Dagens Medicin Debatt: ”Läkemedel måste levereras med budbil”

Malin Gabrielsson (KD), regionråd i Västmanland, pekar i en debattartikel i DM nr 10/23 med tydlighet på brister i det regelverk som styr regionernas läkemedelsförsörjning med fokus på rekvisitionsläkemedel.

Ett aktuellt fall i Region Västmanland som belyser detta rör en patient som får antibiotika intravenöst tre gånger dagligen i hemmet. Behandlingen förväntas pågå i månader. Läkemedlet, som förskrivs mot recept och beställs via apoteksaktör, har bara drygt tre dygns hållbarhet. Allt detta ställer till en hel del praktiska problem och kräver att läkemedlet levereras med budbil i samband med helger.

Läs mer: ”Tydligare läkemedelsregler skulle frigöra vårdplatser”

Hade ett rekvisitionsförfarande varit tillåtet hade det regiondrivna sjukhusapoteket kunnat tillverka de doser som krävdes i samband med helg. Vi hade då kunnat undvika onödig logistisk planering som tar resurser från vården och samtidigt kunnat minska såväl kostnader för budbilar som den miljöpåverkan som 40 mils körning varje helg innebär.

Den kanske största vinsten hade varit att alla som är engagerade i patientens behandling hade vetat att läkemedlet alltid var tillgängligt när det var dags att byta infusionen. Om läkemedlet haft fyra dygns hållbarhet, och inte tre som i det aktuella fallet, hade vi nog inte behövt tillämpa ”rekvisitionsläkemedelsprincipen” utan det normala receptflödet hade troligen fungerat – åtminstone i Västmanland.

Tyvärr tillåter inte heller regelverken den samverkan mellan regionerna som är nödvändig för att säkra den tillverkning av cellgifter som sker i sjukhusens specialanpassade lokaler. Driftstörningar kan innebära minskad kapacitet – eller ännu värre, en helt stoppad produktion.

Det mest naturliga hade förstås varit att be en annan region om hjälp, men detta sätter regelverket effektivt stopp för. Regionerna får inte bedriva handel med läkemedel sinsemellan. Vi tvingas i stället lösa det uppkomna läget genom att skicka patienterna för vård i en annan region, eller så skickar vi vår personal i stället, som får tillverka cellgifterna och sedan ordna med transport. Ingen attraktiv lösning eftersom det då blir till att arbeta med annan utrustning, andra hjälpmedel och med delvis andra rutiner.

Det finns också situationer när de kommersiella aktörerna inte kan hantera cellgifter. Regionerna tvingas då att hitta lösningar i strid med regelverket, för att föräldrar till cancersjuka barn inte ska behöva krossa eller dela tabletter med cellgifter hemma på diskbänken för att få en korrekt dos.

Det är dags för en rejäl översyn av gällande regelverk. Regionerna måste kunna känna sig trygga i sitt ansvar för en sömlös läkemedelsförsörjning.

Karl-Johan Lindner, verksamhetschef, enheten för sjukvårdsfarmaci, Region Västmanland

Maria Sjölander, klinikapotekare, enheten för sjukvårdsfarmaci, Region Västmanland

Lena Ottosson Bixo, ordförande för läkemedelskommittén, Region Västmanland

Cherin Kamil, verksamhetschef, infektionskliniken, Västmanlands sjukhus Västerås