Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag18.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

LFN sviker de svårast parkinsonsjuka

Publicerad: 11 April 2008, 09:08

Vi kräver att våra medlemmar ska få tillgång till ordentlig rehabilitering och att de som är så dåliga att ingen annan medicin fungerar får tillgång till Duodopa. Det skriver Susanna Lindvall, ordförande i Parkinsonförbundets forskningsfond.


Parkinson är en svår sjukdom att leva med. Skakningar, stelhet och tröghet i rörelserna. Tillsammans med kirurgi och rehabilitering, är läkemedel ett viktigt sätt att lindra symtomen. Därför är det beklämmande att Läkemedelsförmånsnämnden har dragit in subventionen för särläkemedlet Duodopa.

 Duodopa hjälper de som är svårast sjuka i Parkinson, när all annan tillgänglig behandling har slutat att fungera. Än värre blir det när endast 15 procent av alla Parkinsonpatienter får den rehabilitering som de så väl behöver.

 20 000 personer har diagnosen Parkinson i Sverige. Ytterligare 14 000 bär på sjukdomen och kommer inom några år att få sin diagnos fastställd. Det är en svår sjukdom där nervceller som tillverkar dopamin i hjärnan, av okänd anledning skadas och går under. Sjukdomen debuterar vanligen i lägre ålder än vad många tror och drabbar hela familjen. De allra flesta får symtom efter 50 och innan de har fyllt 60 år. Men med rätt behandling kan många fortsätta med sitt arbete, och dessutom ha en aktiv fritid.

 Behandlingen för Parkinsonpatienter brukar liknas vid en trebent pall där de tre benen är medicin, kirurgi och rehabilitering. Samtliga behövs för att pallen, det vill säga patienten, ska fungera.

 När det gäller medicin används Levodopa, som omvandlas i hjärnan till dopamin och därigenom påverkar rörelseförmågan och minskar skakningarna. När det gäller kirurgi kommer detta oftast in senare i sjukdomen, när Levodopa inte längre fungerar tillfredsställande. Stimulering med hjälp av inopererade elektroder i djupa hjärnregioner minskar skakningarna och lindrar symtomen.

 I gränslandet mellan medicin och kirurgi finns dessutom Duodopa, ett läkemedel som tillförs med hjälp av en sond som opereras in i magen. Operationen utförs på det fåtal patienter som är så dåliga att annan behandling inte längre verkar. För dessa personer kan Duodopa innebära den stora skillnaden mellan att sitta orörlig, fast i hemmet, och att kunna leva ett aktivt liv.

 Men kostnaden är hög och därför har Läkemedelsförmånsnämnden dragit in subventionen för läkemedlet.

 Även när det gäller det tredje benet, rehabiliteringen, finns mer att önska. Det är viktigt att hålla sig i rörelse och vara i god kondition när man har Parkinson. Stelheten och orörligheten kräver specialiserad rehabilitering och kan då ha stor betydelse för både det fysiska såväl som det psykiska välbefinnandet. I en undersökning som Parkinsonförbundet nyligen genomfört bland sina medlemmar, visar det sig att endast 15 procent fick rehabilitering under 2007.

 När vården i Sverige sparar in på både särläkemedel och rehabilitering skapas en ohållbar situation för många Parkinsonpatienter.

 Vi på Parkinsonförbundet håller med Göran Hägglund om att vi har råd med högklassig vård i Sverige, och när det gäller Parkinson finns vården redan här. Vi kräver att våra medlemmar ska få tillgång till ordentlig rehabilitering, samt att dem av våra medlemmar som är så dåliga att ingen annan medicin fungerar, får tillgång till Duodopa.

Susanna Lindvall

Susanna Lindvall

är ordförande i Parkinsonförbundets forskningsfond

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev