Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Kriterier för subvention av läkemedel måste ses över

Publicerad: 17 Juni 2011, 12:05

Besparingsiver får inte gå ut över patienternas tillgång till den bästa läkemedelsbehandlingen, skriver juristerna Helena Nilsson och Magnus Dahlman.


Nyligen avslog Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, ännu en ansökan om att ett särläkemedel skulle få ingå i högkostnadsskyddet. Skälet var att det sökande företaget inte hade visat att nyttan med läkemedlet motsvarar kostnaden. Beslutet innebär att svårt sjuka patienter blir utan en medicin som kan spara vårdkostnader och höja livskvaliteten. En översyn av kriterierna för subvention av läkemedel, bland annat särläkemedel, bör vara en given del i den nationella läkemedelsstrategi som regeringen förväntas lägga fram inom kort.

Sveriges ekonomi växer i snabb takt och de offentliga finanserna väntas visa överskott på närmare 100 miljarder kronor i år. Ändå skär staten ner på utgifterna för läkemedel. Enligt Socialstyrelsens lägesrapport 2011 ökade kostnaderna för landstingens hälso- och sjukvård med drygt 9 procent i fasta priser under 2005–2009.

Kostnaden för läkemedel var dock i stort oförändrad under perioden. Det beror bland annat på generikareformen, men också på att TLV de senaste åren har arbetat utifrån en uttalad målsättning att pressa priserna på läkemedel.

Det är rimligt att offentliga medel frigörs för att kunna användas där de gör mest nytta, men besparingsivern får inte gå ut över patienternas tillgång till den bästa läkemedelsbehandlingen så tidigt som möjligt.

Det aktuella fallet gällde Vpriv, ett så kallat sär­läke­medel som ges till patienter med Gauchers sjukdom, som är en mycket allvarlig sjukdom. Det är dock inte första gången som ett beslut av TLV har orsakat en efterföljande debatt. Bland annat läkemedelsindustriföreningen, Lif, har påtalat att TLV i ökad utsträckning baserar sina beslut enbart på kriterierna för kostnadseffektivitet. Detta kan leda till att läkemedel för livshotande sjukdomar inte subventioneras.

Den så kallade värdebaserade prissättningen innebär att TLV ska ta hänsyn till tre principer vid beslut om subvention, nämligen kostnads­effektivitets­principen, behovs- och solidaritetsprincipen och människo­värdes­principen. Lagstiftarens avsikt var att myndigheten ska anlägga ett brett helhetsperspektiv vid bedömningen, där samtliga aspekter beaktas.

Beslutet tydliggör behovet av en total översyn av kriterierna för subvention av läkemedel. Kriterierna är generella och det finns därför ingen möjlighet att göra en särskild bedömning för till exempel särläkemedel. Det saknas också kriterier som är anpassade för bedömning av licensläkemedel och medicintekniska produkter. Detta kan få till följd att TLV:s beslut brister i förutsägbarhet, vilket är mycket allvarligt för de företag som ansöker om subvention för sina produkter.

Dagen efter avslagsbeslutet hade Gunilla Hulth-Backlund, general­direktör på TLV, och Göran Stiernstedt, chef vid avdelningen för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, en artikel på Dagens Nyheters debattsida. Här framfördes att när ett särläkemedel godkänts skapas en utpressningsliknande situation där företag begär helt orimliga priser.

Denna sits måste lösas. Prissättningen av läkemedel måste stimulera klinisk forskning och ett snabbt upptag av nya läkemedel. Får svenska patienter inte tillgång till medicinska innovationer som kan öka livskvaliteten och minska behovet av till exempel operationer, kommer sjukvårdskostnaderna att drivas upp i stället. Ett alternativ är att ge TLV ett tydligt förhandlingsmandat, vilket skulle underlätta en konstruktiv prisdiskussion mellan läke­medelsföretag och myndighet.

I augusti förväntas regeringen presentera den nationella läkemedelsstrategin med visionen ”rätt läke­medels­användning till nytta för patienter och samhälle”. I den förstudie som presenterades för snart ett år sedan talas om såväl kostnadseffektiv användning som attraktivitet för innovation. För att dessa mål ska gå att förena måste de allvarliga problem som vi pekat på ovan adresseras.

Därför är det av vitalt intresse att läke­medels­strategin innebär en total översyn av reglerna för subvention av läkemedel och att det också skapas tydliga regelverk för bedömning av särläke­medel, medicinsktekniska produkter och licensläkemedel. Det är också rimligt att staten avsätter den budget som är nödvändig för läkemedel. Generika­reformen har skapat ett utrymme och vad kan vara bättre att satsa på än människors hälsa?

Helena Nilsson,
jurist specia­liserad på läke­medelsområdet.

Magnus Dahlman,
advokat, båda på Setterwalls advokatbyrå som har bland annat läkemedels­bolag som kunder.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev