Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Ja till mer medel för migranthälsa!"

Publicerad: 1 november 2013, 11:00

REPLIK Politikerna och vården vet var skon klämmer. Ändå uteblir nationella resurser till migranthälsa, skriver Eva Hall och Lotta Hedström.


Torsten Kindström reser i sitt inlägg en rad relevanta frågor runt vårdresurser för invandrare. Framför allt förordar han utökade och systematiserade kunskaper inom den psykiatriska slutenvården. Röda Korsets vårdenhet, som har lång och djupgående erfarenhet av både kvalificerad traumabehandling för krigsskadade och torterade flyktingar och av vård för papperslösa i öppna kliniker och centra, kan inte annat än instämma och delvis förstärka hans ansats.

I vår mångåriga argumentation för behoven av utökade kliniska och forskningsinriktade offentliga resurser har vi hittills mest åberopat så kallad praxisevidens; Vi vet och vi ser att våra patienter blir friskare och kan återfå ett fungerande liv med rätt behandling! Vi får det dessutom verifierat av patienterna i återkommande patientenkäter, som till och med visar på bättre utfall än för den offentliga psykiatrin.

En del av den rika empiri våra fem center över landet och våra vårdmottagningar för papperslösa erbjuder, kan ganska snart också komma att nyttiggöras genom ett fördjupat samarbete mellan oss och Röda Korsets högskola. Den gemensamma målsättningen är att bättre beforska migranthälsan ur olika aspekter. Men det förutsätter att våra gemensamma ansökningar kommer att behandlas mer välvilligt än hittills av forskningsråden.

Två av de aspekter som Torsten Kindström och den psykiatriker han hänvisar till, Carina Hellström, särskilt lyfter fram är ”språksvårigheter och bristande kulturell kompetens” inom vården. Visst, men vi vill även betona att det finns specifika migranthälsoproblem och utmaningar som direkt ska relateras till vad krig, konflikter, flykt och asylprövning ställer till med avseende på människors psykiska, psykologiska, sociala och kognitiva förmåga.

Många landsting och regioner har emellertid insett de utmaningar som ökande antal migranter för med sig och satsar på egna center eller på avtal med professionella vårdgivare, även ur den icke vinstdrivande sektorn.

Utifrån vår dialog med ministrar och nationella och regionala beslutsfattare, vet vi att deras insikter om de här utmaningarna finns. Men i till exempel innevarande års budgetproposition, liksom de föregående, saknas ändå varje tillstymmelse till medel för eller resonemang om migranthälsa. Med andra ord – vi inom vården och ansvariga på politisk nivå vet alla var skon klämmer. Men än så länge uteblir de nationella pengarna.

En vanligt förekommande skattning säger att cirka 30 procent av alla asylsökande, alltså cirka 10 000 personer per år, inte orkar studera, lära sig svenska, ta hand om sina barn på ett bra sätt eller kanske inte ens sköta ett arbete, för att mardrömmar, migrän, stark ångest och grava störningar i impulskontroll eller djupa revor i mänsklig tillit helt enkelt hindrar dem.

Så låt oss med förenade krafter fortsätta verka för ökad medvetenhet om vårdbehovet bland migranter samt om det akuta behovet av mer resurser, både för direkt behandling och för en gemensam kunskapsuppbyggnad inom migrant-hälsans alla delar.

Relaterat material

”Vården behöver mer resurser för flyktingutmaningen”

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News