Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Kortärmat är evidensbaserad medicin

Publicerad: 2 April 2008, 05:09

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om mina barn fick endokardit av MRSA, skriver Sven Erik Lundin.


Socialstyrelsens skarpare formulering om basala hygienrutiner verkar ha väckt en känslomässig, negativ reaktion hos flera allmänläkare och visst är även jag utless på alla nya påfund och regler som kommer från vårdens stora byråkratiska överbyggnad.

Man verkar mest uppröras över kravet att bära kortärmade arbetskläder och efterlyser vetenskaplig evidens, ett krav som är rimligt.

Evidence based medicine, EBM, betyder inte att det måste finnas kontrollerade undersökningar som visar att randomiserade patienter till likaledes randomiserade allmänläkare med kortärmade respektive långärmade kläder får mindre vårdrelaterade infektioner. Några sådana undersökningar finns inte gjorda och kommer heller sannolikt aldrig att utföras.

EBM betyder att använda bästa möjliga vetenskapliga evidens och att koppla den till egen erfarenhet och patienternas egenart.

Det finns ett flertal undersök­ningar som visar att den viktig­aste spridningsvägen av potentiellt farliga bakterier är våra händer varför det viktigaste för oss alla som arbetar i vården, inklusive oss allmänläkare, är att sprita våra händer mellan patientbesöken.

Många undersökningar visar att den näst viktigaste spridningsvägen, och framför allt av staf aureus, Staphylococcus aureus, är våra kläder.

Egen erfarenhet saknar här betydelse eftersom vi allmänläkare och övriga läkare, möjligen undantaget bakteriologer, inte kan se vare sig bakterierna eller de pro­blem vi skapat genom att sprida dem mellan patienter.

Att kunna härleda spridningsvägar av bakterier som orsakar vårdrelaterade infektioner utgör rena undantagen. Man förleds därför att tro att vår smittspridning saknar betydelse.

Det är utan tvekan så att de stora problemen med smittspridning finns bland sjukhusläkare, framför allt bland dem som arbetar inom akutmedicinska specialiteter. Där finns stora brister i följsamhet som måste förbättras men det betyder inte att smittspridning inom primärvården saknar betydelse.

Vi står inför ett uppenbart hot att de antibiotika vi nästan taget för givna som behandlingsalternativ vid infektioner i en framtid kommer att bli verkningslösa.

Resistensutveckling har skett alltsedan vårt första antibiotikum lanserades men vi har kunnat lösa detta genom att forska fram nya antibiotika. Denna möjlighet verkar nästan uttömd och i en framtid talar det mesta för att vi i stort sett får hålla tillgodo med de antibiotika vi nu disponerar.

Som vi gärna glömmer så var staf aureus för inte så många år sedan känslig för vanligt penicillin. Allt fler stammar började bilda penicillinas och blev resistenta. Sjukhussjukan som fortfarande får våra patienter att rysa blev ett begrepp.

Numera är så många staf aureus resistenta mot vanligt penicillin att vi inte ens reflekterar över det utan vi tar helt enkelt till de nyare isoxa penicillinerna.  Sjukhussjukan  spred sig sedan ut i samhället så nu tar vi för givet att staf aureus alltid är resistent mot vanlig pencillin.

En helt parallell utveckling håller nu på att ske med MRSA som från att ha varit en udda företeelse för oss primärvårds­läkare nu håller på att spridas ut i vårt samhälle. Numera träffar många av oss bärare av MRSA. Dessa patienter har ingen skylt i pannan som talar om att de är bärare av MRSA utan kan te sig som vilka patienter som helst.

Genom att inte sköta vår handhygien eller med våra kläder fånga upp dessa bakterier bidrar vi ovetande till att oskyldiga patienter kontamineras med resistenta bakterier som MRSA eller ESBL vilket betyder att om och när de sedan får en infektion fördubblas risken att dö.

är man sprider bakterier sprider man också resistens!

Tyvärr har man blandat ihop begreppen genom att få det att framstå som att privata kläder skulle sprida mer smitta än landstingets kläder. Det viktiga är att kläderna tvättas ofta och den stora boven när det gäller smittspridning är läkarrocken. Detta viktiga attribut för vår yrkesmässiga status används ofta veckovis för att inte säga månadsvis utan byte och utgör en betydligt större smittrisk än privata kläder som oftast bytes åtminstone några gånger per vecka.

Kortärmad, privat, ren skjorta (även med glad likaledes ren slips som med slipsnål fästs så att den inte ramlar ner mot patienten) medför inte ökad smittspridningsrisk för våra patienter, men byt gärna kläder innan du går hem.

Personligen bär jag kortärmade arbetskläder både för mina patienters och för min familjs skull. Tänk om något av mina barn (eller barnbarn) skulle få en endokardit av MRSA eller en pyelonefrit av ESBL (resistenta gramnegativa bakterier)!

Även om jag aldrig skulle veta att jag stått för smittspridningen skulle jag aldrig förlåta mig själv.

Att sprita sina händer och att bära kortärmade kläder är att visa omtanke om patienter, våra anhöriga, våra antibiotika och det är att tillämpa Evidence based medicine!

Sven Erik Lundin

Sven Erik Lundin
 är läkare och specialist i allmänmedicin och infektionssjukdomar.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev