Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Landstingen vill detaljstyra vården

Publicerad: 31 oktober 2007, 06:42

REPLIK Den nationella taxan är en nagel i ögat på många politiker, skriver Gunnar Welander.


Borgerliga i protest mot privat etablering , löd huvudnyheten i Dagens Medicin nr 42/07.

Att landstingen är njugga i sin attityd till  Lagen om läkarvårdsersättningen  (taxan), och det parallella ersättningssystemet för sjukgymnasterna, kommer inte som någon överraskning. På det nationella planet har den sittande regeringen klart uttryckt en positiv syn på en ökad mångfald i vården.

Stopp­lagen är skrotad och en utredning om ersättningsetablering tillsattes skyndsamt.

Socialdepartementet är produktions­neutralt i sin hållning. Det är mer än vad som kan sägas om de enskilda landstingen. Taxan är det enda nationella ersättningssystemet i vården. Det är en nagel i ögat på många landsting att det finns en vård de inte kan detaljstyra. Denna uppfattning tycks förekomma oavsett politisk färg på landstinget i sig. Grunden är naturligtvis att landstingen inte är producentneutrala i sin hållning. De är ägare av den största sjukvårdsproducenten i sitt  revir .

Om landstings­politikerna enbart var tillsatta för att beställa den bästa och mest kostnads­effektiva vården åt läns­invånarna skulle möjligen en viss kritik mot ett nationellt system kvarstå. Den skulle dock vara mer nyanserad.

Enligt artikeln skriver den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting att den vill  understryka de problem som kan uppstå vad gäller såväl vårdens planering som vårdens finansiering . Privatläkarna, deras specialitetssammansättning, deras vårdproduktion och även geografiska fördelning är väl kända av Stockholms läns landsting. Ur ett kostnads­perspektiv innehåller taxan tak för vilken mängd vård som kan ersättas årligen. Kostnaden för den privat utförda vården enligt taxan är således också väl känd.

Västra Götalandsregionen hävdar att rätten till ersättningsetablering leder till att  nuvarande vårdstruktur cementeras . Jag trodde det var nuvarande sjukvårdsorganisation inom landstingen som cementerade sjukvården, inte de privata alternativen. Gotlands kommun (där det knappt finns några privatläkare kvar) hävdar  att staten på detta sätt skulle beröva landstingen möjligheter att besluta om vilken vård som behövs och dessutom tvinga dem att betala för den . Att Gotlands kommun berövat invånarna möjligheten till valfrihet i vården, att ha alternativa vårdgivare att söka sig till, nämns inte. Det är ytterst invånarna som betalar för vården via skatten, inte landstingspolitikerna.

Landstingsrådet torsten Källberg i Västmanland har samma felaktiga kritik som Stockholms läns landstings avseende kostnadskontroll. Han ser också förslaget som ett nytt inslag där  privatpraktikerna kan fortsätta i tid och evighet . Vad menar han? Skulle ett bättre alternativ vara att som förra regeringen ha en plan på när privatpraktiker inte längre ska finnas, det vill säga låta kåren dö ut? Medelåldern bland landets privatläkare är 60 år. Inom en tioårsperiod kommer kåren att i praktiken ha försvunnit om inte ersättare tillåts.

Från Landstiget i Uppsala län hävdar man att förslaget  motverkar utvecklingen av mångfald i vården . Om man med det menar att man hade för avsikt att ersätta taxeanslutna vård­givare med avtalsanslutna kan jag inte se att det ökar mångfalden.

Inget hindrar i dag något landsting att utveckla mångfald, inget mer än företrädarnas mer eller mindre uttalade motvilja mot mångfald.

Glädjande dock att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, i sig ställer sig bakom förslaget. Mer förundrad blir jag när jag läser om de villkor som SKL föreslår för övertagande av etablering. Man föreslår bland annat att den nye vårdgivaren ska teckna samverkansavtal. Det innebär i praktiken att man inte längre har en etablering utan ett tidsbegränsat vårdavtal som i övrigt ersätts som taxan. Den möjligheten står det landstingen fritt att erbjuda vårdgivare redan i dag, utan upphandling dessutom.

Få landsting har dock utnyttjat denna möjlighet.

Vidare har flera landsting föreslagit att samverkansavtalet ska kunna reglera frågor om vårdprogram, rikt­linjer, kvalitetsregister, sjukskrivningar, läkemedel, uppföljningar, lokaler, geografisk placering, medicinsk inriktning och vem som tar över praktiken. Det är en bred lista på  skall-krav  som vi känner igen från vård­avtalsdiskussioner och som juridiskt hör hemma där. Vård­avtal ska för övrigt upphandlas.

Vill avslutningsvis be landets landstingspolitiker om en smula eftertänksamhet. Vad är det som vi efterfrågar när vi som patienter söker sjukvården? För många kan det vara en privatläkare som är kvar på sin praktik, som lever upp till behovet av tillgänglighet och kontinuitet.

Så i stället för  att hacka på taxan , hjälp till att utveckla den öppna specialist­vården så att vi slipper vårdköer, skapar kontinuitet för patienten och lever upp till devisen om  en lika vård för alla .

Gunnar Welander

Gunnar Welander
 är ordförande i Svenska privat­läkarföreningen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev