Lätt att vara efterklok när diagnosen är ställd

Varför finns vården? Svaret kan tyckas enkelt, men kan säkert vara svårt för det fåtal läkare som fortfarande sitter i sina elfenbenstorn och tror att vården verkar i ett akademiskt tomrum. Alltså: Vården finns för att sjukdomar skapar lidande hos människor.

När vi utvecklade Diagnos: Okänd i TV3 ville vi inte bara göra ett program där vi synliggjorde de människor som under lång tid har gått runt i sjukvårdsapparaten samt där vi undersökte de möjligheter som den ytterst kompetenta svenska sjukvården har att hjälpa dem.

Vi ville även berätta om de svåra konsekvenser som sjukdomarna får för människorna och deras familjer. Programmet är till stor del de drabbades berättelse.

Därför är det ironiskt att dr Sangfelt i slutet av sin debattartikel ställer exakt den fråga som Diagnos: Okänd vill ställa: Varför har inte dessa människor fått hjälp och hur ska de få den?

När Per Sangfelt går till attack mot Diagnos: Okänd ger han sken av att ställa sig på patientens sida, när han i själva verket tar på sig en klassiskt elitistisk läkarroll där han vill ha ensamrätt på berättelsen om vården.

Vi som gör det här programmet är inte så enfaldiga att vi tror att det bara finns en berättelse om sjukvården. Och vi tror, tvärtemot dr Sangfelt, att kunskapen om vårdens möjligheter gör de svenska tv-tittarna tryggare snarare än uppskrämda. Och programmets tittare utgör faktiskt en stor del av sjukvårdens finansiärer.

Dr Sangfelt skjuter in sig på flera saker som egentligen kräver mycket utrymme att förklara, främst läkaretiken och metoden i utredningarna.

Låt oss bemöta detta.

Människorna som är med i prog­rammet är alla mycket angelägna om att få berätta sin historia. Vi har dessutom mycket tydligt gett dem chansen att avstå deltagande trots att de har varit långt gångna i sina utredningar.

Att hävda att de inte förstår sitt eget bästa är återigen ett elitistiskt sätt att omyndigförklara människor. Och att dr Sangfelt skambelägger hepatit C, en sjukdom som drabbar i alla folkgrupper, får stå för honom.

Inte heller skrämmer vi upp någon i onödan. De dramaturgiska greppen är nödvändiga för att skapa intresse hos en bred tittargrupp. Programmet klipps ju ihop efter att utredningen är klar och är en förtätad verklighet, en kompromiss man alltid måste göra i tv. Dock medger vi ett misstag i första programmet som produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn ska lastas för, där det felaktigt titulerade två läkare som  specialister . Ingen läkare har personligen påstått sig vara  specialist .

Än värre är när dr Sangfelt baserat på 45 minuters television lättsamt avfärdar medicinska utredningar som är grundade på hårt arbete och noggranna medicinska avvägningar av både vårt läkarteam och ett antal av landets mest erfarna specialister och överläkare med lång klinisk erfarenhet. Tror han att ett tv-program motsvarar en journal?

Naturligtvis görs inga undersökningar i onödan på någon patient. Självklart kan inte alla detaljer presenteras som förklarar hela utredningsgången liksom varför man tidigare inte lyckats lösa fallen.

Det är väldigt lätt för dr Sangfelt att vara efterklok när diagnosen är klar, men varför har då de här fallen gäckat vården under så lång tid?

Till sist vill vi säga hur stolta vi är över det vi har åstadkommit med programmet, där vi har lyckats ställa diagnos på flera komplicerade fall som alla har tvingat in människor i långvarig sjukdom.

Vi tycker att vi har lyckats visa bra tillvägagångssätt att utreda långtidssjuka med oklara symtom. Kanske sticker det i ögonen på några i skrået, men vi hoppas att det inspirerar desto fler.

Stefan Branth
Anders Knave

Stefan Branth
är över­läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och specialist i invärtesmedicin, koagulation och nutrition.

Anders Knave
är programdirektör för TV3/TV6/TV8.