”Labbkapacitet är en blind fläck i civilförsvarsrapporten”

Nyligen presenterade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, sin stora rapport om civilförsvaret. I rapporten beskriver MSB samhällets beredskapsbehov. Oroande är att erfarenheterna från pandemin redan tycks ha fallit i glömska. En så grundläggande sak som test- och laboratoriekapacitet förbises helt.

Rysslands krig i Ukraina har satt vår nationella beredskap högst upp på dagordningen. I denna akuta händelseutveckling verkar många glömma att det inte ens är ett år sedan pandemins restriktioner lyftes. Vi hade en svår samhällskris här hos oss. 

Läs mer: Efter tre år av pandemi – ännu vet ingen hur många som har postcovid i Sverige

Covid 19-pandemin slog ut det mesta. Vi kunde inte träffas, verksamheter stängde och tusentals människor fick sätta livet till. En tragedi på väldigt många plan. 

En sak som vi lärde oss av pandemin – eller borde ha lärt oss – är att testkapacitet är en kritisk faktor. Utan kapacitet att genomföra och analysera tester fungerade ingenting annat. Genom testerna kunde vi dels begränsa smittspridningen, dels låta de personer som konstaterats vara friska återfå möjligheten att träffa andra.

Sveriges regioner kom i gång sent med testerna under pandemin. Det var också en sak som Coronakommissionen kritiserade skarpt. Den konstaterade att det rådde oklara ansvarsförhållanden och gavs oklara besked om hur testerna skulle hanteras. ”Kommissionen anser att det knappast kan beskrivas som annat än ett haveri att en diskussion om ansvar och finansiering bidrog till att någon storskalig provtagning inte kom till stånd förrän den första vågen var över”, skrev den i sin rapport.

I maj 2022 presenterade MSB sin bedömning av kommunernas och regionernas behov de kommande åren. Sammantaget landade den i att regionerna behöver 2,9 miljarder kronor för den civila beredskapen. Fokus i deras redovisning låg på hur verksamheterna ska skyddas i händelse av krig. För sjukvårdens del är det naturligtvis avgörande att den kan ställa om till en krigsorganisation. Men krig är inte den enda slags samhällskris vi kan drabbas av där sjukvårdsorganisationen behöver agera. 

Vi kan inte låta lärdomarna från pandemin falla i glömska bara för att vi nu har en helt annan slags kris. En ny pandemi eller ett utbrott av allvarlig sjukdom är i högsta grad ett tänkbart scenario och frågan är hur vi då ska agera. Den frågan borde det vara MSB:s ansvar att besvara.

Vilka myndigheter ansvarar för att det finns tester och labbkapacitet att analysera dessa? Hur säkerställer vi produktion och lagerhållning av tester så att de finns den dag de behövs? I dag ligger det mesta av detta ansvar på privata aktörer, sådana som vi. Uppstår en ny krissituation kommer vi naturligtvis att bistå med alla befintliga resurser, men samordningen och strukturen för insatserna är det bara myndigheterna som kan stå för.

Tar vi inte lärdomarna från pandemin på allvar är vi dömda att upprepa misstagen. Testerna och labbkapaciteten var ett område som inte alls fungerade och priset för det blev högt. Låt oss inte göra samma misstag igen. Någon måste vara nationellt ansvarig för tester och diagnostik i Sverige.

Therese Hazelius, vd för branschorganisationen Swedish Labtech