Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Läkarna nickedockor som följer felaktiga råd om statinbehandling

Publicerad: 27 Januari 2010, 08:52

Landstingens experter har ofullständiga kunskaper om sambandet diabetes och kolesterol. Dessutom underskattas riskerna för biverkningar av statinbehandling, anser Uffe Ravnskov.


Bekymrade distriktsläkare har kontaktat mig med anledning av besked de fått från en expert på den lokala medicinkliniken angående behandlingen av deras diabetespatienter. Alla med typ 2-diabetes måste statinbehandlas fick de veta, oavsett kolesterolvärde. Något annat är tjänstefel och en anmälan till Social­styrelsen hänger i luften. Kolesterolet måste ned på åtminstone 4,5 mmol/l – ju lägre desto bättre. Att patienten inte vill behandlas är inget hållbart argument, menade experten. Det vittnar blott om dålig patientinformation, därför att nyttan med statinbehandling är den mest väldokumenterade i dag.

För att vara säker på att läkarna inte missuppfattat experten, hämtar jag det aktuella landstingets vårdprogram för diabetiker. Jag inser snabbt att de som skrivit detta har ofullständiga kunskaper om sambandet diabetes-kolesterol.

Här kan man läsa att ”förhöjda blodfetter är en av de allvarligaste riskfaktorerna för för tidig kardiovaskulär sjukdom hos patienter med diabetes”. Okunnigheten är stor. Det finns minst 15 studier som visat att högt kolesterol inte är en riskfaktor hos diabetiker.

”Vid otillräcklig effekt ... kan behandlingen kompletteras med ezetimib” står det också. Tydligen känner författarna inte till Enhance-studien, där de som behandlades med simvastatin plus ezetimib sänkte sitt kolesterol betydligt mer än de som blott fick simvastatin. Trots detta blev resultatet sämre. I en annan studie, där man kombinerade statinbehandlingen med ezetimib eller niacin, sänktes kolesterolet mest med ezetimib. Trots det var det fler som fick hjärtinfarkt.

Jag läser vidare i texten. ”Vid muskelbiverkan kan behandlingen ersättas av rosuvastatin”. Revideras inte vårdprogrammen när nya rön visar att något är fel? Det senaste experimentet med rosuvastatin är Jupiterstudien. Där minskade antalet hjärtinfarkter en smula, men i gengäld var det fler som fick typ 2-diabetes och det med statistisk säkerhet. Andra har funnit att rosuvastatin ger en dosberoende ökning av insulinresistensen vid prediabetes.

Andra statiner har samma egenskap. Dessutom visade en tvåårsuppföljning av mer än 300 000 medicinska patienter, att blodsockret ökade mest hos dem som var under statin­behandling. Det rör sig möjligen om en direkt effekt på bukspottkörteln. Experiment med isolerad muspankreas har visat, att om man minskade kolesterolhalten i beta-cellernas membraner på kemisk väg halverades insulinsekretionen för att åter normaliseras när man tillförde kolesterol till lösningen.

Att statinbehandling gör nytta hos diabetiker är sant, men effekten är beskedlig. I Cardsstudien, som endast omfattade typ 2-diabetiker, var chansen att inte dö under experimentets gång 94,2 procent utan och 95,7 procent med behandling.

Ett skäl till en behandling, som det stora flertalet inte har någon nytta av, är att den är ofarlig. Enligt de industrisponsrade försöksledarna var biverkningarna godartade och ovanliga. Muskelbesvär sägs till exempel uppträda hos mindre än 1 procent. Oberoende forskare har emellertid kommit fram till siffran 25 procent hos vanliga individer och 75 procent hos professionella idrottare.

Erektionsproblem sägs uppträda hos mindre än 1 procent. Enligt en Pfizersponsrad studie blev dock 20 procent av de statinbehandlade männen mer eller mindre impotenta efter några månaders behandling. På Pfizers hemsida står emellertid ­ingenting om detta, men de har förstås en lösning på problemet vid namn Viagra.

Det allvarligaste med statin-behandling är cancerrisken. Minst 30 kohortstudier har visat att lågt kolesterol, även efter 30 år, är associerat med en ökad cancerrisk. Fyra statinexperiment har resulterat i signifikant fler cancerfall och i en japansk uppföljning av mer än 40 000 statinbehandlade patienter var cancermortaliteten fyra gånger större bland dem vars kolesterol hade sänkts mest jämfört med de andra.

Ett speciellt problem för diabetikerna är polyneuropati, en välkänd biverkan till statinbehandling. En av mina bekanta som har diabetes fick symtom på polyneuropati något år efter att han fått utskrivet simvastatin. Hans läkare förklarade att det var en vanlig komplikation till dia­betes. Jag berättade för honom att det även kunde bero på behandlingen, och när han på eget bevåg slutade, minskade besvären efter ett tag. Men vet alla om detta? När specialisterna säger att statinerna är harmlösa, hur ska allmänläkaren kunna tro något annat?

Enligt min åsikt är statinbehandling av diabetiker kontraindicerad. Min huvudfråga är emellertid denna: Vem har förvandlat allmänläkaren, den som har huvudansvaret för sina patienter och som känner dem bäst, till en nickedocka? Har inte patienterna heller något att säga till om? Är det numera sjukhusspecialisten som enväldigt bestämmer vilka mediciner patienterna ska ta? Har allmänläkarföreningen accepterat detta?

Uffe Ravnskov
är läkare och docent i Lund.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev