Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Ivo-rapportens syn på kvalitet leder fel”

Lösningen på vårdkrisen ligger i att möjliggöra för den egna personalen att hitta bättre lösningar, skriver Gunnar Granholm, tidigare konsult i organisations- och ledarskapspsykologi.

Publicerad: 29 januari 2021, 04:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Gunnar Granholm, pensionerad fristående konsult i organisations- och ledarskapspsykologi.


Ämnen i artikeln:

Ivo

Rapporten från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, den 24 november om covidvården på äldreboenden har väckt starka känslor. I stället för att fokusera på orsaker till de påvisade bristerna och förbättringsförslag har efterdebatten mest handlat om vems felet är.

Men generellt leder kraven på kvalitetssäkring genom dokumentation av följsamheten till rutiniserade vårdförlopp svensk sjukvård helt fel och har gjort det alldeles för länge. 

Min yrkesbakgrund under de senaste 40 åren innan jag gick i pension var organisations- och ledarskapspsykologi, med 35 år som fristående konsult åt stora organisationer i förändring, däribland svensk fordonsindustri. Man samarbetade under de åren med Toyota – som ofta tjänar som förebild för den svenska sjukvården. 

Redan för cirka tio år sedan förvånades jag över att sjukvården skulle kvalitetssäkras och effektiviseras med hjälp av samma metoder som Toyota använder för att förbättra monteringen av bilar. I Toyotas egen presentation av metoden, The Toyota Way, beskrivs olika system för att säkra likformighet i enahanda arbetsuppgifter, utförda av lågutbildad personal som snabbt kan rätta till orsakerna när man upptäcker avvikelser. Läkare och sjuksköterskor är däremot högt utbildade under lång tid och har ofta lång erfarenhet. Då fungerar inte samma typer av analysmetoder, organisationsmodeller och utbildningar, som fungerar i företag med massproduktion utförd av lågutbildad arbetskraft. 

Ingenstans inom industrin skulle man kritiklöst och slentrianmässigt tillämpa kvalitets-principer från högt automatiserad massproduktion på en så komplex verksamhet som sjukvården, som kännetecknas av medarbetarnas höga kompetens, kreativitet och professionalitet, inte likformighet.

Nobelpristagaren Kai Siegbahn fick en gång frågan av programledaren Bengt Feldreich i ett av SVT:s tidiga Nobelprogram hur man ska göra för att få Nobelpris, eftersom både han själv, 1981, och hans pappa, 1925, fått det för olika upptäckter inom fysiken. 

”Man uppfinner ett bättre mätinstrument än de som finns”, svarade Siegbahn. 

Det är välkänt att människor tenderar att fokusera på det som går att mäta, men som Albert Einstein sa, det är inte allt som kan räknas som räknas, och inte allt som räknas som kan räknas. 

När man genomför offentlig upphandling av konsulttjänster, riskerar man alltid att redan genom bedömningskriterierna för konsulternas erfarenhet utesluta sådana som har arbetat med högutbildade specialister i kvalificerat arbete. I allmänhet krävs nämligen uppmätta effekter av tidigare konsultinsatser i samma storleksordning – men det ställs också så gott som alltid absoluta krav på att konsultföretaget har kollektivavtal – annars avvisas anbudet direkt. 

Högt kvalificerade konsulter har av uppenbara skäl varken det ena eller det andra. De jobbar ofta i fåmansföretag som de själva äger och är därför undantagna från kollektivavtal, och det är inte alltid möjligt att mäta effektiviteten i de viktiga förändringar som behövs med frågeformulär – och som är tydliga ändå i det långa loppet. Genom att urvalet av konsulter till sjukvården styr in mot stora konsultföretag med dokumenterad erfarenhet av arbete med mätbara effektivitetsmetoder, ökar sannolikheten för att konsulternas insatser ägnas åt just det som the Toyota Way varnar för: en kopiering av biltillverkningens arbetsmetoder. 

Lösningen på den svenska vårdkrisen kommer inte att ligga i att kopiera någon annan typ av verksamhet utan i att möjliggöra för den egna personalen att hitta bättre lösningar. Som Tomas Tranströmer skrev i Preludier II: 

Två sanningar närmar sig varann.

En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv. 

Gunnar Granholm, pensionerad fristående konsult i organisations- och ledarskapspsykologi.

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Ivo

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev