Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Låt oss bli en självklar del i teamet”

Publicerad: 20 april 2020, 05:00

Det psykosociala sammanhanget för patienten och dess anhöriga är ständigt närvarande, skriver Cecilia Persson, legitimerad hälso- och sjukvårdskurator.


Den palliativa konferensen 2020 hade ”teamet” som fokus. För mig som kurator blev det tydligt hur vår profession och yrkeskategori behöver profileras starkare. Ingen workshop eller föreläsning under konferensen handlade mer uttalat om vår profession och ingen kurator var föreläsare. Vi kuratorer borde på ett naturligt sätt bli omnämnda när det handlar om de svåraste samtalen, de existentiella samtalen, de komplexa psykosociala sammanhangen, närståendearbetet, barnfokuset och efterlevandestödet.

2019 erhöll vi som hade tillräcklig erfarenhet och utbildning legitimation som hälso-och sjukvårdskuratorer. Många av oss har utöver socionomutbildning en grundläggande psykoterapiutbildning. Många har därutöver andra specialistkompetenser, till exempel handledarkompetens inom psykosocialt arbete eller masterutbildning.

Sammanlagt har vi således fyra till sex års högskoleutbildning och mångårig erfarenhet från psykosocialt behandlingsarbete och från socialt arbete inom andra sektorer, till exempel myndighetsarbete med barn/familjer eller vuxna.

Vi är de som med en bred bas av teori och praktik kopplad till det psykosociala arbetet bedömer var en människa befinner sig i sin vardagskontext, det vill säga i det fält som utgörs av det psykologiska måendet, historiken, det sociala sammanhanget, ekonomin, familjerelationerna, sysselsättning, intressen, existentiella funderingar, eventuell beroendeproblematik, funktionsnedsättning och så vidare. Vi ringar in vad som är möjligt här och nu och kan lotsa individer till rätt instans i samhället i de fall vi själva inte kan hjälpa bäst.

Vi har tekniker och ramar för våra samtal men framför allt ställer vi öppna frågor och har tid att lyssna klart. Jag blev förvånad när det under konferensen vid flera tillfällen pratades allmänt om efterlevandestödet. Stödet till efterlevande kan innebära ett telefonsamtal från en sjuksköterska eller – i mitt fall inom Region Skåne – fem entimmes kuratorssamtal, där den anhörige får möjlighet att sammanfatta och bearbeta sjukdomstid och död samt orientera sig i sin vardag här och nu.

Jag tror att vi inom sjukvården som helhet behöver bli bättre på att bena ut vad ”samtal” innebär. Undersköterskor, sjuksköterskor och läkare har också samtal – väldigt viktiga samtal – men de och vi har olika typer av samtal och vi har olika syften med dessa. Vi har också helt olika utbildningar. Om man inte har någon längre samtalsutbildning eller kunskap i anknytningsteori, försvarsmekanismer, objektrelationsteori eller annan fördjupning så blir det av naturliga skäl en helt annan ingång och andra bedömningar. Det betyder inte att vi ska värdera vad som är bättre eller sämre, men jag tror att vi behöver utgå mer från patientens behov och våga prata om skillnaderna. Det kräver både ödmjukhet och prestigelöshet i samarbetet mellan professioner.

Jag förstod också under konferensen att det ser väldigt olika ut gällande kuratorskompetensen i olika landsting. Det finns inte tillgång till kurator i alla team som arbetar med palliativ vård.  Vad gäller kvalitetsarbete talades det på konferensen om strävan efter tillgång till en ”psykosocial kompetens”. För mig lät det också vagt formulerat. Vad gäller kvalitetsarbetet framåt hoppas jag att en legitimerad hälso- och sjukvårdskurator är lika viktig att ha i teamet som en specialiserad sjuksköterska eller läkare. Socionom är en grundutbildning men legitimationen ger kvalitet vad gäller arbetslivserfarenhet och vidareutbildning.

Med en grundläggande psykoterapiutbildning har vi kuratorer lika mycket terapeutisk kompetens som en psykolog. Det glöms ofta bort.

Det psykosociala sammanhanget för patienten och dess anhöriga är ständigt närvarande och har dessutom ett särskilt fokus inom den palliativa vården. Därför vill jag lyfta detta och förhoppningsvis bidra till ett tydligare teamtänk framöver, med den legitimerade hälso- och sjukvårdskuratorn som självklar teammedlem inom den palliativa vården och inom den övriga sjukvården i landet.

CECILIA PERSSON

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev