Insulinpump kan bli klassfråga

Insulinpumpar som under 15 år varit statligt subventionerade för patienter med diabetes kommer att försvinna ur förmånssystemet om Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets, TLV:s, planer går igenom.

Vi diabetesläkare som ansvarar för den medicinska vården av dessa patienter har den största erfarenheten av behandling med pumpar, men vi blev aldrig tillfrågade i denna fråga. Vi framför därför här våra åsikter.

Vi kan både i vår vardag och med stöd av vetenskap konstatera att en god metabol kontroll spelar en avgörande roll för att för­hind­ra framtida komplikationer som blindhet, stroke, hjärtinfarkt och amputationer. En satsning på att ge den behandling som ger den bästa blodsockerkontrollen är därför avgörande för sjukdomens vidare utveckling.

Apparatur för kontinuerlig mätning av blodsockret är det senaste tekniska tillskottet inom diabetesvården som möjliggör att blodsockret kan sänkas till normala nivåer utan ständiga insulin­känningar. Beslut har redan fattats av TLV om att utesluta dessa hjälpmedel ur förmånssystemet. Detta därför att TLV på eget initiativ omdefinierat begreppet hjälp­medel till att inte innefatta apparater med livslängd över ett år och/eller som drivs av elektricitet.

TLV:s omtolkning av lagen leder till att man flyttar beslut om huruvida insulinpumpar ska erbjudas landstingets invånare eller ej och till vilket pris ut till respektive landsting. Varje landstings upphandlingsarbete kommer att ta tid och kraft från diabetesvården. Beslutet från TLV kan därför bidra till att diabetesvården blir än mer ojämlik.

Insulinpumpar används mest av barn, ungdomar och yngre vuxna, grupper där patienterna själva ofta inte kan stå för kostnaden. Patienternas möjlighet att själva kontrollera sitt blodsocker får inte bli en fråga om patientens ekonomiska styrka och bostadsort.

Sveriges goda resultat inom diabetesvården är resultatet av flera decenniers medveten och trägen kamp för att våra patienter ska få ta del av den bästa och modernaste behandlingen.

Vår oro är därför stor att Sveriges roll som ett föregångsland när det gäller diabetesvården hotas. När TLV beslutar att begränsa utbudet av patienthjälpmedel och ensidigt premierar de enklaste och billigaste hjälpmedlen får patienten inte längre det bästa som marknaden har att erbjuda.

En borttagen eller minskad subvention ger en högst tillfällig och kortsiktig vinst för samhället. I ett längre perspektiv kommer beslutet att vara ödesdigert – för patienterna, för svensk sjukvård och för Sverige som ett land i medi­cin­teknikens framkant.

Mona Landin-Olsson,
SFD, Svensk Förening för Diabetologi

Svante Norgren,
Svenska barnläkarföreningens delförening för endokrinologi och diabetes