”Inrätta tydliga karriärvägar för sjuksköterskor”

Omvårdnad har stor och livsavgörande betydelse för att tillgodose personers fundamentala behov inom hälso- och sjukvård. Utvecklingen inom precisionsmedicin och precisionshälsa kommer att få stor påverkan på hur vård och omvårdnad bedrivs. Många metoder inom omvårdnad vilar på beprövad erfarenhet och har därmed inte varit utsatta för empirisk prövning. 

För att kunna värdera och omsätta de rön som precisionsansatserna genererar till omvårdnadsåtgärder som ger bästa resultat för den enskilda patienten behövs vetenskapligt skolade sjuksköterskor. Den kunskap som omvårdnadsforskningen genererar är nödvändig för hälso- och sjukvårdens utveckling. 

Läs mer: ”Utöka förskrivningsrätten för sjuksköterskor och barnmorskor” 

Kunskapen är också nödvändig för att bibehålla människors hälsa och välbefinnande, ibland trots sjukdom. Detta är en av de viktigaste samhällsutmaningarna som definierats av nuvarande regering och även globalt i FN:s Agenda 2030. 

I Sverige finns i dag en brist på grund- och specialistutbildade sjuksköterskor. Denna brist kommer att eskalera då befolkningen växer och de äldre blir allt fler. Socialstyrelsen prognostiserar att sjuksköterskebristen kommer att vara i stort sett oförändrad fram till 2035. Bristen på sjuksköterskor är viktig att lösa. Men den kan inte enbart lösas med att utöka antalet platser på sjuksköterskeprogrammen. 

Det måste också ske en fortsatt kunskapsutveckling av omvårdnad, annars kommer vården inte att svara upp till nya behandlingsmöjligheter och förändringar i samhället.

Sjuksköterskor i Sverige har en akademisk utbildning och forskningen inom det vetenskapliga ämnet omvårdnad/vårdvetenskap är av hög kvalitet och står sig väl i internationell konkurrens. Detta behöver vi hålla fast vid och utveckla för att sjuksköterska ska förbli en attraktiv och konkurrenskraftig profession!

För att utveckla evidensbaserad vård som möter personers och närståendes behov behöver forskningsfrågor växa fram ur den kliniska verksamheten. Dock hindrar dagens brist på forskarutbildade sjuksköterskor framtagandet av nödvändig evidens för att utveckla och bedriva personcentrerad omvårdnad.

En viktig orsak till bristen på kliniskt verksamma forskarutbildade sjuksköterskor är att det i dag saknas strukturer för att tillvarata disputerade sjuksköterskors kunskap och kompetens. Alltför ofta lämnar sjuksköterskor den patientnära vården men även sin anställning inom regioner och kommuner. Därför krävs karriärvägar som ger förutsättningar för en nära koppling mellan den dagliga vården och forskning inom omvårdnad. 

För att kunna bedriva kliniskt förankrad sjuksköterske- och specialistsjuksköterskeutbildning behövs koppling mellan vårdverksamhet och akademi. Avsaknad av förenade anställningar kan bidra till att den goda kvaliteten på sjuksköterskeprogrammen äventyras. Detta kan få stora konsekvenser både för vårdens kvalitet och sjuksköterskeyrkets överlevnad.

Vi är helt överens med Nationella vårdkompetensrådet om den stora betydelsen av förenade anställningar. Förenade anställningar och adjungeringar för sjuksköterskor anställda på lärosäten möjliggör för dessa att söka forskningsmedel vid utlysningar för klinisk forskning. Saknas förenad anställning för sjuksköterskor anställda vid lärosäten blir de utestängda från att söka dessa forskningsmedel och den kliniska omvårdnadsforskningen riskerar att utarmas. 

Så här skrev Nationella vårdkompetensrådet i en rapport i höstas: ”Förenade anställningar är helt oumbärliga både för hälso- och sjukvårdsutveckling, via klinisk och vårdvetenskaplig forskning, och för att professionsutbildningarna ska vara relevanta för samtiden och framtiden. Utan tillräckligt antal forskare och lärare med hög kompetens inom vårdprofessionerna kan inte grundutbildning, specialistutbildning och forskarutbildning drivas av tillräcklig omfattning och kvalitet för att kunna bygga basen för framtidens hälso- och sjukvård.”

Det är nu hög tid att bygga strukturer som möjliggör för sjuksköterskor med akademisk kompetens att både vara verksamma i den patientnära vården och inom akademin. 

Svensk sjuksköterskeförening, styrelse:

Oili Dahl, leg sjuksköterska, med dr, ordförande

Åsa Engström, leg sjuksköterska, professor i omvårdnad, vice ordförande

Lilas Ali, leg sjuksköterska, docent, ledamot

Josefin Bäckström, leg sjuksköterska, med dr, ledamot

Karin Bölenius, leg sjuksköterska, med dr, ledamot

Elisabeth Carlson, leg sjuksköterska, professor i vårdvetenskap, ledamot

Magnus Flodberg, leg sjuksköterska, master of science, ledamot

Christina Sandlund, leg sjuksköterska, med dr, ledamot

Ramona Schenell, leg sjuksköterska, med dr, ledamot

Svensk sjuksköterskeförening, vetenskapliga rådet:

Anna Ehrenberg, leg sjuksköterska, professor i omvårdnad

Anna Forsberg, leg sjuksköterska, professor i vårdvetenskap

Henrika Jormfeldt, leg sjuksköterska, professor i omvårdnad

Inger Kristensson Hallström, leg sjuksköterska, professor i pediatrisk omvårdnad

Lars Wallin, leg sjuksköterska, professor i omvårdnad

Yvonne Wengström, leg sjuksköterska, professor i omvårdnad

Helle Wijk, leg sjuksköterska, professor i omvårdnad

Joakim Öhlen, leg sjuksköterska, professor i omvårdnad

Lars E. Eriksson, leg sjuksköterska, professor, Karolinska institutet

Ann-Charlotte Falk, leg sjuksköterska, docent, Sofiahemmet högskola

Marie Iwarzon, leg sjuksköterska, med dr, kanslichef, Svensk sjuksköterskeförening

Veronica Lindström, leg sjuksköterska, docent, Karolinska institutet