”Låt företagshälsovården bli primärvård”

Dagens primärvård dras med en rad olika problem. Några av dessa problem är:

￭ Primärvården har på många håll en mycket hög belastning.
￭ Intygsutfärdande till bland annat  Försäkringskassan tar tid och resurser från en redan pressad primärvård
￭ Många intyg innehåller inte tillräckligt god information för att Försäkringskassan ska kunna fatta beslut. Intygen skickas därför åter till den läkare som har utfärdat intyget för komplettering. Det tar ytterligare tid för läkaren och för patienten.
￭ De flesta sjukintyg baseras enbart på läkarens bedömning av patienten i rummet, samt patientens uppgifter om vad hens arbete innebar. Inga besök på arbetsplatsen. Ingen kontakt med arbetsgivare (utom när det gått så långt att förtidspension blev aktuellt). Det blir inga bra intyg.
￭ Många patienter bor långt från sina arbetsplatser. När de ska till läkare får de då ta ledigt hela eller del av en arbetsdag för ett besök som ofta tar väldigt kort tid.

Det förekommer mycket diskussion kring dessa olika problem, och om hur de bör lösas. En del vill att primärvården inte ska behöva skriva intyg till Försäkringskassan. Eller att Försäkringskassan ska anställa egna läkare för att göra bedömningar och utfärda intyg. Det är inte helt klart hur dessa åtgärder skulle förbättra intygens kvalitet eller situationen för patienterna eller för personalen.

En utbyggd företagshälsovård kan vara ett sätt att nå en väl utbyggd nära vård.

Ett bättre förslag är att företagshälsovården (FHV) omstruktureras till att vara den naturliga primärvården för den arbetande delen av befolkningen.

Det skulle innebära ett flertal fördelar jämfört med dagens sjukvårdssystem. Idealiskt sett är FHV belägen nära arbetsplatsen, med möjlighet till arbetsplatsbesök och dialog med arbetsgivare om arbetsförmågan är påverkad av sjukdom. Vad fungerar/fungerar inte med hänsyn till patientens sjukdom? Kan anpassningar göras för att arbetet ska fungera bättre? Alla arbetsplatser är inte stora nog att ha en egen FHV. Delad FHV med andra arbetsgivare kan här vara en lösning, liksom mobila och digitala lösningar, utifrån lokala förhållanden.

Särskild utbildning med inriktning mot arbetsinriktad rehabilitering bör självfallet finnas för personal inom FHV, i högre utsträckning än det finns dag. Personal som är särskilt duktig på denna sorts arbete kan finnas här, och flera olika professioner kan arbeta tillsammans. Rehabiliteringen bör i första hand vara inriktad mot återgång i arbete, i andra hand mot anpassning av arbetsuppgifter och i sista hand mot andra arbetsuppgifter.

En sådan satsning på FHV skulle öka rekryteringsmöjligheterna till området. Sedan den 1 juni 2018 ansvarar Myndigheten för arbetsmiljökunskap för tilläggsspecialiteten arbetsmedicin. Denna specialitet kan läggas till annan kliniskt patientnära specialitet. Detta innebär att inte bara specialister i allmänmedicin, utan andra specialistläkare skulle kunna tjänstgöra inom FHV. Det skulle stärka den nära vården snabbare än att från grunden utbilda allmänspecialister till primärvården.

Finansiering skulle kunna göras genom en skatteväxling: Sänkta arbetsgivaravgifter i utbyte mot en skyldighet för arbetsgivare att delfinansiera en utbyggd FHV. Förändringen kan på så vis göras kostnadsneutral för arbetsgivaren. Detta skulle naturligtvis behöva struktureras på ett sätt så att FHV inte är arbetsgivarens förlängda arm, utan sätter patienten och hens arbetsförmåga i centrum.

En utbyggd företagshälsovård kan vara ett sätt att nå en väl utbyggd nära vård. Samtidigt kan kvaliteten och rättssäkerheten i intyg till Försäkringskassan stärkas.

FREDRIK LEIJERSTAM