Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Läkarna bäst på att avgöra sjukpenning"

Publicerad: 22 oktober 2014, 08:29

Foto: Thinkstock

Läkarintygen måste få en mycket större tyngd i bedömningen av individens rätt till sjukpenning, skriver Anne Carlsson och Ingrid Burman.


Försäkringskassans teoretiska prövningar mot en hypotetisk arbetsmarknad bör tas bort.

Vi var många som gladdes när statsministern i regeringsförklaringen meddelade att den bortre tidsgränsen för sjukpenningen ska tas bort. Vi uppskattade också löftet om att rehabiliteringen ska stärkas och de signaler från regeringen som pekar på att socialförsäkringssystemet ska göras mer mänskligt och rättssäkert.

Under senare år har allt fler av förbundens medlemmar nekats sjukpenning, trots att läkare skrivit intyg om att det ur medicinskt perspektiv behövs en sjukskrivning för att personen senare ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Försäkringskassan har sedan underkänt intyget, vid bedömning av arbetsförmågan.

Då Försäkringskassan gör sina bedömningar prövas individen efter 180 dagar mot hypotetiska arbeten, där Försäkringskassan vanligtvis ger förslag till anpassningsåtgärder i olika yrken som skulle möjliggöra för individen att arbeta.

Ofta anges stora anpassningsmöjligheter – men i verkligheten kan möjligheterna till anpassning vara mycket små. Det innebär att en försäkrad kan bedömas klara av flera arbeten och därmed nekas sjukpenning, trots att hon eller han inte skulle klara de krav som ställs i samma arbeten på den reella arbetsmarknaden.

Försäkringskassans bedömningar har inneburit att ett stort antal människor har utförsäkrats trots att de saknat förmåga att arbeta på den vanliga arbetsmarknaden. Andra har tvingats att återgå till sitt arbete i förtid, med medicinska konsekvenser.

Vi menar att det gjordes en felbedömning när sjukförsäkringsreformen genomfördes. Problemet är inte att sjukskrivna saknar motivation att försörja sig själva genom arbete. De flesta vill verkligen arbeta men saknar under längre eller kortare tid arbetsförmåga på grund av sin sjukdom, och för dem som har en restarbetsförmåga är arbetsmarknaden mycket svår. Det är därför som det hela tiden dyker upp nya fall av svårt sjuka människor som offentligt tvingas vittna om hur de har drabbats av ett orimligt och omänskligt regelverk. Vi vet också att för varje sådant fall finns ett stort mörkertal.

Nu när socialförsäkringssystemet ska ses över är det viktigt att säkerställa att läkarnas bedömning får större genomslag när det gäller beviljandet av sjukpenning. Det är dags att återupprätta den medicinska kompetensen och låta de medicinska underlagen få en mycket större tyngd. Det är läkarna som tillsammans med den enskilda individen är bäst lämpade att avgöra om och i så fall hur mycket som en sjuk människa kan arbeta.

Det är också viktigt att det fastslås att ”normalt förekommande arbete” är vanliga arbeten på arbetsmarknaden, där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning. Det måste göras en konkret bedömning av vilka arbeten en försäkrad med sjukdomsbesvär kan tänkas klara av på dagens arbetsmarknad – inte i teorin.

Relaterat material

Sjukskrivningar ska bli enklare

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev