”Kunskapen om smärtlindringsmetoden SCS behöver spridas”

”Mer ström åt folket!” Ibland tittar jag och min kollega lyriskt på varandra och landar i den meningen. Kanske kan det låta kontroversiellt, nu när vi alla ska spara på strömmen, men vi pratar om milliampere.

Att det kan göra sådan skillnad i kroppen, det känns ibland mirakulöst faktiskt. Man blir på riktigt lycklig själv när man har kunnat hjälpa någon annan som länge lidit av smärta.

Läs mer: Smärtombud gör comeback på Akademiska

Metoden kallas Spinal Cord Stimulation, SCS. På svenska blir det ryggmärgsstimulering. När jag har ett informationsbesök med en patient som kan erbjudas metoden är jag dock noga med att påpeka att man absolut inte går in i någon ryggmärg utan elektroden placeras epiduralt, det vill säga utanför hårda hjärnhinnan. Inte av mig, utan av en erfaren narkosläkare eller neurokirurg.

Jag står bredvid och programmerar batteriet som läggs in på rumpan och som ser ut som ett pacemakerbatteri. Ibland kan min son, som är front end- och back end-programmerare få höra från mig att ”jag minsann också är en bakänds-programmerare”. Han tycker inte att det är lika roligt som jag.

Alla som har långvarig smärta är inte lämpliga som kandidater. Vid rätt indikation är det inte heller alla som blir hjälpta och testningen får då avslutas. De som testar och är nöjda går vidare till att få ett permanent batteri.

Inte alla sjukhus erbjuder SCS, men metoden finns tillgänglig på både större och mindre sjukhus från Luleå till Lund. SCS har funnits i mer än 50 år, metoden är väl beprövad och under konstant utveckling.

Kunskapen om denna smärtlindringsmetod behöver helt klart spridas till fler som träffar människor med långvarig smärta. Vi som jobbar med SCS tycker att metoden är underutnyttjad och att fler läkare borde remittera till närmaste smärtklinik, där det kan utredas vidare om metoden kan erbjudas.

Så, kollegor runt om i landet: när du träffar patienter som du misstänker lider av nervsmärta, remittera till närmaste smärtmottagning och fråga specifikt om SCS är en möjlighet. Kanske det faktiskt är det!

Ulrika Parker, smärtsjuksköterska, Universitetssjukhuset Örebro