gå igenom gamla arkiv, rensa i garderoberna, kasta referenser som blivit obsoleta men samtidigt återupptäcka material som vid genomläsning visar sig bli ny­aktuellt. I december 1998 skrev en rad fetmaforskare, varav jag var en, i Dagens Medicin att det var ”dags att myndigheter agerar mot fetmaepidemin”. Undertecknarna var de dåvarande styrelseledamöterna i

Svensk förening för obesitasforskning. Bakgrunden var då (liksom nu!) att man noterat att den uppseglande globala fetmaepidemin vållar ohälsa med dramatiska ekonomiska konsekvenser och föreningens styrelse hade tio konkreta förslag. Man ville:

■ Utveckla fysisk aktivitet i skolan.

■ Förbättra skolmåltidernas kvalitet.

■ Subventionera företagshälsovårdens friskvårdssatsningar.

■ Förbättra möjligheterna att säkert gå och cykla i stadsmiljön.

■ Förbättra trafikmiljön.

■ Genomföra upprepade professionella hälsokampanjer.

■ Begränsa möjligheterna för reklam för dålig mat till barn och ungdomar.

■ Differentiera moms på ett hälso­förbättrande sätt.

■ Använda bildningsförbunden för att främja hälsa och livsstil.

■ Stimulera idrottsrörelsen till breddaktivitet, inte bara elit­idrott.

Artikeln skrevs alltså för nio år sedan och det patetiska med innehållet är att det inte har skett mycket till det bättre, även om ansatser kan förnimmas. I Livsmedelsverkets och Folkhälso­institutets utredning med de 79 punkterna för en bättre hälsa togs faktiskt flera av våra förslag upp och presenterades alltså redan sex år efter det att vi hade lanserat idéerna. Något har man mäktat, gymkort kan företagen numera införskaffa till sin personal och en friskvårdstimme i veckan tillhandahåller vissa arbetsgivare. Flera cykelbanor har vi då fått men i övrigt kan man säga att trafikmiljön fortfarande avskräcker många från att cykla eller gå.

EU förstör årligen grönsaker för miljarder för att hålla priserna uppe och EU:s livsmedelspolitik strider i många andra avseenden också mot en hälsosam livsstil (tobaksodlarstöd, vinstöd). Vissa trender har gått mot det sämre. Våren 2007 förlorade Sverige sannolikt den internationella goodwill man haft när man inte lyckades upprätthålla förbudet mot reklam-tv för barn och ungdomar – en hållning som man internationellt fått mycket beröm för. Konsekvenserna för ungdomarna är i dagsläget fortfarande oklara.

Många av förslagen ligger fortfarande och väntar bland de 79 punkterna, och det återstår att se om folkhälsominister Maria Larsson tänker göra någonting mera utöver den idékonferens hon sammankallade i mars 2007. Ett 70-tal aktörer och intressenter framförde där sina argument och skapade samtidigt ett utbud, som det återstår för statsmakterna att välja bland. Att man inte vill ha en differentierad moms eller ser skattevägen som ett sätt att lösa konsumtionen av ohälsosam mat förefaller uppenbart, men vissa frågor såsom till exempel fysisk aktivitet i skolan verkar sitta fast mera i interdepartementalt revirtänkande än i ren konkret problematisering.

Sommarens återläsning av det gamla debattinlägget är alltså minst av allt ett lustfyllt åter­seende utan snarast ett smärtsamt konstaterande av det faktum att vi som ägnat decennier åt att försöka utveckla behandlingsstrategier och preventiva åtgärder mot fetma faktiskt inte fått mycket gehör för våra förslag.

Att hävda att vi sett tio år av strategisk moteld mot en av våra stora folksjukdomar vore att ta i…

Stephan Rössner

Stephan Rössner
är professor vid Karolinska institutet

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News