Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Kliniska arbetsuppgifter får stå tillbaka”

Publicerad: 14 Oktober 2020, 05:00

Johan Zelano, ordförande, Svenska neurologföreningen. Ellen Iacobaeus, vice ordförande, Svenska neurologföreningen.

Foto: Getty images

Svenska neurologföreningen får allt fler rapporter om en ökande administrativ börda för landets neurologer, skriver Johan Zelano och Ellen Iacobaeus.


Det pågår en medicinsk revolution vad gäller hjärnans sjukdomar. Ett samtal till 112 om strokesymtom startar dygnet runt en avancerad larmkedja som för patienten till sjukhus där propplösande läkemedel eller propputdragande operation förhindrar permanent hjärnskada. Nya läkemedel mot multipel skleros, ms, har fullständigt förändrat sjukdomens prognos och reducerar avsevärt risken för svår funktionsnedsättning. Bland de allra senaste framstegen märks genterapi för barn med svåra medfödda muskelsjukdomar.

Fler genombrott är att vänta. Tyvärr riskerar Sverige att missa utvecklingens fulla potential, av egen förskyllan. Vi vill här diskutera de strukturella hoten mot vår förmåga att behandla neurologisk sjukdom: ekonomiska stuprör, administrativ börda för neurologer och avsaknad av helhetstänk.

Hjärnan läker dåligt. Tidig diagnos och snabb behandling är därför helt avgörande för de flesta moderna terapiers effekt. Då medför dagens stuprörsekonomi stora risker. Röntgenundersökningar, laboratorieprover och behandlingskostnader är ofta budgetposter nere på kliniknivå. Budget baseras ofta på föregående år varför nya terapier blir ofinansierade.

När sjukvården brottas med underskott är risken för samhällsekonomisk suboptimering uppenbar. Vad hjälper det en pressad verksamhetschef att varje stroke som förhindras med propputdragande behandling sparar nästan en halv miljon kronor till andra delar av samhället, när klinikens kostnader måste betalas här och nu?

Eller att val av rätt läkemedelsbehandling kan minska det framtida behovet av personlig assistans, färdtjänst eller sjukersättning vid ms (en sjukdom för vilken dessa kostnader totalt uppskattas till flera miljarder kronor årligen)? Sjukvårdens kostnader för diagnostik och behandling måste betalas i dag. Snålhet kan ge stora kostnader – ekonomiska och mänskliga – i morgon.

Svenska neurologföreningen får också allt fler rapporter om en ökande administrativ börda för landets neurologer. Det finns i dag omkring 450 verksamma neurologer och närmare en halv miljon personer med sjukdom i nervsystemet i Sverige. Av lätt insedda skäl behöver neurologers tid ägnas främst åt diagnostik och behandling.

Redan i dag är köerna för att få träffa en neurologspecialist på många håll oacceptabelt långa. En stor tidstjuv är arbetet med olika intyg. Försäkringskassans begäran om komplettering av sjukintyg har på senare år börjat inta en särställning. Kliniska arbetsuppgifter får stå tillbaka när doktorn måste logga in i ett separat elektroniskt system och beskriva varför prognosen för återgång i arbete inte förbättrats hos en person med långt gången als.

Allt fler kan leva längre och bättre med neurologisk sjukdom. Det är en fantastisk utveckling. Men de senaste åren har bedömningarna hårdnat i den fragmenterade beslutsapparat som omger våra patienter. För patienten kan effekten bli multiplikativ och förutsättningarna för delaktighet helt raseras när kommunen, Försäkringskassan och rehabiliteringen alla samtidigt stramar åt sina beslut. För neurologen innebär utvecklingen krav på fler och fler intyg.

Det behövs ett samlat grepp, sannolikt på statlig nivå. Tillräckliga resurser måste avsättas för utredning och behandling, Försäkringskassans uppenbara kunskapsbrist förbättras och antalet beslut som krävs för att tillförsäkra en person rätt stöd från stat, kommun och sjukvård minska. De försök till helhetsgrepp som gjorts i form av personcentrerade vårdförlopp och nationella riktlinjer är steg i rätt riktning, men än bredare ansatser behövs – innefattande alla huvudmän.

Sverige har egentligen förutsättningar att vara världens bästa land för den som drabbas av neurologisk sjukdom. Vi har råd med de nyaste behandlingarna, varav de flesta dessutom är kostnadsbesparande för samhället som helhet. Vi har en sjukvård som är van att arbeta i team – vilket är helt centralt vid neurologisk sjukdom. Vi lägger som samhälle stor vikt vid delaktighet vid funktionsnedsättning. Att fixa byråkrati borde i jämförelse inte vara så svårt.

Johan Zelano, ordförande, Svenska neurologföreningen

Ellen Iacobaeus, vice ordförande, Svenska neurologföreningen

JOHAN ZELANO, ELLEN IACOBAEUS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev