Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Jämlik hälsa har hög prioritet i våra vårdsatsningar”

Publicerad: 11 Juni 2020, 05:00

Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdsregionråd i Stockholm.

Foto: Anna Molander

Den socioekonomiska fördelning som V ropar efter finns på plats sedan flera år tack vare liberal reformpolitik, skriver Anna Starbrink (L) i en replik.


Hälsa är en fråga om jämlikhet – och frihet. Ohälsan är en stor ofrihet som slår ojämlikt mot människor i Sverige, på ett sätt som speglar segregationen i vårt samhälle. Att få bukt med den ofriheten kräver åtgärder både mot symtomen – den ojämlika ohälsan – och orsakerna.

För att alla ska ha möjligheten till en god hälsa krävs en stark och jämlik hälso- och sjukvård men också ett starkt välfärdssamhälle i stort, som utjämnar skillnader och ger människor lika chanser i livet. Socialister som Jonas Lindberg och Anna Sehlin har ofta många förslag på hur välfärden ska fördelas – men de har mer sällan idéer om hur välfärden skapas. Man ser gärna alla medel i samhället som sina att fördela, och pengarna brinner i fickorna; aldrig ska det hushållas för att få resurser att räcka längre, eller för att ha marginaler inför kristider.

Välfärd kräver välstånd. En liberal politik för jämlikhet i samhället i stort kretsar mycket kring utbildning, språk och arbete – och det är så lyckligt att en god utbildning för alla, bra språkkunskaper och arbete både lyfter individen och hela samhället. Det stärker den enskildes hälsa, och det stärker vårt välstånd – vilket möjliggör en stark välfärd.

I regionen rår vi över hälso- och sjukvården. Under en rad år har vi med liberalt inflytande stärkt resurserna till vården, med miljardbelopp varje år. I år såg förutsättningarna tyvärr sämre ut redan innan covidpandemin slog till, på grund av en vikande konjunktur och den kraftiga och framhastade höjningen av utjämningsskatten som Vänsterpartiet röstade igenom i riksdagen. Båda dessa punkter – samhällsekonomin i stort och en utjämningsskatt som straffar tillväxt – visar på socialismens problem med, och för, de välståndsbildande krafterna.

Våra satsningar på vården har inneburit en tydlig prioritering av jämlik hälsa. Ersättningssystemet för husläkarverksamheten styr resursfördelningen kraftigt utifrån individernas vårdbehov, utifrån index där utbildningsnivå, utländsk bakgrund och arbetslöshet är viktiga faktorer. Den socioekonomiska fördelning som V ropar efter finns alltså på plats sedan flera år tack vare liberal reformpolitik.

Vi har också, vilket vänsterpartisterna Lindberg och Sehlin förstås vet även om de spelar okunniga, riktade insatser i form av hembesöksprogram och familjecentraler, som visat sig framgångsrika och byggs ut.

När Sverige går in i en tuffare period, ekonomiskt och socialt, till följd av pandemin så måste vi värna jämlikheten och resurserna till välfärdssystemen. Regionerna och kommunerna, som står för välfärdens kärna, måste få resurser att klara krisen. En ansvarstagande ekonomisk politik är grunden för att Sverige kan klara detta. Med en socialistisk politik hade vi haft tomt på kistbotten – lika tomt som det är i Vänster-partiets idéskafferi, bakom plakaten om ”mer till allt, genast”.

Liberaler ser sambandet mellan frihet och jämlikhet. I socialismens planekonomiska dröm växer både ofrihet och ohälsa.

ANNA STARBRINK

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev