Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Krav på vidareutbildningar ett måste”

Publicerad: 11 mars 2013, 11:56

Det måste komma klara regler för hur den som blev specialist vid 35–40 års ålder ska kunna bibehålla kompetensen fram till pensioneringen, skriver Mats E Nilsson.


Är vården av i dag en verksamhet där kunskaperna kontinuerligt uppdateras till gagn för kunderna, det vill säga patienterna?

Diskussioner fanns redan på 70-talet om kompetenskrav för bakjouren och funderingar kom på 80-talet om fortsatt vidareutbildning av specialister. Det är på tiden att det kommer klara krav och regler för hur den som blev specialist vid 35–40 års ålder ska kunna bibehålla kompetensen ända fram till pensioneringen. Socialstyrelsen inspekterar och påpekar om något blir fel men utövar inte förebyggande tillsyn.

Många landsting erbjuder forskningsmöjligheter till dem som är aktiva och vill göra något nytt eller utveckla verksamheten. Men det finns inga krav på genomgångna utbildningar eller aktiv forskning för att få fortsätta att arbeta som till exempel överläkare.

Hur många landsting eller sjukvårdshuvudmän kan ärligt säga att avdelningschefer och klinikchefer varje år har samtal med varje specialist och diskuterar behovet av kompetensutveckling med hänsyn både till individens utveckling och  kompetensen vid en klinik eller på en vårdcentral?

All utveckling sker dock inte genom kurser och internetutbildning. En kontinuerlig klinisk verksamhet där varje läkare följer sina patienter från mottagning via operation och återbesök samt eventuella kontroller ger god feedback.

Ansvaret för att gå en till två kurser per år inom lämpliga områden, delta i till exempel internetutbildning flera gånger i månaden samt att kontinuerligt få följa upp sina patienter borde åligga varje läkare i samarbete med sin chef. Stafettläkare och praktiker har eget ansvar för sin utveckling och bör då redovisa den till sina olika arbetsgivare respektive försäkringskassa.

Vården i dag har stora möjligheter men är så dyr att kvalitetskrav måste få ställas både från den enskilda patientens horisont och för att få god resurseffektivitet till nytta för alla.

Vilket blir dyrast på sikt – att ha stafettläkare eller att satsa på den fasta stabens kompetens och utveckling genom att ge en god kontinuerlig vidareutbildning? Kanske kan detta vara ett bra incitament för att stanna kvar och ge kontinuitet.

Behovet av utbildning och utveckling inom vården gäller självfallet alla kategorier av vårdpersonal. Det behövs ”påfyllning” på alla nivåer för att alla medarbetare ska kunna känna sig delaktiga och orka göra sitt bästa.

Även om införande av livslångt lärande initialt medför en ökad kostnad så bör det vara ett sätt att rekrytera, stimulera och behålla en fast stab av medarbetare på alla nivåer inom vården.

Vård är momsfri men undervisning om bättre vård är belagt med 25 procent moms. Mer än på krogen. Är det rimligt?

Efter mer än 25 års utredande bör det införas formella krav på livslångt lärande och även krav på planering av kontinuitet för att kunna ge en god och säker vård som lockar och ger entusiasm till nya medarbetare.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev