”Karolinska blandar bort korten om fuskanklagelse”

I sitt svar till Johan Thyberg, i den pågående debatten om misstänkt oredlighet i forskning vid Karo­linska institutet, påstår Anders Hamsten och Melvin Samsom utan förbehåll att den fuskanklagade gästprofessorn inte behövde något godkännande från den Regionala etikprövningsnämnden. Anledningen är att de utförda operationerna enligt uppgift utfördes som ”livräddande sjukvård”.

Men huruvida dessa operationer utgjorde forskning eller inte avgörs inte av om de genomfördes som livräddande behandling. Om någon aspekt av operationernas genomförande vägleddes av vetenskapliga hänsyn snarare än rent kliniska vore operationerna i dessa delar nämligen att betrakta som forskning, även om de också avsågs vara livräddande behandling.

Och kanske väl så viktigt i det aktuella fallet, huruvida operationerna i sig själva utgjorde forskning avgör inte om gästprofessorns efterföljande arbete kring dem utgjorde forskning. Om uppföljande datainsamling samt tolkning och sammanställning av data gjordes för vetenskapliga ändamål var arbetet ifråga forskning, och därtill tillståndspliktig sådan eftersom känsliga personuppgifter behandlades.

Det är inte Helsingforsdeklarationen som är facit för huruvida något av detta arbete utgjorde sådan slags forskning som ska granskas i Sverige, och inte heller avgörs det av om artikeln kallas för fallrapport i Lancet. Den helt avgörande frågan är om någon del av arbetet utgjorde tillståndspliktig forskning i den svenska etikprövningslagens mening.

Vi får utgå från att Hamsten och Samsom känner till det, men ännu saknas alltså en övertygande redogörelse för precis varför Etikprövningslagen inte ålade gästprofessorn att låta pröva studien ifråga.

LINUS BROSTRÖM