Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Intelligent remittering är en oanvänd miljardbesparing”

Publicerad: 2 juli 2019, 05:00

Mats Perkmar, specialistläkare i allmänmedicin, Husläkarna Falkenberg. Alexander Knezevic, vd, Remisshjälpen. Mats Siljehult, verksamhetschef, Wetterhälsan. Johannes Engh, verksamhetschef, Husläkarna Falkenberg.

Vi anser inte att det råder brist på resurser, det råder brist på kunskap om hur man fördelar och använder dem korrekt, skriver fyra debattörer.


Politiker pratar om kömiljarder samtidigt som vården har ständigt ökande problem med tillgänglighet och effektivitet. Digitala nätläkartjänster marknadsför sig som lösningar och kostnadsbesparingar för primärvården, men tar sällan ansvaret som krävs.

Sverige behöver utveckla ett intelligent förfarande för att till lägsta möjliga samhällskostnad med kortast möjliga väntetid tillgodose bästa tillgängliga vård, oavsett besvär.

Leon-principen belyser hur vård bör anpassas efter behov och kostnad. Lägsta effektiva omhändertagandenivå. Är den alltid på primärvårdsnivå eller kan den hamna på specialiserad nivå?

Hur länge ska patienter behöva vänta på rätt vård i rätt tid? Hur många kömiljarder ska vi satsa och hur många fler läkare och sjuksköterskor behöver vi för att säkerställa en mer tillgänglig vård?

Statens Kommuner och Landsting, SKL, skriver 2016 att vårdgarantin uppfylls i 90 procent av fallen. 2019 ser vi att utvecklingen går åt fel håll. Enligt statistik från SKL 2019 tillgodoses telefontillgänglighet i primärvården till 88 procent, medicinsk bedömning i primärvård till 79 procent, första besök i specialiserad vård till 82 procent och operation/åtgärd till 70 procent. Sammantaget 80 procent och en minskning på 10 procentenheter på ett par år.

Att vi tillåtit vårdgarantin sjunka med 10 procentenheter på ett par år, trots den explosionsartade digitala utvecklingen, talar sitt tydliga språk. Vi har prioriterat och använt resurser felaktigt.

Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholm beskriver hur det bör vidtas åtgärder för att stärka remisshanteringen. Det finns ett uttalat behov av en intelligentare remittering – ändå saknas instans, vårdgivare eller annan aktör som aktivt arbetar med detta i dag. En remiss är länken som kopplar patienten från en vårdgivare till en annan. Remissen väntades få en mer central roll i nätverkssjukvård i flera år utan resultat.

Många läkare upplever svårigheter att formulera remisser på grund av avsaknad av styrrutiner (intelligent remittering). Lika ofta som läkare i primärvården upplever svårigheter att remittera, lika ofta blir remissen underlag för subjektiv bedömning av den läkare som ska granska den. Hälso- och sjukvårdsnämnden har, precis som vi, noterat att en stor andel remisser skickas tillbaka av olika anledningar.

Det är ineffektivt för såväl patient som vårdgivare. Framförallt får det bristande remissförfarandet konsekvenser för patienten i form av onödigt lidande och i värsta fall dödsfall. Remisser som nekas och skickas tillbaka bidrar utöver det till en hisnande mängd administration och miljardkostnader för den svenska vården.

I Sverige ligger andelen godkända remisser mellan 50 och 80 procent beroende på specialitet. Vi har data som visar hur sjuksköterskor utbildade i intelligent remittering kan remittera i stort sett samtliga patientgrupper med 90 procent godkända remisser. Datan omfattar cirka 600 patienter och sträcker sig över tre månader. Som med allt som är intelligent så sker en ständig inlärning, utveckling och förbättring. Av dessa patienter har samtliga (100 procent) fått vård inom nationella vårdgarantin. Låt oss säga att detta appliceras på Vårdsverige i stort. Hur många miljoner/miljarder hade det sparat? Inte bara ur ett tidsperspektiv för vården utan också ur ett socioekonomiskt perspektiv där lidandet för patienten kraftigt förkortas och förmågan till arbete ökar.

Mänsklig intelligens och kunskap kan transformeras till artificiell intelligens och spridas till många fler. Detta för en bråkdel av kostnaderna det hade kostat att utbilda all vårdpersonal i intelligent remittering.

Ofta hör vi läkare på primärvårdsnivå berätta hur de upplever remitteringen ”jobbig”, i brist på bättre ord. Vad ska remissen innehålla? Vilka undersökningar eller prover bör jag kontrollera innan jag skickar remissen? Skickar jag till rätt specialistmottagning?

Tänk dig att samma läkare använder ett intelligent remitteringsverktyg som baserat på diagnos eller misstänkt diagnos genast förser läkaren med en så gott som färdigskriven remiss. Remissen behöver endast kompletteras med ett antal individspecifika ord eller meningar. Tänk att samma läkare direkt får en översyn kring vilka vårdgivare som är specialiserade på diagnosen hen valt. Tänk att samma läkare vet hur lång väntetiden är till respektive mottagning och således kan välja den med bäst tillgänglighet.

I andra änden sitter en läkare och bedömer remissen, inte utifrån sin subjektiva åsikt, utan från vedertagna riktlinjer om vad som faktiskt ska handläggas på specialistnivå. Bedömningsmomentet blir enkelt, förkortat och effektiverar hela remissledet. Utanför kedjan sitter patienten och får tillsammans med båda delar vårdkedja skörda frukterna. En godkänd remiss till rätt vård med kortast möjliga väntetid.

Måhända kontroversiellt men vi anser inte att det råder brist på resurser, det råder brist på kunskap om hur man fördelar och använder dem korrekt.

Om Anna ska opereras i Gävle och har en beräknad väntetid på fem månader, vore det inte bättre om Anna fick samma operation i Halmstad inom en månad? Det är hög tid att vi börjar behandla Sverige som ETT land istället för 21 enskilda regioner. Det är hög tid att regionerna slutar se sig som självstyrande och oberoende. Det är dags att ta ett gemensamt ansvar för de ofantliga möjligheter Vårdsverige erbjuder.

Så, när digitala nätläkartjänster påtalar de kostnadsbesparingar som kan göras genom digital vård och hur regionerna bör överväga högre ersättningar för digitala vårdtjänster, anser vi i istället att ersättningen för digital vård ligger i linje med vad som är att anse rimligt. Den digitala vården ska finnas som en första instans, likt en utvecklad 1177-tjänst eller ett gemensamt verktyg för alla vårdgivare att nyttja. Den ska avlasta och underlätta för sin fysiska motsvarighet. Den ska fördela resurser korrekt och undvika konsumtionsdrivande reklam med anspelningar på gratis vård.

Istället för att fortsätta driva utvecklingen med morot och piska som bevisligen gett dålig effekt de senaste åren, låt oss istället dra fördel av den tekniska utvecklingen och tillgängliggöra den för alla att använda. Ska det bli verklighet måste privata vårdgivare, regioner och vårdentreprenörer tillsammans ta ett helhetsansvar och skapa nya möjligheter för hela vården – för alla medborgare.

Först då kan rätt vård inom rimlig tid bli den demokratiska rättighet det är avsett att vara.

MATS PERKMAR, ALEXANDER KNEZEVIC, MATS SILJEHULT, JOHANNES ENGH

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev