”Kliniskt aktiva forskare har en viktig roll”

Nu medan det nya året ännu är ungt vill vi i Sveriges unga akademi ge två konkreta förslag för att stärka Sverige som forskningsnation och förbättra förutsättningarna för Sveriges kliniskt arbetande forskare. För att inkludera forskande yngre läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och andra kliniskt verksamma i de etablerade akademiska karriärvägarna föreslår vi att högskoleförordningen ändras så att 1) klinisk tjänstgöring räknas som avräkningsbar tid vid ansökan om biträdande lektorat och 2) det blir möjligt att förena klinisk tjänstgöring med biträdande lektorat inom ramen för
förenade anställningar (ofta kallade kombinationstjänster).

Det är en självklarhet att det dagliga patientarbetet ska vila på solid vetenskaplig grund. Det är därför nödvändigt att det finns en hög vetenskaplig kompetens i de kliniska yrkesgrupperna, både för att driva kunskapsutvecklingen framåt och för att patienter i Sverige ska få tillgång till den bästa tillgängliga vården. För att vi ska ha en fortsatt god hälso- och sjukvård i Sverige måste det därför finnas möjlighet att kombinera forskning och undervisning med klinisk tjänstgöring.

Den kliniska forskningen i Sverige har minskat gradvis under flera decennier, vilket återspeglas bland annat i att andelen disputerade läkare har minskat från över 20 procent till knappt 17 procent mellan 2005 och 2017. Det är mycket oroande då det är av högsta vikt för svensk medicinsk forskning att de viktigaste frågeställningarna beforskas och att det finns kompetens för att kontinuerligt omsätta forskningsfynd i praktiska kliniska tillämpningar för att därmed förbättra vården.

Här har de kliniskt aktiva forskarna en mycket viktig roll genom att formulera och besvara frågeställningar av största betydelse för utveckling av sjukvården. Därför måste kliniskt verksamma forskare ges möjlighet och förutsättningar att bedriva forskning av högsta kvalitet. För det krävs tid och resurser.

Glädjande nog finns flera enkla åtgärder som skulle kunna göra mycket för att förbättra de kliniskt arbetande forskarnas tillvaro.

Till att börja med föreslår vi att högskoleförordningen ändras så att tid med klinisk tjänstgöring blir avräkningsbar vid tillsättning och eventuell förlängning av biträdande lektorat. En ändring av detta skulle medföra att kliniskt arbetande forskare skulle kunna konkurrera på samma villkor som icke-kliniskt aktiva forskare om högskolans nya viktiga meriteringstjänst, biträdande lektorat. Dessa tjänster kan i nuläget bara sökas upp till fem år efter disputation, och eftersom klinisk tjänstgöring, i motsats till föräldraledighet och sjukdom, inte är avräkningsbar blir effekten att kliniskt aktiva professioner har svårare att konkurrera om biträdande lektorat.

Vi föreslår också att möjliggöra att biträdande lektorat och kliniska tjänster kan kombineras i så kallade förenade tjänster. Sådana tjänster är annars förbehållna lektorer och professorer och tydliggör fördelningen mellan klinisk tjänstgöring och forskning. Att göra de förenade tjänsterna tillgängliga för unga forskare skulle ytterligare förstärka just de unga kliniskt arbetande forskarnas möjligheter.

Dessa enkla lösningar tror vi i Sveriges unga akademi kan bidra till att klinisk forskning, och därmed även sjukvården i Sverige, kan återföras till hög internationell nivå.

GUSTAF EDGREN, PETTER BRODIN, TOVE FALL, JENS HJERLING LEFFLER, PONTUS NORDENFELT, MIA PHILLIPSON, JOHAN ROCKBERG