Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Landstingen måste ta sitt ansvar för forskningen

Publicerad: 8 oktober 2008, 05:02

För att Sverige ska bli framgångsrikt räcker det inte med att invänta statliga satsningar och initiativ, skriver Inger Ros och Ingela Nylund Watz.


Sveriges traditionella tätplacering inom medicinsk forskning blir allt mer hotad. Globaliseringen ökar konkurrensen inom läkemedelsindustrin och den medicintekniska industrin. Företagen omprövar snabbt sina lokaliseringar – beslut som är av avgörande betydelse för svensk sysselsättning och tillväxt. Enbart värdet av svensk läkemedelsexport uppgår till 50-60 miljarder kronor per år.

Nyligen redovisade regeringens utredare, professor Olle Stendahl, en analys som visar att Sverige fallit till en åttonde plats i världen när det gäller citering av artiklar om klinisk forskning. Detta är den senaste, men inte den första, larmsignalen om att vi tappar mark.

Många är medvetna om den akuta situationen. Ändå görs väldigt lite. Det senaste exemplet är regeringens budgetram för forskningen som inte räcker för de utmaningar som forskarsamhället ser framför sig. Den statliga finansieringen måste ökas radikalt och omfatta minst 1 procent av BNP. Men för att Sverige ska bli framgångsrikt räcker det inte med att invänta statliga satsningar och initiativ.

Landstingen måste inse sitt särskilda ansvar. Det finns de som ifrågasätter det delade ansvaret mellan stat och landsting för den kliniska forskningen. Vi tillhör inte dem, men om inte landstingen ökar sina ambitioner kommer kraven att resas allt starkare på att staten övertar hela ansvaret. Om så sker riskerar samverkan mellan vård och forskning att försämras. Problemet är nämligen inte att det finns två huvudmän. Problemet är att båda parter har för låga ambitioner.

Socialdemokraterna gör därför utfästelsen att Stockholms läns landsting ska gå före och höja ambitionsnivån kraftigt för den kliniska forskningen. För närvarande lägger landstinget cirka 400 miljoner kronor per år i direkta forskningsresurser exklusive utbildningsinsatser. Vi menar att med en total omsättning på över 60 miljarder kronor borde forskningen kunna prioriteras högre.

Det första etappmålet bör sättas till 1 procent av omsättningen. Det innebär ytterligare 200 miljoner kronor per år. En stegvis upptrappning bör göras under tre till fyra år. De borgerliga partierna är välkomna att lägga sina utlovade och genomförda skattesänkningar åt sidan och ansluta sig till vår ambitionshöjning för den medicinska forskningen.

I ett andra steg bör målet utökas till 2 procent av landstingets omsättning. Inom sju-åtta år kan vi vara där om vi börjar med ambitionshöjningen nu. Det ligger i Sveriges intresse att också övriga landsting följer efter med nya resurser till den kliniska forskningen.

Det är en illusion att tro att Sverige ska kunna hävda sig som ledande kunskapsnation inom medicinen utan nya satsningar. Australiens regering har exempelvis inrättat särskilda anslag direkt till klinisk verksamhet. I Kanada har resurserna ökats markant och en bred hälsoinriktad forskningsorganisation skapats. I USA har National Institutes of Health gett särskilda stimulansmedel till forskning som överför nya metoder och resultat till sjukvården.

Tyvärr kan vi konstatera att den borgerliga politiken har väldigt snävt fokus på att privatisera utförandet av hälso- och sjukvården – även inom universitetssjukhusen.

Ideologiskt framtvingade privatiseringar inom sjukvården riskerar att försvaga forskningen.

Regeringens egen utredare av den kliniska forskningens framtid är oerhört tydlig på denna punkt. All erfarenhet visar att privata vårdgivare inte lägger samma möda på kommersiellt sett föga inbringande uppgifter som att ta emot studenter, delta i forskningsprojekt eller samla in data genom prover från patienter. Vinstintresset är inte en lämplig drivkraft för forskningsnära hälso- och sjukvård.

Det är heller inte de privata vårdbolagen som är avgörande för framtida välstånd. De viktigaste aktörerna i näringslivet som den offentliga sjukvården ska samverka med utgörs av läkemedelsindustrin och den medicinsktekniska industrin.

Det är dags att på allvar börja betrakta medicinsk forskning som en investering för samhället och inte som en kostnadspost.

Ingela Nylund Watz,  Inger Ros

Ingela Nylund Watz (s)
är oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting.

Inger Ros (s)
är vice ordförande i forskningsutskottet i Stockholms läns landsting.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev