Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Kampen mellan frisk- och sjukvård

Publicerad: 21 november 2007, 06:50

Vem vill egentligen att sjukvården ska växa? skriver Pehr-Johan Fager apropå Nuteks och Almegas satsning på vården som en framtidsbransch.


Det råder en kamp mellan friskvård och sjukvård – och det har gjort så i många hundra år. Kampen har nu aktualiseras genom Nuteks och Almegas stora satsning som går under beteckningen ”Vård och omsorg – en framtidsbransch”. Där pratar man om att sjukvården står inför en rad utmaningar, och för att möta dessa måste branschen ”öka sin konkurrenskraft och tillvarata de tillväxtförutsättningar som finns”.

Öka konkurrenskraften mot vad? Förmodligen andra vårdgivare som alla vill erbjuda bot och lindring – stat och kommun mot privata intressen, inhemska och utländska. Det är väl i och för sig bra, för många håller säkert med om att vården generellt sett är för ineffektiv och därmed onödigt dyr. Men när man börjar prata om att tillvarata de tillväxtförutsättningar som finns börjar man undra vad som är i görningen.

Vem vill egentligen att sjukvården ska växa? Inte är det den vanlige medborgaren. Tyvärr är vi på väg längre och längre in i en återvändsgränd som heter det medikaliserade samhället. Vi kan inte aktivt satsa på en seriös friskvård, för alla resurser inom det medicinska området måste läggas på att bota, lindra och trösta. Det märkliga är att om vi i dag drastiskt skulle minska behovet av sjukvård så skulle det få allvarliga konsekvenser för hela samhällsekonomin. Hur många människor är det inte som i dag är beroende för sin utkomst av att andra människor är sjuka?

Vill vi gå vidare in i det medikaliserade samhället eller satsa mer på att människor ska undvika att bli sjuka? Och hur gör vi i så fall det?

Myndigheterna har lagt över ansvaret för friskvården på sjukvården. Något som gör att den blivit mycket styvmoderligt behandlad. Och så till den grad att den inte ens tas upp som ett eget block i den traditionella läkarutbildningen. Visst har vi Folkhälsoinstitutet som gör vad det kan, men det är tyvärr ganska tandlöst gentemot läkarkollektivet som aktivt stöds av en mångmiljardindustri. En industri med stora tillväxtmöjligheter så länge människor är och förblir sjuka. Friskvården sitter som gisslan i det medikaliserade samhällets starka grepp, och om den släpps lös kan den allvarligt skada flera etablerade strukturer.

I kampen mellan friskvård och sjukvård står också landsting och läkarkår med ett ben i vartdera lägret. Det gör det hela så förvirrat. Visst vill de se till så att människor är friska, men samtidigt bygger de upp större och större strukturer och värnar om sina specialiteter för att bättre kunna ta hand om det till synes oundvikliga – att människor blir allt mer sjuka och därmed kräver mer vård.

Vad som behövs är en seriös debatt i frågan. Förutom dagens folkhälsovetare, dietister, naprapater och sjukgymnaster behöver vi fler läkare, biomedicinare, biologer och beteendevetare som enbart sysslar med friskvård. Det måste också avsättas tillräckligt med resurser från myndigheternas sida.
Trycket på mer friskvård är också stort ute i samhället, vilket gör att många mer eller mindre seriösa alternativ erbjuds medborgarna. Tyvärr reagerar läkarkollektivet reflexmässigt på detta och gräver ner sig i sina skyttegravar för att göra vad de kan för att bekämpa det mesta som ”sticker upp”. Kampen hårdnar mellan sjukvården och friskvården. Man undrar varför det ska behöva vara så? I grunden är det faktiskt ett politiskt ställningstagande. När får vi se ett friskvårdsparti, ett politiskt parti som har medborgarnas hälsa i fokus?

Pehr-Johan Fager

Pehr-Johan Fager
är konsult i företaget Arebe Group AB.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News