Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Jag vill att alla mina kollegor en dag ska ha en värdig arbetsmiljö”

Vi människor blir allt bättre på att uppmärksamma de strukturella förtryck på vilka samhället är uppbyggt, skriver läkaren Natte Hillerberg i en replik.

Publicerad: 7 juni 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT


Ämnen i artikeln:

SylfLäkarförbundet

Den 26 maj publicerades mitt debattinlägg i Dagens Medicin om Sveriges läkarförbunds, SLF, passivitet i frågor om rasism. Ämnet verkar vara laddat, eftersom jag fick två repliker, från såväl Sylfs ordförande Madeleine Liljegren som SLF:s ordförande Sofia Rydgren Stale.

I båda dessa svar hänvisas till dokument på webbsidor, internutbildningar, enkäter och att Läkarförbundet har ett ”aktivt och ständigt pågående arbete när det gäller samtliga sju diskrimineringsgrunder”. Men jag saknar fortfarande svar på de frågor jag lyfte om uteblivet deltagande i vårt upprop, DO:s beslut om att SLF diskriminerat en medlem och förbundets tystnad om rasism.

Till och med i svaret på mitt debattinlägg, som ju endast handlar om hur SLF arbetar med rasism, skriver Sofia Rydgren Stale att en nylig enkät visar att könsdiskriminering är ett vanligare problem för studenter på läkarutbildningen i Sverige. Det är väldigt illustrativt för det jag vill belysa, nämligen att SLF uppmärksammar sexism som ett strukturellt problem, men är passiva i frågor om rasism. Att DO så sent som 2020 ansåg att en företrädare för SLF utsatt en judisk medlem för diskriminering, och att förbundet i stället för att be om ursäkt beklagade DO:s bedömning, är i sig tillräckligt för att den som utsätts för diskriminering inte ska vilja vända sig till förbundet.

Madeleine Liljegren skriver i sitt svar den 31 maj att Sylf och SLF student hörde av sig till oss i uppropsgruppen efter att läkaruppropet mot rasism publicerats i Expressen den 27 mars. Men det var först när vi i gruppen pratat om Läkarförbundets passivitet i frågor om rasism i ett offentligt samtal på appen Clubhouse, som en kommunikationsstrateg mejlade oss och bad om ett möte.

Madeleine Liljegren skriver också att vi bestämde ett datum för möte ”efter flera veckors väntan på respons” och att ”de” sökt kontakt med mig men att jag inte har svarat. Det stämmer inte att jag har tagit flera veckor på mig att svara. Och utöver denna mejlväxling kan jag inte se att någon från Sylf, SLF Student eller Läkarförbundet hört av sig till mig, vare sig på mejl eller telefon. Jag hade självklart svarat om de hört av sig eftersom jag tycker att frågan om rasism inom läkarkåren är mycket viktig och gärna vill diskutera den vidare.

Natte Hillerberg, ST-läkare i psykiatri, S:t Görans sjukhus.

Vad gäller mötet den 10 juni så informerade jag Dagens Medicin om det i samband med att min debattartikel antogs för publicering. Jag ansåg inte att detta möte motsade budskapet i min text, då det jag saknade från SLF:s ledning efter vårt upprop var ett offentligt uttalande eller ställningstagande, inte ett privat möte. SLF:s ledning kan agera mot strukturell rasism när som helst med eller utan möte, bollen är på deras planhalva.

Madeleine Liljegren uttrycker också förvåning och ledsenhet över att jag skrivit en debattartikel. Varför då? Det här är ju ett otroligt viktigt ämne, så varför kan det inte diskuteras öppet?

Jag skrev texten av en mycket enkel anledning: Jag vill att alla mina kollegor en dag ska ha en värdig arbetsmiljö och bli respektfullt bemötta av såväl patienter som kollegor. Jag vill att alla mina kollegor en dag ska ha samma möjligheter till anställning baserat på meriter och kompetens som jag har. Det finns nog inget fackförbund som inte har värdegrunder eller ordnar internutbildningar om diskriminering. Jag menar att det som spelar roll inte är vad som sägs, utan vad som aktivt görs. 

Samhället förändras. Vi människor blir allt bättre på att uppmärksamma de strukturella förtryck på vilka samhället är uppbyggt. De senaste hundra åren har vi gjort stora framsteg i kampen för jämlikhet, och det är fantastiskt! Förmodligen väckte frågor om sexism i läkarvärlden lika starka reaktioner för 20, 30 eller 50 år sedan, som de jag nu fått emotta av att lyfta rasism. Att inse att man omedvetet bidragit till att upprätthålla en maktordning kommer oundvikligen att väcka obehag. Jag vet, för jag har själv gått igenom samma process en gång i tiden. Men om man vågar stanna i obehaget och se maktstrukturerna, så kan vi också börja förändra dem – tillsammans.

Natte Hillerberg, ST-läkare i psykiatri, S:t Görans sjukhus

 

Replik på:

”Vi arbetar mot all form av diskriminering”

 

”Tillsammans kan vi bryta ner de strukturer som bidrar till rasism”

 

”Läkarförbundets tystnad om rasism är ett tydligt ställningstagande”

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

SylfLäkarförbundet

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev