”Jag bokade SD-ledarens besök”

Det inkom i slutet av januari ett önskemål om förslag på lämpliga studiebesök för Jimmie Åkesson i Umeå i mars. Jag föreslog och sedermera bokade ett studiebesök hos geriatriskt centrum då frågor som kretsar kring vård av äldre och resurstilldelning till denna är ett hett politiskt ämne. Min gissning är att den patientgrupp som står allra mest i riskzonen för sämre vård om folk från andra länder ska få skattefinansierad vård i Sverige är den som vårdas inom geriatriken.

Jag vill passa på att ge mitt helhjärtade stöd till verksamhetschefens beslut att hålla informationen om Jimmie Åkessons besök inom en snävare krets. Detta är, såvitt jag förstår, helt i linje med säkerhetspolisens önskemål och minskar möjligheten för antidemokratiska krafter att förbereda olika former av attentat.

Jag har full förståelse för geriatrikpersonalens missnöje med den turbulens som de antidemokratiska krafterna trots allt lyckades skapa i samband med Åkessons besök. Däremot är jag något irriterad över att vissa landstingsanställda tycks vara mer upprörda över säkerhetspolisens försök att upprätthålla ordningen än över att anställda från andra delar av sjukhuset anser sig ha rätt att, iförda sjukhuskläder, stå och skrika och skandera med banderoller inne på geriatriken.

För dem som inte bor i Umeå kan jag berätta lite om det speciella klimat som råder här. Åtminstone sedan min ungdom, under vegan- och hardcorerörelsens glansdagar, har det funnits en stark gruppering av människor som ser sig som någon form av moraliska  übermenschen . De anser sig, utifrån sina moraliska ståndpunkter, ha rätt att se ner på och i vissa fall trakassera i deras ögon mindre värda grupper som köttätare, alkoholförtärare, minkfarmare,  borgarbrackor ,  rasister , charkfabrikanter, pälshandlare med mera. De använder gärna våldsromantik i form av bilder på knutna nävar och talar om  kamp  och att  krossa  för att nå sina politiska mål. De tilldelar gärna sig själva olika grandiosa men intetsägande epitet. Vad är det som i det dagliga livet skiljer en självbetitlad socialistisk, antirasistisk, feminist-humanistisk HBTQ-förkämpe från oss vanliga människor? Ingenting skulle jag vilja säga, förutom ett i vissa fall närmast maniskt behov av att framhålla sig själv som moraliskt mer värd än andra. Tittar man på Säkerhetspolisens officiellt publicerade litteratur så ser man att Säpo anser att människor ur denna grupp utgör ett av de främsta hoten mot demokratin. Därför tvingas Säpo gå något hårdare fram i Umeå än på många andra ställen.