Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag12.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Låt oss utreda konsekvenserna innan vi läkare släpper uppgifter”

Publicerad: 23 juli 2014, 08:12

Yrkesrollerna inom svensk vård behöver förtydligas, anser debattören.

Foto: Thinkstock

Läkarnas kärnuppgifter ska inte läggas över på andra, skriver Frida Hedman som en replik på Athena Lymperis inlägg om avancerade specialistsjuksköterskor.


Som specialistläkare önskar jag en konsekvensanalys innan vi, som profession, avsäger oss ytterligare kärnuppgifter. Det är dags att förtydliga de olika yrkesrollerna och, med utgångspunkt i den svenska vårdorganisationen, titta på vad det är som gör att läkaren inte har tid med direkt patientarbete.

Athena Lymperi, specialistsjuksköterska, argumenterar i en debattartikel i nr 25 av Dagens Medicin för att en avancerad specialistsjuksköterska kommer att kunna utföra läkaruppgifter så som exempelvis ordinera diverse utredningar, utvärdera effekten av mediciner och konsultera andra specialister, och menar att denna nya yrkesgrupp kan rädda det svenska sjukvårdssystemet.

Efter en mycket lång resa som under­läkare, en resa som utöver fem och ett halvt års grundutbildning har innefattat två års AT- och fem års ST-tjänstgöring, studier och hårt kliniskt arbete, har läkaren en gedigen medicinsk kunskap och erfarenhet som inte kan ersättas av någon annan yrkesgrupp.

Lymperi referar till en studie som har visat att patienter fått mer tid under en avancerad sjuksköterskas konsultation och genomgått fler undersökningar, jämfört med vad läkaren gett. Är det relevanta kvalitetsmått? Naturligtvis finns det en nedre tidsgräns för en konsultation utan att kvaliteten på bedömning och patientens känsla av att ha ”blivit sedd” påverkas negativt, men något linjärt samband mellan tid och kvalitet existerar knappast. Ännu intressantare ter sig slutsatsen att patienterna fick ”fler undersökningar” – en av de svårare avvägningarna inom medicinen är just att så effektivt som möjligt göra rätt undersökning vid rätt tillfälle. Kvantitet är inte alltid kvalitet!

Det är sant som Lymperi skriver, att patienter kräver ökad effektivitet och patientsäkerhet och vad kan vara säkrare och effektivare än att den som är utbildad för ändamålet tar hand om bedömning och utredning?

Lymperi skriver vidare att orsaken till att läkarna inte hinner med utskrivningar, rondsamtal med mera är att vi prioriterar de akuta ärendena. Detta kan säkert stämma i enstaka fall men oftast är nog sanningen att läkaren sitter upptagen med någon av alla de administrativa uppgifter som har ålagts oss de gångna decennierna. Listan på dessa kan göras lång, och ytterst få av dem kräver egentligen läkarkompetens.

Ett tydligt exempel: För tio år sedan kunde avdelningssjuksköterskan ringa till kommunens dito för att rapportera över en utskrivningsklar patient, i dag måste läkaren gå in och fylla i ett webbaserat utskrivningsmeddelande som bara kan nås med särskilt inlogg. Patienttiden som läkaren förlorar på grund av detta ska nu alltså kompenseras genom att samma sjuksköterska (som alltså inte var betrodd att rapportera till kommunen) ska specialutbildas till att sköta ronden och den diagnostiska processen!

Det är i grunden helt rätt att läkarna behöver avlastas, men vad är det som läkaren ska avlastas ifrån? Enligt min mening är det först och främst de icke kvalificerade arbetsuppgifterna som ska övergå till någon annan, och det måste vara vi i läkarprofessionen som, efter en noggrann konsekvensanalys, beslutar om detta och ingen annan personalkategori.

Anledningarna är många:

■ Läkaryrket är ett mentoryrke, som kräver mängdträning i klinik. Blir viktiga steg i patientarbetet (så som anamnes, status och egen uttänkt utredning samt utvärdering av behandling) överlagda på en annan personalgrupp finns stor risk att vi på sikt inte får tillräckligt bra specialistläkare.
■ Utbildningsmässigt blir risken stor att läkarkandidater såväl som underläkare får sitta med allt mer icke kvalificerade uppgifter.
■ Vid varje moment där information inhämtas från annan person som tagit anamnes finns risk för att information går förlorad, vilket är noga studerat.
■ Samhällsekonomiskt är det oförsvarbart att läkare efter så lång utbildningstjänst inte ska få syssla med kvalificerade arbetsuppgifter.
■ Medicinsk urvattning då bedömningar sprids på allt fler händer och risk för ytterligare rollförvirring vilket leder till ineffektiva flöden och en större patientrisk.

Vi bör i stället sträva efter att stärka de olika yrkesrollerna i deras unika kärnuppgifter.

En duktig, erfaren sjuksköterska är ovärderlig för läkarens möjligheter att göra ett bra arbete. Många av våra bedömningar, till exempel under jourtid, är helt avhängiga av att sjuksköterskan larmar i rätt tid, har all relevant information klar för sig och är behjälplig när diverse interventioner kan bli aktuella. I denna yrkesroll finns stort utrymme till förfining och excellens i stället för att gripa efter nya arbetsuppgifter.

Det är endast om yrkesrollerna är tydliga som ett teamarbete kan bli säkert och effektivt! Vi måste alltid fråga oss vad som är kärnan i vården där alla vill vara med och styra.

Relaterat material

deb"Nya utbildningen kan rädda sjukvårdssystemet"

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev