Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Kvalitetssäkra forskningen vid universitetssjukhusen

Publicerad: 7 juni 2007, 05:56

Gör ordet ”universitetssjukhus” till en skyddad term som bara får användas om ett visst antal kriterier uppfylls. Det föreslår företrädare för Svenska läkaresällskapets kommitté för klinisk forskning.


Medicinsk forskning är basen för framgångsrik och god hälso- och sjukvård. Medicinsk forskning är också en viktig framgångsfaktor för svensk ekonomi genom de många innovationer och följande företagsutveckling som den leder till.

Med all rätt har den medicinska forskningen i Sverige på senare tid varit föremål för intensiv debatt i olika fora. Diskussionerna har förts mot bakgrund av att förutsättningarna för forskningen har försämrats avsevärt under de senaste åren, vilket är en av orsakerna till att Sverige har tappat mark i jämförelse med de flesta andra länder.

Medicinsk forskning innehåller såväl grundvetenskaplig, ofta experimentell, forskning som klinisk patientnära forskning och forskning inom det hälso- och vårdvetenskapliga området. Alla dessa delar har blivit lidande då exempelvis den statliga forskningsfinansieringen till landets universitet, det så kallade fakultets­anslaget, urholkats och inte skrivits upp i takt med löner och priser. Detta har ofta betonats i debatten.

Debatten har dessutom under senare tid fokuserats på forskningens organisation och incitament för den enskilde forskaren. Dessa är i sig mycket viktiga aspekter vilka behöver förbättras, men vi menar att dessa frågor inte är ensamt avgörande. Vi menar att nyckeln för att verkligen stärka medicinsk forskning står att finna inom hälso- och sjukvården och dess organisation.

När vi talar om medicinsk forskning är det viktigt att förstå att denna forskning har som huvudsakligt mål att inom ett längre eller kortare tidsperspektiv förbättra patienters och befolkningens hälsa. Den kanske viktigaste förutsättningen för att man ska kunna bedriva kvalificerad och konkurrenskraftig medicinsk forskning finns därför i den organisation som handhar patienterna, nämligen landstingen, och i vissa fall kommunerna.

Merparten av den medicinska forskningen bedrivs inom universitetssjukvården, inte bara på universitetssjukhusen utan också inom öppenvård, allmänmedicin och psykiatri. Om denna saknar incitament för forskning blir annan satsning på medicinsk forskning inte utnyttjad optimalt. Landstingen är enligt lagen ”skyldiga” att bedriva klinisk forskning men hittills har de saknat incitament som stimulerar organisationen att stödja och befrämja forskning som ska förbättra patienters hälsa. Detta är en situation som måste åtgärdas.

Exempel på detta är att även landets universitetssjukhus har sjukvårdproduktion inom en viss budgetram som övergripande styrmedel. Denna målbild fortplantar sig ner i organisationen till de enskilda klinikerna. En framgångsrik klinikchef skapar därför en verksamhet med stor sjukvårdproduktion inom ramen för given budget. Det finns inte något incitament för denne att stimulera och satsa på forskning – detta överlåts ofta till den enskilde forskaren som får kämpa för detta inom ett system som inte premierar forskningen.

Eftersom universitetssjukvården är den sjukvård som ligger i framkant på kunskapsfronten och där utvecklingen borde ske, betyder denna avsaknad av incitament för forskning inte bara att situationen för forskningen försvåras, utan att processer som exempelvis prövar de nyaste metoderna och snabbast utrangerar ålderdomliga metoder avstannar. Detta i sin tur leder till försämrad utveckling för hälso- och sjukvården.

En insikt som vuxit sig allt starkare under senare år är att den medicinska forskningen behöver en viss koncentration för att bli framgångsrik. I dag betonar vi ofta att det är forskningsmiljön snarare än den enskilde forskaren som borgar för de stora framstegen. Detta i sin tur betyder att vi i Sverige inte kan ha för många enheter med universitetssjukvård i ordets egentliga bemärkelse, det vill säga sjukvård integrerad med forskning. Det betyder också att för framgångsrik medicinsk forskning räcker det inte med ett sjukhus med patientnära forskning – det måste också finnas närhet till experimentella laboratorier för att tillförsäkra en fullödig forskning.

Därför menar vi att nyckeln till att vända den negativa utvecklingen för medicinsk forskning är att skapa en kraftfull incitamentsstruktur för universitetssjukvården vilken ska tillämpas på ett fåtal högkoncentrerade högkvalitativa centra i landet. Dessa centra får därigenom möjlighet till excellent forskning och sjukvård i kombination. De ska ha nära relation till icke-akademiska enheter för att skapa goda cirklar som stimulerar och är till gagn för hela hälso- och sjukvårdens utveckling.
För att tillförsäkra att en incitamentsstruktur etableras och efterlevs föreslår vi att ordet ”universitetssjukhus” blir skyddat – precis som ordet ”universitet”. Vi vill att ett ackrediteringssystem införs med regelbunden utvärdering och kvalitetssäkring av den medicinska forskningen – enbart om man uppfyller kriterierna kan man använda namnet ”universitetssjukhus”. Det innebär också ett tydligare styrsystem för universitetssjukvården, vilket är skilt från styrsystem för annan sjukvård, eftersom universitetssjukvård per definition kostar mer.

Till vår glädje har regeringen tillsatt en utredning om den kliniska forskningen i avsikt att stärka möjligheterna för att bedriva klinisk forskning och kliniska prövningar. Vi föreslår här, vilket vi hoppas att utredningen beaktar, att ett begränsat antal universitetssjukhus i Sverige får en särskild incitamentsstruktur som stimulerar klinisk forskning, och att denna incitamentsstruktur kvalitetssäkras genom ett ackrediteringssystem.

Bo Ahrén, Peter Aspelin, Per V Andersson, Peter Friberg, Anders Håkansson, Karin Prellner

Bo Ahrén
är professor vid Lunds universitet

Peter Aspelin
är professor vid Karolinska institutet

Per V Andersson
är docent vid Karolinska institutet

Peter Friberg
är professor vid Göteborgs universitet

Anders Håkansson
är professor vid Lunds universitet

Karin Prellner
är professor vid Lunds universitet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev