Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Kolhydratstinna kostråd saknar evidens

Publicerad: 10 oktober 2007, 04:15

REPLIK Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt kräver att en oberoende grupp utvärderar kostråden.


Strunt är strunt och snus är snus om än i gyllene dosor. Åke Bruces argument för att kostråden vilar på vetenskaplig grund, se Dagens Medicin nr 40/07, baseras på att de är närmast identiska med WHO:s. Att en politiskt styrd organisation som WHO har kostråd som starkt påminner om de svenska är inget belägg för att de är evidensbaserade.

De första svenska kost­råden av modernt snitt kom 1971. Det var ett tunt litet häfte där det slogs fast att vi skulle öka konsumtionen av kolhydrater som bröd, ris och potatis. Fettet, framför allt det mättade, skulle vi dra ner på och i stället lyftes de fleromättade, vegetabiliska fetterna och margarinerna fram som hälsosamma. Studier med högt evidensvärde lyste med sin frånvaro.

Dessa kolhydratrika, fettsnåla kostråd skulle få sitt internationella genombrott 1977 då en senatskommitté ledd av den forne demokratiske presidentkandidaten George McGovern presenterade Dietary Goals for the US. Kritiken från vetenskapssamfundet var stark men de delar av livsmedelsindustrin som var vinnare på de nya kostråden jublade. När väl USA hade satt ned foten så följde resten av världen och WHO med. Men evidens saknades, såväl då som nu.

I modern tid har det hela tiden funnits två huvudsakliga hypoteser om vad som orsakar fetma, hjärt- och kärlsjukdom och flera andra stora folksjukdomar. Den ena hypotesen är att det är fettet, framför allt det mättade. Den andra hypotesen är att det är kolhydraterna, framför allt de högraffinerade kolhydraterna som ger snabba blodsockerhöjningar. Denna alternativa hypotes fanns redan när de svenska kostråden fastställdes 1971. Företrädarna för kostråden har dock utvecklat en formidabel förmåga att blunda för alla vetenskapliga fynd som pekar i den riktningen.

Nuläget är att stora, kontrollerade studier som Women´s Health Initiative kapitalt misslyckats med att bevisa några positiva hälsoeffekter av de fettsnåla, högglykemiska, kolhydratstinna kostråden.

Samtidigt strömmar det var och varannan vecka in studier som stärker den alternativa hypotesen. Åke Bruce har vigt hela sitt yrkesliv åt att försvara kostråden. Den process Bruce beskriver som  säkerställer en vetenskaplig grund  fungerar därför inte. Det kommer att bli ett selektivt urval av såväl vilka vetenskapliga studier som studeras som av vilka som ska utvärdera dem. Därför för vi i vår bok fram kravet på att en oberoende, från Livsmedelsverket fristående grupp, utvärderar kostråden.

Man brukar säga att folk som gillar korv och respekterar lagarna, gör klokt i att inte se tillverkningsprocessen av någondera. På samma sätt gör de som gillar Livsmedelsverkets kostråd klokt i att inte läsa vår bok. USA: s mest prisbelönta vetenskapsjournalist Gary Taubes har nyligen kommit ut med boken Good Calories, Bad Calories där han nagelfar vetenskapen bakom de amerikanska kostråden. Den boken bör också av samma skäl undvikas.

Per Wikholm, Lars-Erik Litsfeldt

Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt
 är författare till boken  Ideologin och pengarna bakom kostråden .

Politiska diskussioner om WHO-rapport

Åke Bruce har helt rätt i sin observation att vår bok bygger på skrift­källor och inte på intervjuer. Åke Bruce förekommer dock med ett citat ur boken  Myter om maten  från 2004 i vår bok. Citatet är relevant för diskussionen om WHO:s vetenskapliga trovärdighet:
  Den WHO-rapport som kom ut 2003 är i skrivande stund föremål för politiska diskussioner från en rad länder, inklusive USA. I denna debatt hävdas det att förslagen till begränsad konsumtion av socker, fett och särskilt mättade fettsyror slår ojämnt och drabbar vissa branscher och nationer orättvist.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev