Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag25.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Kan Socialstyrelsen skilja på risker med rökning och nikotin?”

Publicerad: 27 December 2013, 08:55

Det svårbegripliga motståndet mot svenskt snus delas tyvärr av bland andra Folkhälsoinstitutet och Läkare mot tobak, skriver Robert Nilsson.


Socialdepartementet gav i juni Socialstyrelsen uppdraget att beräkna  kostnaderna för ”tobaksrelaterad” sjuklighet och dödlighet. Det kan  förefalla okontroversiellt, där givetvis fokus bör riktas mot rökningens  skadeverkningar, men kan likväl ge anledning till frågetecken, så  tillvida att resultaten kan komma att tas till intäkt för åtgärder mot  alla tobaksvaror.

Det svårbegripliga motståndet hos EU-kommissionen mot svenskt snus  delas tyvärr av företrädare för Folkhälsoinstitutet, Läkare mot tobak,  Tobaksfakta och den inflytelserika lobbyn för tillverkare av  nikotinläkemedel. I dessa kretsar är den förhärskande tanken att all  tobak är skadlig och ska motverkas i alla dess former, obeaktat det  faktum att snuset är en till synes effektiv metod – bland andra – för  att motverka rökning. Det bör noteras, att för det nässnus som  kommissionen tillåter, finns ingen godtagbar riskvärdering, trots att  detta snus i jämförelse med de förbjudna svenska produkterna innehåller  betydligt högre halter av cancerframkallande ämnen.

Det är givetvis korrekt, att snus genom sitt innehåll av nikotin är  beroendeframkallande. Professor Hans Giljam påpekade dock i en intervju i  Aftonbladet den 19 oktober i år: ”vi kan nog i dag konstatera att  nikotin i sig inte är särskilt beroendeframkallande.” Argumentet att ett  beroende av ett stimulerande ämne – vare sig detta är nikotin, koffein  eller alkohol – skulle vara ett tillräckligt skäl för att förhindra  deras användning i en konsumtionsvara är ohållbart. Genom det massiva  utbudet av nikotinläkemedel på marknaden är ett nikotinfritt samhälle en  ren illusion. Dessutom är det naivt att tro att det inte finns före  detta rökare som i stället fastnat i beroende av nikotinläkemedel.

En preliminär beräkning visar att under de senaste tio åren, lågt  räknat runt 30 000 dödsfall kan ha undvikits om de cirka 900 000  individer som använt snus under denna tidsperiod representerar rökare  som övergått till snus. På uppdrag av Livsmedelsföretagen och  Livsmedelsarbetarförbundet har Handelns utredningsinstitut beräknat att  snuset har lett till besparingar på minst 20 miljarder kronor mellan  åren 1990 och 2011 genom minskade vårdkostnader och produktionsbortfall  (Hortlund och Gabrielsson, 2012). I Sverige har tillgången på snus  kraftigt sänkt efterfrågan på cigaretter, med åtföljande drastisk  nedgång av rökningsrelaterade sjukdomar som lungcancer och CVD.  Motsatsen är Finland – ett land med lång snustradition – men där EU  förbjöd snuset 1995. Här har rökningen ökat med 4 procent sedan år 2009.

Betydelsen av Socialstyrelsens utredning kan inte överskattas, och  man bör därvid tydligt särskilja nikotinberoende från rökningen, och  därefter redogöra för riskprofilen för alternativen. Då skapas  byggstenar för en framåtsyftande tobakspolitik med det allt annat  överskuggande målet att få fler att frivilligt välja bort den skadliga  cigaretten.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev