Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Inkompetent och okunnig attityd till oss biomedicinska analytiker

Publicerad: 2 juni 2009, 12:22

Jag är less på att klappas på huvudet med kommentaren ”lek du med dina provrör och inbilla dig att du är viktig och låt dem som har någon verklig kompetens sköta det här”, skriver Konrad Skeri.


Jag trivs på mitt jobb. Jag trivs med mina kollegor och mina arbetsuppgifter. Jag vantrivs dock med det sätt på vilket jag blir bemött.

Som biomedicinsk analytiker borde man i en sådan här tidning inte behöva presentera vad man gör. Tyvärr verkar det ändå behövas. Min sambo berättade om en föreläsning i Umeå hon var på för något år sedan där den föreläsande överläkaren i förbifarten pratade om alla lågutbildade på labb.

I ett samtal med en läkare för några veckor sedan där vi diskuterar nattarbete häver denne helt plötsligt ur sig  ni har det så bra när ni jobbar natt, för ni har ju inget ansvar.  (sic!) För att göra akuta immuniseringsutredningar klockan 3 på natten är ju inget ansvar. Särskilt inte när man sedan måste argumentera med läkaren på operation varför denne inte kan få 0-negativt  universalblod  till sin lilla
 c-immuniserade patient.

Vidare såg jag en undersökning för ett par år sedan som visade att en förskräckligt hög procent av ledningen i våra landsting inte vet hur lång eller vilken utbildning en biomedicinsk analytiker har. Trots att de bestämmer lönerna för dem.

Så här rullar det på. Jag är less på att bli sedd som en som hoppat av gymnasiet och bli klappad på huvudet med kommentaren  lek du med dina provrör och inbilla dig att du är viktig och låt dem som har någon verklig kompetens sköta det här .

Det är en attityd som tyvärr är alltför vanlig. Bland vårdpersonal, ledare på alla nivåer inom landstinget och allmänheten. De sistnämnda kan jag förlåta till följd av okunskap. Vi är en dold yrkes­kategori inom vården och där har det fackförbund som varit dominerade de senaste decennierna inte gjort så mycket åt saken. Och inte så mycket åt andra saker heller. När jag examinerades blev jag erbjuden 100 kronor mer än den ingånglön som gällde när jag började studera. Och då hade jag också haft ett års studie­uppehåll.

När jag då pratade med facket och undrade varför det inte kämpat för att hålla en löneökning på mer än 25 kronor om året fick jag till svar, och jag citerar:  ja, det är ju lite tråkigt .

Då bestämde jag mig för att byta till det andra fackförbundet. Det kan nämnas att för mindre än ett år sedan låg ingångslönen fortfarande kvar på strax över 18 000 kronor, och att du i genomsnitt hinner nå upp till drygt 23 000 lagom till pension. Detta är ett hån mot en hel yrkeskår och den kompetens som den besitter.

När sedan ledningen har denna attityd är det dock inte okunskap - det är inkompetens! Och när kollegor inom vården har den så är det nästan att man är inne på någon skum  yrkesrasism  där man låter fördomar och vanföreställningar styra och trycka ner en hel yrkeskår.

Innan jag får några påhopp: Denna situation är i mångt och mycket densamma för sjuksköterskor, men nu skriver jag om hur jag har det på jobbet.

I ärlighetens namn ska sägas att den överväldigande majoriteten av er där ute inte är sådana som jag ondgör mig över här. Ni ska ha all heder för ert professionella bemötande och det erkännande ni ger oss! Men till er som tillhör den andra gruppen, vare sig ni är kollegor inom vården, ledare på någon nivå eller inom facket, till er har jag bara några ord som hemma i Lappland är reserverade för de värsta svikare och falskspelare och som blev riksbekant genom tv för några år sedan:  Ni borde skämmes...!

Konrad Skeri

Konrad Skeri
 är legitimerad biomedicinsk analytiker på Unilabs i Lidköping och arbetade tidigare vid blodcentralen i Umeå.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev